2018-08-27

Monotones


Nu sitter ni där och tänker att "Monotones" låter ju som ett grått och dystert gäng. Men en färgsprakande klädedräkt kan vara monoton den också, så länge hela skiten har samma banangula färg! Det tog det här gänget fasta på, och var nöjda och glada tills de kom på för sent att det var en smälldålig idé. Färgen var förstås inte det enda som var fel med dräkterna. De hade även långa korvformade kragar, som gula fläskfiléer hängda runt nackarna.

På vänsterkanten står en man i björnskinnsmössa med ett lidande ansiktsuttryck och klarar inte alls av solljuset. Snoppen har han lagt åt vårt höger, av bekvämlighetsskäl och av gammal vana.
Näste man har en makalös frisyr som kombinerar sidbena, vädurskanin-öron och jättelurviga polisonger, och han står i en märklig kontrapost som får honom att verka gömma sig bakom sin kompis. Snoppen åt höger.
Mittersta mannen
är ungefär jämnlång med sin vänstra kamrat men har betydligt längre armar och andra lemmar, varav en ligger åt höger. Han väcker samma fråga som så ofta väcks i samband med de här omslagen: huruvida de bara tog en enda bild när det var dags för fotografering. Varför valde de annars en bild där personen i mitten blinkade? Men i det här fallet har jag faktiskt hittat en pressbild som uppenbarligen är från samma tillfälle, och även där blinkar den där snubben! Det verkar inte ha varit hans dag.



Om något känns underligt med snubben längst till höger så beror det på att han aldrig stått med armarna i kors förut, men fick klura ut det genom instruktioner från fotografen. Därför ser det inte det minsta naturligt ut.

Och givetvis, givet-fucking-vis har EN i bandet sabbat deras unisona dresscode genom att ta på sig bruna skor på fotograferingsdagen. Det slår aldrig fel.


1974.

2018-08-15

Jubelkvartetten - Från norr till söder


Jubelkvartetten har förekommit flitigt här på bloggen, men jag får inte nog av dem. Oftast när jag stöter på grupper som tycks ha räknat fel när de hittade på sina bandnamn så finns det någonstans en förmildrande förklaring inklämd:

– Vi började som en kvintett och sedan behöll vi namnet fastän vi sparkade Rune. Det aset.
– Vi är en trio egentligen, men nu är den här gamla gubben med på skivan också eftersom ingen orkade ta fighten med honom.
– Jag är visst en duo. Det är ju det bästa med min schizofreni, att jag har ju alltid varandra.

I detta fall finns det ingen sådan bortförklaring, tvärt om skriver de tydligt på baksidan:

KVARTETTENS MEDLEMMAR
Theofil
Leif
Allan
Affe
Kurt-Ivan (På en skiva två år senare har han bytt namn till det fantastiska Curtivan, vilket låter som någon slags druid i en folksaga eller en stark salva mot munsår.)

De konstaterar alltså nyktert (så klart) att kvartetten har fem medlemmar. Dessa presenteras var och en för sig som på en pojkbandsplatta, men istället för att beskrivas som "helcrazy festprisse" eller "blyg och känslig" så beskrivs killarna i termer som "sjunger klart evangeliskt", "alltid villig att sjunga sången om Jesus", "effektiv när det gäller att tjäna i evangelium" och "utmärkt representant för frälst ungdom från Småland".

Den vänstra bilden får förmodas representera "norr", och bygger på att den gamla gubben har klängt sig fast som en apbebis på två av de yngre snubbarna som kramar snöbollar. Den högra bilden representerar då rimligen "söder", vilket gestaltas genom att en av gitarrerna huggs som en hacka in i ögat på en sjätte bandmedlem.
Jesus har fått en namnskylt men tycks ha varit frånvarande.

1967.

2018-08-09

Stig Lorentz - 25-års jubileum med Stig Lorentz


Här kommer ett gratis proffs-tips till alla där ute som planerar att ta bilder till ett skivomslag!

Om ni har en dressin någonstans i närheten (det är en sån där grej som kändes bra att ha som flyktmedel på bröderna Daltons tid men som idag bara är en ovanligt trögtrampad cykel som man inte kan bestämma vart man vill åka med), så SKIT i den. Särskilt om den inte har någonting alls med er skiva att göra och ni inte ämnar förklara detta tilltag någonstans.

Vidare tips är att om ni redan trillat dit på det där med dressinen (det är ju lätt gjort att råka knäppa en sån där dressinbild med bandet) så kontrollera noga att bandmedlemmarna inte råkade bära skjortor med jättebreda kragar, stora puffärmar och hemska resårer kring handlederna.
Viktigt är också att inte ta bilden i dödshårt bländande solljus så att alla står och kisar med lidande miner. Skulle ni dessutom ha råkat slänga på någon i bandet vita platåträskor är det bara att skjuta sig. Eller ta en ny omslagsbild, i vissa fall är det smidigare.

1982.

2018-08-02

The Gayes - Tvåa


Efter The Gayes första platta måste det rimligen ha blivit uppenbart att deras val av bandnamn varken uttalas eller betyder "The Guys" som de hade tänkt sig. Någon gång måste någon ha vågat nämna elefanten i rummet med bandmedlemmarna, kanske någon hade druckit lite för mycket eldvatten på dansbanan och brölat något upplysande som "ni vet väl om att ni är bögar eller vahettere att det betyder det".
Då var det alltså dags för ett dementerings-race inför platta nummer två, för man kunde ju inte stolt och glad gå runt och kalla sig för bögar. (Kom ihåg att detta var 1978, bögdom var fortfarande klassat som en mentalsjukdom i Sverige.)

För att slå hål på alla tänkbara ovälkomna associationer valde de därför att göra hela skivan rosa, och att även klä sig helt i rosa med vida kimonoärmar, titeln fick syfta på The Gayes "tvåa", och att om det under denna tid skulle göras grejer i nämnda tvåa fick det "hända bakom knuten". Succé.

1978.