2017-09-21

Dalmasarna på språng


Många gånger har jag presenterat band där en av karaktärerna glömde vilken dag fotograferingen skulle äga rum eller som bara sket fullständigt i den dresscode som noga planerats i förväg. Här har vi ännu ett exempel på det, men med en intressant twist.

Vanligen är ju situationen att en av bandmedlemmarna dyker upp och säger:
   – Hällsprätta också, jag glömde alldeles bort att ta på mig min skavande plastbody med paljetter i röven, så jag får nog tyvärr fotograferas i mina privata, snygga, bekväma kläder. Attans.
Men den här gången är det den obligatoriska dansbandskostymen som är rätt ok, och istället dyker dalmas nummer fem upp och ba:
   – Jag vet att vi sa "väst och skjorta, grå byxor och vilka strumpor man vill", men jag fick liksom feeling. Så här har ni mig i min sons pyjamasskjorta i 120 centilong, som jag passade på att tvätta i 190 grader igår. Jag hittade även ett par blåaktiga byxor som jag inte begriper hur jag lyckades få på mig. Ser ni hur de liksom klyver mig i grenen och pressar upp testiklarna ända upp i fickorna? Jag har klippt mig också som ni ser, jag sa till frisören att sikta på Jonatan Lejonhjärta möter en Bichon Frisé.

Utöver denna fritänkare innehåller omslaget en utomordentlig svampfrisyr på vänsterkanten, bredvid den en man som lyckas hoppa jämfota med krum hållning, skärpa som ligger på den skymda bussen i bakgrunden, ett flygande ciggpaket och givetvis själva konceptet att alla skulle hoppa ur sina skor. Alltihop sammantaget gör plattan ungefär lika lockande till konsumtion som en munfull grått vatten ur muggen som toaborsten står i.

1980.

27 kommentarer:

Hel-Robban. sa...

Till råga på eländet är dalmasen längst till höger just på väg att sumpa ett paket Prince som förmodligen just trillat ur bröstfickan när han hoppat upp i luften.

Anonym sa...

Suverän beskrivning, Herr Dryck. Tack för att du ger mig tillfälle att skratta efter alla kärnvapenhot, medeldistansrobotar, tropiska orkaner och jordbävningar.

Stefan Sandberg sa...

Ännu en vätskebristkväll pga skratt. Fullständigt tagen.....

Anonym sa...

Ja nu peakade du kanske i dina revensioner��

Anonym sa...

Recensioner

Unknown sa...

Tänker mig ett borttappat cigarettpaket från fotograferingen, och Paolo Roberto som typiskt nog precis då stövlar in bland dragspelarna och häver ur sig:"När jag säger att jag vill ha cigg, då ger du mig en cigg! Fattar du?!"

Anonym sa...

Du glömde kommentera ruinen i bakgrunden. Huset ser ju ut att få besök av Arga Snickarn vilken minut som helst. Och varför parkera bussen i den troligen fulaste vinkel som går att hitta (snett bakifrån och lite lågt), så att de skitiga stänkskärmarna verkligen framhävs.

Anonym sa...

Är det bara jag eller snubben till vänster ute på tigerjakt i sann Mora Träskanda?

Anonym sa...

Jag kan inte låta bli att fundera på om de blåa strumporna också ingick i konceptet. Blåa är de i alla fall. Väldigt blåa.

Anonym sa...

Han längst till vänster ser ut som han böjt benen och fjärtar upp sig i höjd med de andra

Anonym sa...

De fyra tomtarna till vänster sitter på bortretuscherade barstolar och är inklippta i bilden. Han till höger var sjuk när plåtningen skedde och fick hoppa på riktigt, därav fel kläder och flygande ciggpaket. Som straff fick han åka och köpa fyra par plastdojor på rea i en hopplös färg och fick femte paret gratis. Också inklippta i bilden för de är så fräcka!

Anonym sa...

Andra från vänster är egentligen fotad när han sitter i en eka och ror av bara satan, och eftersom det var ett sånt lyckat foto klippte de in det.

Åsa Lindberg sa...

Trots de otaliga exemplen på lyteskomik som detta omslag ger så är jag ändå fascinerad av känslan av total viktlöshet man lyckats få till. Men det finns många frågor som förmodligen förblir obesvarade...

Anonym sa...

Viktlös och tyngdlös är olika begrepp. Butternut Lejonhjärta är allt annat än viktlös. Men jag medger att illusionen av tyngdlöshet kunde ha blivit sämre fångad. Han längst till vänster ser ut lite som en sån där töntig svävande staty som man förväntas stå och glo på i världens alla storstäder. Och gärna skänka lite pengar. Särskilt om de är bronsfärgade från topp till tå. Fast den här killen kanske skulle få en 2-krona, eftersom han grejar levitationen utan att klamra sig fast vid en käpp.

