2015-08-31

The sound of Santabarbara


Här är ett gäng som verkar ha satsat på att kvala in på Katastrofala omslag redan från början, de har nämligen klämt in minst två attribut som brukar kamma hem en given placering i mitt avfallsgalleri: en sur hund och ett skrev som blir obarmhärtigt tillknycklat av ett par brallor.

De här brallorna är egentligen del av en jeansoverall som sytts upp med spektakulärt märkliga proportioner, en modell som marknadsfördes med reklamfrasen "ett minne för underlivet". Måttet från axlarna till mellangården är lätt en decimeter för kort, så att grenen blir fullkomligt manglad om man försöker kränga på sig overallen upp över axlarna. Man kan luras att tänka att det bara är en alldeles för liten overall i 140 centilong som liraren har gett sig Sören på att få plats i, men icke! Benen är nämligen på tok för långa. Designern har alltså föreställt sig att bäraren antingen ska ha väldigt långa ben och en ytterst liten överkropp, eller också klyvas som av ett yxhugg likt mannen på bilden. Bäraren av sterilitetsoverallen har zorromustasch, ett skägg som sitter nere på halsen och en skjorta som jag vill hävda är guppymönstrad.

Näste man har knäppt upp sin skjorta ända ner till naveln och vid fototillfället experimenterade han med hur mycket han kunde vrida runt sin högerarm innan axeln ploppade ur led. Sådana undersökningar tenderar ju att resultera i naturliga och lediga sittställningar. Notera även att den här snubben ett par decennium senare skulle bli ökänd som "Robinson-Robban".

Karln bredvid honom, i alldeles för liten skjorta, hade bett frisören om att få se ut som en triangel med polisonger som gränslöst växer ihop med hans stora cocker spaniel-öron. Kanske var det han som inspirerade Lennart Hellsing till raderna "Det var så roligt, jag måste kräkas, det kom en trekantig gubbe in".

Så till hunden. Att ha med sina husdjur på skivomslag är ett klassiskt feltänk som vi ser gång på gång här på bloggen, men så tror jag inte var fallet här. Min gissning är att byrackan var en kringstrykande gatuhund som promenerade in i bild, insåg sitt misstag men inte hann pila undan innan bilden togs. Den hann bara ge kameran en ursinnigt sur blick som förmedlar att den kommer stämma skiten ur fotografen om bilden används så att hunden på något sätt förknippas med bandet på bilden.

1976.

11 kommentarer:

Anonym sa...

Hunden är inte arg, den är skälmsk.

Anonym sa...

inte sett kissen? på axeln som snart ska gå ur led?

Anonym sa...

Hunden är inte enda djuret. Finns även en liten gul manet, i nedre högra hörnet.

Undrar: varför han man skärp på en sån overall? Vad är det man vill hindra från att åka ner?

GöP sa...

Jycken liknar ju Ratata, den urkorkade hunden i Lucky Luke

namn sa...

När jag besökte Santa Barbara tyckte jag det var ganska trevligt... jag måste nog revidera min åsikt om det här är ljudet av staden.

Wagner sa...

Adios Amigo. Så får det bli.

Är det verkligen en katt på axeln? Kanske bara är väggen som håller på att rasa. Bortpillad prislapp? Vad säger panelen?

Anonym sa...

Barbara, artilleriets skyddshelgon. Några musikaliska paralleller på skivan?

G. Kjellvander sa...

Nä, ingen katt på axeln, bara trycket / prislappen och något suddigt. Om man klickar på bilden kan man förstora den. Då ser man det bättre.

MadameG sa...

nej Herr Dryck, killen i mitten är inte Robinson-Robban, det är ju Emilio Estevez okända (ökända?) tvillingbror....

För övrigt är detta en alldeles, alldeles underbar källa till munterhet och om man är på dåligt humör någon dag så är det bara att leta upp din denna blogg, fördjupa sig i de olika etiketterna och sen är det dåliga humöret som bortblåst!

Anonym sa...

Åhhh... en sån där jeansoverall hade jag 1979! Det var ju sååå inne att ha på folkparken på lördagsdansen... det var då, efter att ha inmundigat några langade öl som jag upptäckte: PROBLEMET ATT KISSA I SKOGEN! Orka skala av sig amerikanska filtjackan, därefter halva jeansplagget, bli myggbiten för att sen huka samtidigt som man på något vis i höstmörkret hålla undan överdelen på overallen för att förhindra en viss...eh...blöta. Men manliga otäckingar höll sig absolut på annat håll! Inget ont som inte har något gott med sig. /Persiljafia

aymon Matthews sa...

Kollar till din sida ungefär en gång per år. Då var det åter dags igen. Ligger dubbelvikt över bordet och gråter av skratt.