Frederik - En periks anna milloinkaan

Fred-Erik ville så gärna se tuff och bestämd ut. Men oavsett hur långa och spetsiga kragar med nitar han skaffade, trots kedjorna han bar som bälte och trots sin inövade hårda blick så sket det sig. Skitelsen kan förklaras på många sätt, men jag vill särskilt lyfta fram tre dundertabbar.

Dels frisyren, naturligtvis, det blir så himla svårt att spela en hård snubbe när man har klippt sig likadant som sin hemkunskapslärarinna Birgitta.

Dels idén med den knutna näven under hakan. Den har prövats så väldigt många gånger och det krävs en sådan jävulusisk pondus för att ro den i hamn. Frederik lyckas som synes inte på långa vägar, delvis på grund av min punkt nummer tre:

Utförandet av den knutna näven under hakan. Att vila hakan mot en knuten näve, eller bara i handen för den delen, förutsätter i regel att man sitter ner och stödjer armbågen mot något. Ett bord, ett knä, ett större husdjur/tamboskap eller liknande. Men att STÅ upp och sedan luta sig framåt för att sätta ner armbågen på ett fiktivt föremål funkar inte alls. Det är som att luta sig bekvämt tillbaka med händerna bakom nacken, sittande på en skral pall utan ryggstöd.

1973.

Dansglädje 3 med Nils-Eriks

– Kul att vara här! Det är du som ska ta omslagsbilden till vår nya platta förmodar jag?
– Det stämmer bra det. Jag är så jävla peppad.
– Har du några idéer?
– Massor. Jag tänker att jag ska placera er framför min bruna fondtapet, den ser ut som ett stort bakplåtspapper. Men jag kommer vinkla kameran så högt att den inte räcker till, så att man ser den vita väggen högst upp. Sen har jag en massa rekvisita som måste vara med. Den här gamla ormbunken till exempel, en sån där ful porslinshund som man alltid hittar på loppisar och min fågelbur. Fågeln har dött, så det får bli en tom bur. Sen har jag även den här jättehöga röda växten som jag har gjort själv av silkespapper, den måste vara med. Jag tänker även att jag ska ställa en spegel bakom er, så att man ser era nackar helt utan syfte. Sen när det kommer till hållning och sådär så gör ni som ni vill, men tänk krumma ryggar och krökta nackar. Nu kör vi!

1982.