2016-08-09

Snacks - Ge och ta


Äntligen ett nytt dansband! Alltså, de känns urgamla och daterade på alla sätt, men SNACKS är en ny bekantskap för mig (ej att förväxla med Chips, Salta mandlar eller Candys). Plötsligt hittade jag två av deras singlar på samma gång på en loppis i Karlskrona, och omständigheterna talade inte för deras framgångar:
Det är sällan ett gott tecken när man trots över ett decenniums hysteriskt letande efter precis den här sortens skivor inte hittar en enda, och därefter hittar fem respektive sex likadana exemplar av deras plattor i samma dammiga skivback. Eller, det var inte ens en skivback, de låg nedslängda i en gammal matkasse från Fokus. Det tyder på att ett, de var inte tillräckligt framgångsrika för att deras skivor skulle sprida sig över landet, och två, någon som försökt sälja deras musik gav slutligen upp och gav bort hela sitt lager till ett loppisskjul som med större framgång sålt mögliga slalompjäxor och spruckna metspön i tjugo år innan någon så dum som jag kom och köpte två av skivorna.

Idag visar jag upp deras alster "Ge och ta". Den andra kommer snart. Vi börjar från höger idag, jag känner mig på lite crazy spexhumör.
Där står en man med helt ostoppbar hockeyfrilla, den börjar som en bomb framme i pannan och fortsätter ner till viktorianska korkskruvslockar i nacken. Han har Dunderkarlsson och Blom-skjorta på sig, tidstypiskt digitalur och ett par byxor gjorda av en sådan där pappersduk som man har på trädgårdsfester och bröllop utan budget för tygdukar.

Näste man har guldklocka, bolo-tie, kort vit kavaj och kombinerar en bred mustasch med ett hejdundrande unibrow som tillsammans bildar ett likhetstecken tvärs över hans ansikte. Även denna snubbes hockeyfrilla är en tiopoängare men i en kortare kaliber och framförallt med märkligt kort lugg.

Tredje från höger är gravallvarlig med lätt öppen mun och en frisyr- och mustaschkombination som ger en lite kriminell aura, ett "känd av polisen sedan tidigare"-utseende från 80-talet.

Sist ut är en tuff man i kickersbrallor och damboots, dumkort dubbelknäppt kavaj med uppkavlade ärmar och en frisyr som skulle få hela Tjeckoslovakiens drömlag från hockey-VM 1985 att gråtskrika av avund. Den börjar med en plym i pannan, stor som en Big Pack-låda, håret är kortklippt över öronen och fortsätter sedan som ett blonderat vattenfall ner över axlarna. Killen ser ut som en fontän.

1988.

11 kommentarer:

Anonym sa...

Fantastiskt skivomslag, och denna analys var en av de roligaste på länge. Hatten av för ditt inlägg

//Fredde

jspr sa...

Det enda de har lyckats med är väl att undvika samma matchande outfit som alltid klär någon sämre än de andra. Men de matchar ändå på temat svart-vitt. Jag är rädd att jag hade tyckt detta var mycket elegant på den tiden.

Anonym sa...

Otroligt nog finns dom på Spotify. Jag antar att dom tusentals plays dom har fått kommer härifrån allihop.

Det är ofattbart dåligt.

Linnea sa...

Alltså, det här var det bästa på länge. Tack för dagens goaste skratt!

hellstream sa...

Skrattar fortfarande...

Hel-Robban. sa...

Jisses Amalia, här har gräsligheten nått 70-talsnivå, åtminstone frisyrerna.
Stort garv.

Anonym sa...

Fast jag tyckte faktiskt inte kläderna var så hemska, sett tilll tidens norm var det ju både kreativt och smakfullt.... undantaget den märkligt åtsittande jackan längst till vänster, aldrig sett något liknande! Frisyrerna däremot, borde vara ett fall för psykiatrin....

Stefan sa...

Man nr 2 i herr Drycks beskrivning ser ut att både ha givit och tagit bland den kvinnliga publiken. Annars hade han inte haft ett sådant leende.....

Får nog hålla med om att kläderna var helt normala moderna kläder från den tiden.

Buster sa...

Utmärkt träffsäker analys!

Anonym sa...

Andra från höger står och gräver efter konkelbär: "Vänta, knäpp inte än, he he, vänta lite så ska ni få se vad jag har i röven, he he..."

Sebastian Wedtström Kjerfh sa...

Det värsta är ju när de sjunger på engelska på skivan som finns på Spotify