Frederik - En periks anna milloinkaan

Fred-Erik ville så gärna se tuff och bestämd ut. Men oavsett hur långa och spetsiga kragar med nitar han skaffade, trots kedjorna han bar som bälte och trots sin inövade hårda blick så sket det sig. Skitelsen kan förklaras på många sätt, men jag vill särskilt lyfta fram tre dundertabbar.

Dels frisyren, naturligtvis, det blir så himla svårt att spela en hård snubbe när man har klippt sig likadant som sin hemkunskapslärarinna Birgitta.

Dels idén med den knutna näven under hakan. Den har prövats så väldigt många gånger och det krävs en sådan jävulusisk pondus för att ro den i hamn. Frederik lyckas som synes inte på långa vägar, delvis på grund av min punkt nummer tre:

Utförandet av den knutna näven under hakan. Att vila hakan mot en knuten näve, eller bara i handen för den delen, förutsätter i regel att man sitter ner och stödjer armbågen mot något. Ett bord, ett knä, ett större husdjur/tamboskap eller liknande. Men att STÅ upp och sedan luta sig framåt för att sätta ner armbågen på ett fiktivt föremål funkar inte alls. Det är som att luta sig bekvämt tillbaka med händerna bakom nacken, sittande på en skral pall utan ryggstöd.

1973.