Enligt den lilla information jag lyckats skrapa ihop har Tord Torderup sina rötter i Bjuv, och följaktligen är det Bjuvs skyline med tornande skyskrapor vi kan se på omslaget.Tord själv står iförd en snäv, vågad jeansdress och digitalklocka och har genomgått den sämsta retuschering jag sett på mycket länge.
Han har helt enkelt blivit färglagd i efterhand, med skära highligts, ny guldfärg på klockan och knapparna, två kritvita färgkluttar på framtänderna (varav den högra faktiskt målats utanför ganska ordentligt) och en softning av hyn i ansiktet utan dess like som får honom att se ut att ha blivit nerkladdad med pastellkritor.
Frågan är hur de tänkt i alla dessa fall där figurer klippts in i bilder med helt annat ljus, kan det någonsin se bra ut?
1988.
15 kommentarer:
Blotta namnet är för mycket! Och sedan detta omslag.... wow!
Är inte det här samma bakgrundsbild som på ett omslag som publicerades för nåt halvår sedan, med ett naket bröst och en jättestor strömbrytare som satt fast i ett av husen?
Dagens reflektion: oavsett hur snajdiga typsnitt och färger man väljer så kan namnet Tord Torderup aldrig bli speciellt häftigt...
Typsnittet och skyskraporna är väldigt mycket sin tid. Eller snarare några år efteråt.
Jag känner viktiga frisyförebilder i Svenne och Vargtass. Som om man köpt en bibliotekarieperuk.
Grejerna i grenen börjar snart prata. Det ser faktiskt ut så.
Herr Dryck har vid ett tidigare tillfälle namngett den här killens ansiktsfärg: ollonrosa!
Många omslag här tycker jag mest är lustiga, visserligen fula men på ett roligt sätt. Denna bara skär i ögonen, så egentligen är det väl ett praktexempel på ett katastrofalt omslag! Tord kan inte gärna hjälpa att han heter som han heter (och i ärlighetens namn tycker jag inte alls att det är ett så vidrigt namn), men det är som syra i mina språkpolisögon att kalla skivan "Tillbaks till mina rötter"!
Den vågade jeansdressen blir än mer vågad med denna KATASTROFALA aibrushliknande retushering i en färg som är så långt från jeans man kan komma - duvblått.
Jag har varit i Bjuv flera gånger. Och det är Bjuv på bilden. Jag lovar.
Tord köpte en skiva från amerikat via nätet och farbror Staten la på mer än det dubbla i kostnader bara för att skivan köptes från en sida som inte tillhörde EUs ekonomiska område.
– Den som gör som jag handlar en gång, han handlar inte två gånger, sa Tord själv när han blev intervjuad av SR 2003.
Texten uppmanade mig att förstora bilden. Det brukar jag inte göra, för det brukar bli så jobbiga rekationer i min kropp då. Men så var jag där och klickade ändå. Och gissa vad! Skinnet krullade sig på tårna.
Vad var det jag sa?
Inte ofta man ser så praktfulla kameltår på män... det ska han ha credits för.
Det här är en av mina favoriter på bloggen.Bara för att precis allt är så otidsenligt och FEL tom för åttiotalet på något sätt.Kolorerade bilder,när gjorde man det efter 1949?
Och rötterna,visst fan syns det direkt att karlns rötter inte finns någonstans där man har en skyline.
Heter man Thorderup som är man skånsk bonde eller bondson.Det finns liksom inget alternativ.
Man får ge en eloge för hans blygsamhet. Mitt i bilden borde det stå ett 146 meter högt mjölkbord. Men för att slippa bli beskylld för bjuvsk kaxighet har han retuscherat bort det.
De här kommentarerna anser jag vara både dumma och oförskämda.Til och med jag som beskylls för att vara s negativ tycker det blir för mycket. Har en kassett med Tord och den är riktigt bra. Skärpning negativister!
Skicka en kommentar