
En gång var det någon som fotograferade C-G och Lapp-Lisa tillsammans. Med hjälp av en rejäl blixt lyckades man få glasögonen, C-G:s krage och Lapp-Lisas krycka att bli fullständigt utfrätta, och det kändes ju dunder. När det var dags för skivomslag valde man följaktligen att utgå från denna bild.
Någon klippte ut dem med stor möda och lämnade en fin vit rand runt om, som ingen kom på att klaga på fastän det såg ut som sju sorger. Denna utklippta lilla bild placerade man sedan ovanpå en slaskgrå fond för att göra omslaget lite mer upphetsande. I det läget fick någon snilleblixten att skjuta upp fotografiet ett par centimeter, så att figurerna blir märkligt avskurna i skrevhöjd. En idé lika genomtänkt som att satsa på sjöröveri i mindre insjöar.
Med en fin gul text var omslaget komplett, och idag plockar vi fram skivan och minns dagen då C-G Hjelm fräste en skur av saliv över Lapp-Lisas kind med ett ljudligt "FFFFT".
Med några sista ord måste jag också få presentera det fantastiska mittuppslag som möter den som får för sig att spela skivan. Det ser nämligen ut så här:
Kort sagt så kan han allt. Det är inte många som kallar sig både humorist och profet i sitt CV!
1967.