Anonym sa...

Men du Drycken, här är ju faktiskt alla skor likadana. Även om ingen har dem på sig.

John Agebrand sa...

Svampfrisyrsmannen till vänster är uppenbarligen atleten i sällskapet och når således högst.
Mer imponerande är att 130-kilosklumpen till höger når högre än sina betydligt mer deffade polare (undantaget Svampfrisyrsmannen då).
Jag tänker mig att 130-kilosklumpen var en framstående tynglyftare med flera pokaler från inofficiella källar-DM. Detta var ju på den tiden då dopning inte var vare sig farligt eller förbjudet.

Åsa Lindberg sa...

Självklart var det tyngdlös jag menade. 😏

Johan sa...

Fanklubben kan anteckna: Bandbussen levde (mer eller mindre) fram till 25 april i år då den blev avregistrerad efter 15 år som avställd.

Mårten sa...

Bilen i bakgrunden med reg nr. JJD 221 är en Mercedes L 608D/41 av 1976 års modell. Den har varit avställd sedan 2002 men avregistrerades (skrotades ?) så sent som i april i år.
Läs mer på

https://biluppgifter.se/fordon/jjd%20221

Anonym sa...

Jag blir inte klok på vad det är för tecknad grej uppe på stugans tak. Är det bandloggan? Någon sorts konst av en av medlemmarna? En ockult symbol? En mycket stiliserad Gustav Vasa som gömt sig från danskarna uppe på taket? Fler förslag?

TrespassersWillBeShotSurviversWillBeShotAgain sa...

Så länge de håller andan och varken rör något instrument eller marken, så kan jag tolerera dem.

"Dalm-asarna" i nazistiskt typsnitt. Så osmakligt.

@Anonym
"Viktlös och tyngdlös är olika begrepp."
Nä, de är faktiskt exakt samma begrepp. Fysiskt.
Om astronauterna i fråga här håller en hastighet om mer än 33 000 km/h runt Jordens kärna så har de en chans att slippa nudda marken ever again.

Anonym sa...

Mal-dasarna...

Anonym sa...

Jag tror – den annars så skarpögde Herr Dryck – missat en vital detalj. Under lupp upptäckte jag de skuttglada dalmasarnas riktiga skor vid höger framhjul (ett par vita träskor – Gud förbjude! - och någon odefinierbar svart urtrampat). De har alltså gått runt den oljeläckande bussen, över gruset och gräset i strumplästen för att göra sitt bejublade skutt.
De har således innan dess varit hos någon intet ont anande skokrängare och tjatat till sig fem(!!) par splirrans nya Lejonskor. Och efter den lyckade bandfotograferingen har de helt sonika gått tillbaka med dem: ”Eh, de passade inte…”
En annan teori jag har är att den krumme hopparen är skomakaren, men det grundar jag bara löst på hans hållning…

Anonym sa...

@Trespassers... etc

Jo, viktlös och tyngdlös är exakt olika begrepp. Fysiskt.

Vikt är massa, alltså typ materia. Gubben är gjord av en satans massa materia. Tyngd handlar om krafter som vill dra eller knuffa på materia, ju mera kraft desto mera tyngd. Men den här gubben faller fritt, och då har han enkelt uttryckt ingen tyngd. Han är dock fortfarande gjord av lika satans mycket materia.

Prova själv. Tejpa fast en badrumsvåg, som mäter tyngd, under fötterna, ställ dig högst upp vid kanten av ett stup. Kolla vågen. Hoppa utför stupet och kolla vågen igen. Så får du se. Medan du faller visar vågen 0, men din kropp har ju inte upphört att finnas bara för det. Det gör däremot din själ när du landar och drabbas av en sjujäkla tyngd nerifrån.

NickeK sa...

"På språng"
Det uttrycket betyder vanligen att man har bråttom. Man är på väg någonstans och måste skynda sig. Att i det läget ställa sig och hoppa rakt upp i luften till den grad att man lämnar kvar skorna på marken verkar rätt så kontraproduktivt. Antingen landar du på skorna igen och stukar ankeln, eller så landar du i det daggvåta gräset och får lägga en stund på att få ner dina sura fötter i skorna igen innan du kan rusa vidare.

Anonym sa...

Han är barfota!
Tjock-masen är barfota!

Micael Wrigdahl sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.