2016-07-05

eva och gösta


Två personer står i ett evigt mörker bakom en skitstor talja helt utan förklaring, och den till synes äldre av dem pillar med någonting under midjehöjd.
eva  och  gösta heter de, utan inledande versaler, med dubbla blanksteg och märkligt skev höjdskillnad mellan bokstäverna. Allt detta får mig att tänka att de har använt lösa bokstavsklistermärken eller någon form av gnuggisar när de skapade texten, vilket skulle innebära någon slags ny bottennivå när det kommer till lågbudgetomslag.

Den här genombruna plattan kommer förresten från skivbolaget Cymbal som är väl förtjänt av en egen liten kategori här på bloggen.

1975.

14 kommentarer:

Daniel Malmgren sa...

Men i inläggets rubrik står det "Eva och Gösta" MED inledande versaler. Hur hänger det ihop egentligen?

Anonym sa...

Det ser ju även ut som man fått till bolags-loggan genom att tejpa på en pappersremsa med CYMBAL ditgnuggat

Anonym sa...

Precis som du skriver är det för för stort avstånd mellan eva och och och och och gösta.

Johan sa...

Är inte det där bara ett block? En talja består väl av två block och ett rep?

Anonym sa...

Jag trodde först att det var en medeltida brödrost.

Johnnie Boy sa...

Tycker ändå att ljussättningen är ovanligt bra för att vara Cymbal. Som vanligt från sidan, men denna gång har fotografen satt skärpan rätt så det ger Eva (eller eva) en aura av mystik bakom den glättige Gösta (eller gösta). Olyckligt då att Eva (eller eva) är klädd i helsvart mot den svarta bakgrunden och att Gösta (eller gösta) är klädd i brun kavaj med obestämd mörk nyans på byxorna. Har han ens byxor på sig?!

Stefan sa...

när man skulle gnugga fast skivnumret och att skivan var i stereo hade någon på kontoret snott linjalen.....

nada sa...

eva är helt klart ett spöke, hon bara tonade fram där i fotostudion (där hon 110 år tidigare omkommit i en tragisk fotofonds-olycka). gösta blev rätt chockad när hon bara dök upp i fotosessionen - därav hans ansiktsuttryck som antyder skräck, akut bajsnödighet samt en stilla undran om han kommit ihåg att lämna in stryktipsraden tidigare på förmiddagen.

För att förvärra det hela sabbade eva dessutom en härligt skev uppställning, där gösta och blocket/taljan/brödrosten liksom skulle ge hela kompositionen en kraftig slagsida åt babord. Helt plötsligt blev fotot tämligen symmetriskt och fotografen fick därmed aldrig mer fota för Cymbal.

Väl materialiserad i studion övergick eva till att tjata på gösta tills han gav med sig och la till hennes namn på albumet. gösta skämdes så mycket över sin egen mjäkighet att han hämnades genom att instruera formgivaren att "i alla fall sätta namnen ganska så snett och vint" (diaboliska hämndplaner var inte göstas starka sida).

GöP sa...

Visst är det märkligt att de flesta omslagen till religiösa plattor, alltid verkar vara hemmagjorda alter, gjorda i nån sunkig vindskammare.

Anonym sa...


Jag tror att taljan skall dölja något abnormt handikapp hos gösta.

husberg sa...

Skitsnyggt omslag ju! Ser ut som någon slags dunkel darkwaveplatta & ljudbilden/vajben är förmodligen inte långt därifrån. Helveticatypsnittet med nonchalanta små begynnelsebokstäver fulländar intrycket.

Anonym sa...

Man kan undra varför gösta står och våldför sig på taljan när han ändå har eva där i närheten?

Jocke Dredd sa...

Man gnuggade faktiskt text i stor utsträckning förr när man gjorde layout. På arken sitter (satt) guidelinjer så att det blev rakt och fint, det missade de nog här.

Jungman sa...

Det är inte en talja, det är ett block.