Uma noite no faia

 
Ludgo-Pelles satt och drack lingondricka på någon krog för länge sedan och Vikingarna gjorde smygreklam för en servering som erbjöd svärdmördat svin, men detta tar priset. De är så måna om att lyfta fram sina snygga matsalslokaler att det faktiskt är det enda som bilderna föreställer. Bilderna är dessutom suddiga och visar upp lokalen i ett dassigt dunkel. 

1975.

Kristin

Någon fick den briljanta idén att låta Kristin Kaspersen spela in en platta. Det blev sådär.
Omslagsmässigt är det som synes ingen pärla. Kristin står framför en häftigt klottrad vägg och är nedsprutad med serpentinspray, vilket inte är logiskt på något sätt alls. Till höger om henne ser vi en teckning av några skyskrapor, som ser ut att ha blivit till under en bildlektion i perspektivteckning. Och eleven har ju inte ens lyckats, perspektivet på den översta fasaden till exempel är helt åt skogen.
Men här måste vi passa på att lyssna på skivan, för där döljer det sig några riktiga katastrofer.
A-sidan heter "Storstadsliv". Det är en hopplös popdänga på svenska som försöker låta så cool och urban som möjligt, vilket misslyckas fullständigt.
Kristin skrålar:

Storstadslivet har ingen varningsskylt
Var rädd om dig själv annars är det försynt

Inte nog med att det är en extremt dålig idé att försöka nödrimma "varningsskylt" med "försent", för att det över huvud taget skulle ha en chans att passera obemärkt lät de henne faktiskt sjunga "FÖRSYNT".
B-sidan är en höjdare även den. Låten heter "He's dangerous" och handlar om en farlig kille man bör akta sig noga för. Kristin sjunger surt rakt igenom och låten är enormt tråkig. Det intressanta är att den skrevs av Billy Butt, som sen åkte i fängelse för nio våldtäkter. En mysigt självbiografisk låttext kort sagt.
1984.

Walter Eriksson - Tjhosan!

 
Vem kommer någonsin på tanken att stava "tjosan" med ett H mitt i?! Det är fullkomligt absurt, det har ingenting med Åland att göra och det återknyter inte till Walter på något fyndigt sätt. Det är bara galet fult. Och på tal om det så föreställer omslaget Walter Eriksson med blixtreflekterande dragspel och glasögon. Inklippt ovanpå en bild av Åland.

Grattis, det blev ju fräsigt.

1981.

Andere Länder andere Witze

Här har vi ett härligt nutidsporträtt som visar hur vår värld ser ut. Schablonerna är klockrena: En amerikan lägger stövlarna på bordet och har en blick av ren ondska. En ryss är alltid en militär. En engelsman är en snobb. En fransman har basker och kineser är senapsgula med hårpiska och föredrar att ligga på golvet framför att sitta på stolar. Nationerna representeras av män som innerligt önskar varandra död och olycka, men som kan enas i hetsandet av en naken kvinna på ett bord.
Dessvärre inget årtal.

Bröderna Almkvist - Gammeldanssväng

 
Aj. Var börjar man?
Vi börjar övergripande. Fyra håriga män i gult sitter på ett parkettgolv. Det är dassigt ljus, vi kan ana en stol ute till vänster och en matta till höger som nog inte var tänkta att komma med. Ovanför de fyra lurviga hänger texten "GAMMELDANSSVÄNG". Ok, där har vi upplägget.

Vidare till de fyra skyldiga. Högst upp finner vi en karaktär med sömnig/pårökt blick och en frisyr hämtad ur Bröderna Lejonhjärta, med kompletterande helskägg. Till höger om honom sitter en man som antingen låtit snuset rinna fritt eller som har en extra framtand i en härlig brun nyans. Frisyren och skägget påminner om den övre mannens, fast med en fyllig snedlugg. Tvärs över ute på vänsterkanten finner vi en makak. Frisyren är enormt böljande och tillsammans med det märkliga skägget råder ett hårigt kaos runt mannens ansikte. Nederst i mitten sitter den snälle och väna. På hjässan råder hög tupévarning, men i övrigt känns han som den oskuldsfulle i sammanhanget. Denna föreställning raseras fullständigt i samma ögonblick som man upptäcker Pungen.

1974.