2017-04-27

Milles - Det bästa jag kan få


Här har vi några killar som är jobbigt ärliga mot sig själva, när de konstaterar att varandras sällskap är det bästa de kan få. Det påminner om en bekant till mig som vid ett omtalat tillfälle besvarade sin partners fråga "älskar du mig?" med "man tager vad man haver". Jag har svårt att tänka mig ett mindre diplomatiskt svar på den frågan, till och med "nej fy farao" eller ett gapskratt hade varit mindre upplagt för gräl.

På bilden ser vi ett ölunderlägg med de fem stackars Millarna på, iförda till och med för genren ovanligt gräsliga outfits. De ser ut att vara tillverkade av någon sorts plastmaterial, med enorma kavajslag formade som någon slags konstiga pungar eller som det där äckliga sladdret under hakan på en kalkon. Alla bär de obligatoriska halsbanden, och från vänster till höger finner vi följande sinnesstämningar:
  • "Inte fått sova på tre dygn på grund av ett ryggskott som låst ryggen i ett krumt framåtlutat läge"
  • "Jag vet hur dum jag ser ut men försöker fokusera på pengarna"
  • "Någonting med klor kryper upp för mitt lår"
  • "Jag tillhandahåller lättare droger och annan underhållning"
  • "Jag borde vara halvvägs till Götene med min lastbil med makadam just nu, hur fan hamnade jag här och vilka är de här snubbarna?" 
1976.

2017-03-05

Kennix - i afton DANS


Faunan av dansbandsnamn är närmast oändlig som ni vet, men ändå känner jag ofta att jag aldrig ser något nytt. Fram kliver KENNIX med obefogat stolta steg, med ett namn som tycks vara en sammanslagning av gubbnamnet Kennet och hepatitvaccinet Twinrix. Bandet med det valda öknamnet utgörs av fem alldeles orimliga karaktärer som vi måste ta itu med en och en, ungefär som man gör när man fått en mängd nya finnar.

Längst till vänster står en yngling som måste ha jobbat i veckor med sin hållning. Ben, rumpa och svank är en kopia av John Travoltas stance på Saturday night fever-postern, men istället för att peka fingret mot taket så placerar han det mot kinden! Detta är en ny version av "knuten näve under hakan", som förmedlar samma eftertanke fast med någon sorts finurlig syndighet insprängd. Övrig synd: revisor-hockey, dubbla klackringar och Pelle Svanslös-scarf.

Näste man är en bredbent sömnig blondin som vad faan Lennart! Röda skor sa vi! Joho, vi sa det två gånger igår, gå hem och byt. Nähä, då får väl du vara den enda av oss som har på sig landstingets vita hygienskor medan vi har röda läderboots.

Näste kille är nog snyggast av dem men åmar sig ändå minst. Det är dags att nämna de där kroppsstrumporna de har på sig. De är svåra att greppa, men jag tänker mig att det är typ vad man hade fått om man hade låtit Tom of Finland designa arbetskläder åt gänget som möter honom när han ska byta till vinterdäck.

Näste man är en klängig typ som lite elakt placerats bakom de andra trots att han är klart kortast. Detta är ännu en som övat fram en snygg-min i spegeln långt i förväg, men det känns lite jobbigt att vara skitläcker om man sen ändå spelar i bandet Kennix. Det är som att använda ett perfekt avvägt årgångsvin till en sån där diskmedelsblandning som man dödar bananflugor med.

Sist ut är en kille som påminner om en ung Luke Skywalker och som nog är den som åmar sig allra mest i sin overall som stramar överallt. Vad gör han med sin högerarm? Det kan bara betyda att det är DANS i afton.

1978.

2017-02-13

Stig Lorentz - Två små röda rosor


Stig Lorentz har varit med en gång tidigare. Denna gång har de satsat helhjärtat på en bild med de mest osmickrande förutsättningar de kunde komma på: underifrån, med blixt, med en bildkant som skär av damen mitt på kroppen och som bakgrund valdes ett stort mörker som sväljer allting bakifrån. Lägg till det puffärmar och kragar med kråsdetaljer, att
de är alldeles svettiga efter intervallträning eller något annat jobbigt, en rödblommig saxofonist som är 16 år gammal och Colin Firth som Mr Darcy på högerkanten så blir det självklart succé.

1981.

2017-02-02

Blandat - Ger +Ger igen


Idag blir det dubbelt upp från allas vårat favoritskitbolag Roldex! Vi börjar med en av dem tycker jag, det blir lättast så.

