Vänsterkanten består av en brun bård.
Samma bård,
bredvid en suddig bild av Eskilstuna centralstation, utgör hela baksidan.
Varför får vi aldrig veta.
Angående skivans innehåll ska jag inte gå in på några detaljer. Jag kan bara kort säga att när man har lyssnat på tre av de tolv låtarna så är det som att ha cyklat två kilometer av Vätternrundan; man vet att det är skitlångt kvar innan det är över, och det gör redan ont i röven.
1978.