2016-03-29

Kenth-Eriks


Jag blir inte klok på Kenth-Eriks. Trots att det är ett så gräsligt namn så tycks det ha varit konkurrens om det.
Kenth Erics med C har förekommit både på sjuttio- och åttiotalet (och på åttiotalet igen).
Samtidigt har Kenth-Eriks med K också förekommit på sjuttiotalet och givetvis här i dagens inlägg. Det blir inte precis lättare av att både denna och deras förra platta saknar titel, båda skivorna heter bara "Kenth-Eriks".
(Dessutom finns både Nils-Erics och Lasse Kent's, de här bedrövliga dubbelnamnen tar aldrig slut.)

Denna gång har de valt att posera runt en gammal sten. TRE av dem sitter på huk, och ni vet vad jag tycker om detta eviga gissel. Men vanligtvis så finns det ändå ett (icke rättfärdigande) syfte med det; antingen krävs huksittandet för att alla ska få plats i bilden, eller så sitter man på huk för att hamna i samma nivå som någonting som är viktigt att visa upp på omslaget. Den här plattan påminner faktiskt mycket om det danska gänget som ville visa upp Trundholmsvagnen, med den viktiga skillnaden att danskarna visade upp något jättetråkigt medan Kenth-Eriks inte visar upp någonting alls. Det är bara en vanlig jävla sten.

En av dem försöker klämma sig in under den, två andra stryker den andäktigt med handen och den mest tappade av dem alla sitter på huk uppe på stenen i sina orangea platåskor. Utan minsta ansträngning kan man föreställa sig vilken hisnande vurpa han ska ha gjort på vägen ner: skorna slant blixtsnabbt framåt mot de våta lavarna i samma ögonblick som han reste på sig, och med en kvarts bakåtvolt tog han ett onaturligt vigt språng ner på gräsmattan framför stenen där han landade platt på rygg, så att han tappade luften så där så att man piper jättemärkligt en lång stund. Tror jag.

Till höger om stenen står en man som ser oerhört kriminell ut, bredvid en äldre herre som är alldeles röd. Utöver detta förekommer det också en ko som ingen bad om. Jag skulle vilja sluta här, men tyvärr finns det en baksida också.


Här blir dansbandarna plötsligt tuffa, allvarliga och suddigt gråa. Om det är några som vet hur man bäst lutar sig mot en tall medan man putar med rumpan, hur man sitter onaturligt "på knä" utan att få gräsfläckar och koskit på sina vita byxor, hur man lyckas snegla underifrån åt fel håll så att man påminner om Quasimodo eller helt enkelt hur man ser otäck ut i skogen, så är det Kenth-Eriks. Däremot vet de inte hur man väljer en typsnittsfärg som inte får ögonen att smälta när man försöker läsa titlarna. Där får de träna vidare.

1975.

14 kommentarer:

GöP sa...

Än en gång ser vi ett utmärkt exempel på inkompetent fotograf; Dålig kontrast och utfrätta högdagrar i bilderna. Pinsamt är bara förnamnet.

Makarov sa...

Kent-Eriks är ett fint namn. Såväl fyran som femman till höger i bild har goda försök till Roland-hållning.

Anonym sa...

Det är åtminstone ingen genitivapostrof i namnet. Alltid något!

Lillan71 sa...

Kon fick tillbringa resten av livet med att dementera ryktet om ett medlemskap i Kenth-Eriks.

Anonym sa...

Quasimodo har ögonbryn som verkar växa ända ner i tårkanalerna. Imponerande.

Sofia sa...

Hahaha!

Hel-Robban. sa...

Jag kanske är fördomsfull men jag tycker inte att dansband skall försöka se coola ut,
det ser bara ansträngt ut. Antingen så är man cool eller så är men det inte och dansband på 70-talet var enligt min mening inte det.

roadrunner sa...

Återigen får fotografen ta stöten. Läget var så här: Hårt motljus, alltså solen står bakom ko och artist. Fotografen fick äntligen glädje av den mobila blixtenheten och smällde på ett upplättningsljus precis som i regelboken. Detta var innan digitalkameran med lcd-skärm var tillgänglig och blixtstyrkan fick bli en chansning. Tyvärr dök kossan upp och störde ljusmätningen så det blev inga alternativa inställningar innan fotografen skyndsamt packade ihop utrustningen och tackade för sig.

MadameG sa...

Jag tror att kossan är den allra första fotobombaren, hon gjorde det bara långt före alla andra och ingen var sugen på att hänga på trenden just då... Någon kändis fick sedermera syn på detta omslag och såg det geniala i att smyga in diskret i bakgrunden då ett foto tas bara för att busa lite och helt plötsligt fick det ett jättegenomslag, 35-40 år efter originalet.....

Anonym sa...

Jag gissar att kossan, av rasen svartvit låglandsboskap, är Kent-Eriks sjätte medlem, eftersom dess svartvita färg smälter in snyggt med gruppens likaledes svartvita kostymer. Oklart i övrigt vad kon kunde bidra med musikaliskt.

Anonym sa...

Sedärja, gamle hulken Lou Ferrigno sadlade om till dansbandskille. Han som sneglar tufft underifrån alltså: https://s-media-cache-ak0.pinimg.com/736x/55/7e/7b/557e7b3d86087c76961cdc932136e3db.jpg

Bacchus sa...

Jag ber att få lansera förslag till skivtitel:
"Danband i Bredgottfrabriken"

Anonym sa...

Bäst i bild är väl ändå kon!

Anonym sa...

För ett par veckor sedan hade jag det tvivelaktiga nöjet att för första gången beskåda en "skogsskitare" som inte märkte att jag var inom synhåll. Hans stil var snarlik den främre huksittarens stil.