Försök greppa detta: bandet heter Blandat, och skivan heter Ger. Jag vet inte vilket av dem som är dummast. "Godkväll allihopa, vi heter Blandat. Köp vår nya platta, den heter Ger."
Ordvitsen skulle förstås vara att det låter som "blandar och ger", men det gör det ju inte. "Blandat ger" betyder ingenting.

På omslaget sitter de vid ett bord i ett rum med en skitmassa ormbunkar och tavlor som hänger provocerande asymmetriskt. Där sitter de gravallvarliga och spelar kort som de har klippt ut själva, på vilka färgerna har ersatts av noter och klaver. De två som trängs på den vänstra sidan är helt värdelösa på kortspel, vilket märks genom att de döljer sina kort på klassiskt sätt men med korten vända åt fel håll. Deras motspelare kan alltså se vad de har för kort, medan de själva sitter och tittar på tomma baksidor och fattar ingenting.
Stämningen är ytterst laddad, smockorna hänger i luften och titeln "ger" står som en hård klump i annat typsnitt under bordet.


Nummer två fick titeln "Ger igen", och nu har de bytt om till hängselbyxor och de mest hiskeliga stövlar. Bortsett från dessa, det stenhårda motljuset och den obehagligt stora mannen av sten så finns det inte mycket att klaga på här, jag kunde bara inte låta bli att köpa den när jag hittade båda dessa Roldex-doldisar på samma ställe.

1978 och 1979.

2017-01-20

Ma belle province avec Marie


Direktiven till Marie var klara och tydliga, och levererades via telegram i form av en punktlista redan veckan innan fotograferingen. Denna lista har bevarats och hänger nu till beskådan på Marie King-museet i Montreal. Nedan finner ni en ordagrann svensk översättning.

Förberedelser hemma
  • Styla håret så att det ser ut som att ett stort dött mårddjur ligger uppe på ditt huvud. I värsta fall går det bra att använda en peruk.
  • Rita stora iglar med spritpenna där dina ögonbryn borde ha suttit.
Inför fotograferingen 
  • Smörj in ansiktet med mjölkfritt margarin eller kokosfett. (Fotografen är akut laktosintolerant, så inga mejeriprodukter i studion tack.)
Vid fotograferingen
  • Pressa in gitarrens stämskruvar i ansiktet. Bara kötta in dem, vi kommer inte ha tid för något fegande.
Vid efterbearbetningen
  • Bara lämna det åt oss. Vi kommer beskära dig snyggt och klistra in dig ovanpå en dassig bild av en stad. Fotografen har meddelat att han bara har en orange fondtapet, så möjligen kommer det se ut som att ditt "hår" glöder. Det vore i så fall en bonus menar vi.
1966.

(Den alldeles sanna sanningen är ännu tråkigare: porträttbilden togs direkt från hennes föregående skivomslag och klistrades in ovanpå en ny bakgrund.)

2017-01-05

Simsa labim - Vårat party



Vilken höjdare! Den här plattan har ALLT.
Bandnamnet har skrivits isär på det mest vanvettiga sätt. "Simsa Labim" låter som någon nyckelperson inom ett terrornätverk eller en jävligt stark maträtt med lamm och spiskummin som gör fullständigt kaos med tarmfloran. Så varför skriva isär "simsalabim"? Jo men självklart var det en nödvändighet eftersom man annars inte fått plats med en tveksam teckning av en anonym man i hög hatt mitt i ordet. En lösning hade varit att skita i den där trollkarlen, men det var tydligen orimligt.

Under bandnamnet är gänget samlade på en bergshäll, och titeln "Vårat party" får mig att minnas plattan "Kennys - På festplatsen". I likhet med det gänget så ser vi här en fest som inte blev så värst lyckad. Arrangören bjuder på ett tanigt barrträd, grillförbud-torrt gräs och gnejs. Men vem behöver mer än så när man på köpet får ett närmast komplett kit med katastrofattribut:
Lurviga frisyrer som ger en illusion av cocker spaniel-öron.
Glansiga skjortor i poolöverdrag-material.
Snäva utsvängda brallor som är så vita att man som åskådare blir nästan lika bländad som de närmast blundande männen som ser ut att stirra rakt in i solen.
En man som sitter på huk och en skitmärklig hållning hos killen på högerkanten.

Och ja, det finns en fanclub. Skriv till S:a Drottninggatan 21 i Uddevalla om ni vill gå med.

1976.