2014-02-09

Svängom me' Nils-Emils


I en osunt furuspäckad miljö finner vi de fem stackarna i Nils-Emils dansorkester. Det skulle absolut tas en omslagsbild just där och då, och halvgoda råd var dyra. Alternativen var förstås inte många där nere i furucellen, men någonting behövde de hitta på och efter tillräckligt lång tids desperat idélöshet framstod det kanske som en ok idé att sätta sig gränsle på någon slags trästaket. Det var det dock inte, utan det var en jätte, jättedålig idé. Vilken jävla skräll.

För det första var staketet inte långt nog. De klämde in sig så gott det gick, men den främste karln, alltså han som är "lok" i detta anskrämliga lilla tåg, blev obönhörligt pressad mot en stolpe.
Det personliga bekvämlighetsavståndet var minst sagt inskränkt och det torde ju ha varit uppenbart för alla att detta omöjligt kunde se bra ut på bild, men ingen ville väl vara den som var besvärlig och negativ.

Det alldeles givna, uppenbara problemet visade sig efter en liten stunds ställande av skärpa, väntande på den laddande blixten och minst ett obligatoriskt skämt om att glömma linslocket på. Utfallet av formeln Högt trästaket med skarpa kanter + Gränslesittande + Okastrerade handjur är vanligen Smärta, och så även i detta fall. Mannen längst till vänster försökte diskret lyfta sin egen kroppsvikt med tummarna för att lindra krosskadorna på mittpartiet. Näste man försökte även han minska sin kroppsvikt med vänsterhanden, samtidigt som bilden fångat hur han faktiskt flyttar en av de utsatta organdelarna med nypan.

De två till höger satsade istället på lösningen att sjunka ihop i en krum ställning med framskjuten höft, medan mannen längst till höger får skrevdelarna pressade mot både stolpen och räcket simultant, som när man pressar fast pajbotten mot kanten av en form.

Att fotografen tog bilden snett, att blixten kastar fula skuggor, att det är mörkt och genomtrist i bakgrunden, deras västar och den sextioprocentiga närvaron av comb-overs (varav två uppenbara och en mer sällsynt form av bakhuvuds-överkamning) får ses som små delikata bonusar.

1978.

17 kommentarer:

Hoover sa...

Underbar beskrivning! Det gör liksom ont någonstans bara att titta på denna bild!

nada sa...

Det hela är inte så konstigt som det ser ut.

Saken är den att N-E:s hade snöat in hårt på Beach Boys-soundet, och det bästa sättet att få till den där sköna falsettsången var långa pass på fururäcket.

Fotografen har helt enkelt fångat Bernst-Emil, Gottfrid-Emil, Nils-Emil, Bobby-Emil och Tormudd när de körde ett "nötmassagepass" i Nils-Emils gillestuga/replokal.

När gillestugan byggdes ifrågasatte N-E:s fru, Saniteta, varför det skulle byggas ett räcke mitt i själva stugan där gillena skulle hållas. När hon en vecka senare klev ned i källaren och såg grabbarna köra ett "pass" lämnade hon inte bara källaren, utan Nils-Emil, barnen, huset och landet illa kvickt.

Anonym sa...

Tack Herr Dryck. Jag har haft en tämligen tråkig dag, men tack vare detta inlägg fick jag skratta lite innan dagen tog slut. Tack!

Anonym sa...

Hur var stämningen då man kollade förslaget till omslaget? Hur gick det för fotografen? Många frågor men vi får nog inga svar. Gillestuga,furu och plankstek, 70-talssymboler som gör ont att påminnas om.

Anonym sa...

Oj, riktigt bra form på bloggaren senaste veckorna. Det här omslaget är en pärla. Topp 10 skulle jag säga.

True bromance!

Anonym sa...

"Nada" är inne på rätt spår. Vänstertvåan med illa dold ribba konstaterade glatt att Saniteta lämnat byggnaden och det var fritt fram att trängas i den minimala 70-talsbastun med bara en bänk och en slöjdad träslev att kasta vatten med.

Anonym sa...

Ah, det i sammanhanget ökända gamla bolaget Roldex levererar alltid!

Anonym sa...

...och så även Herr Dryck med sina kommentarer!

Anonym sa...

Att Göran Persson även sysslat med dylika aktiviteter, är nog för oss alla en nyhet.

Anonym sa...

Tack för ett mycket gott skratt, jag fick torka tårar innan jag läst hälften!!

Stefan sa...

Är inte nr 2 från vänster Ron Howard?

Anonym sa...

Han i mitten ser obehagligt nöjd ut. Och stolpen verkar vara så skön att klämma flöjten mot att killen längst till höger inte vet vartåt han ska titta. Och ettan från vänster demonstrerar squirt-greppet som han brukar använda på grannens fru när han kommer till. Eller nån annans fru. Eller vem som...

Nä huga, den där gillestugan ger lite Josef Fritzl-vibbar.

Hildur sa...

@Anonym 9 februari 2014 22:11
"Hur gick det för fotografen?"

Medelst handtralla.

MadameG sa...

Hittade nyss denna, samt ytterligare ett par med samma orkester och lika vansinniga omslag i min kära moders skivsamling... Höll på att knäcka mig totalt i gapskratt och hon fattade ingenting och jag kände att det heller inte riktigt var läge att förklara det heller... I denna samling fanns även en del andra exempel på skivor som skulle platsa på denna sida, men då hon inte vill skiljas från dem och herr Dryck's villkor för att visa dem här är att de ska vara i hans ägo så kommer de tillsvidare undanhållas från omvärlden....

X-pert sa...

Vi skall vara väldigt tacksamma att de sitter vända åt det håll de gör och att de alla som skräddaren säger "dresses left". Annars hade vi behövt ägna väldigt mycket tid åt att kommentera vissa utrustningsdetaler i relief.

Anonym sa...

Tjommen i mitten med karlsson på taket leendet...var är hans tumme på väg egentligen?

Anonym sa...

Men vad fan, titeln då? Svängom me är väl helt obegripligt, som något man får ur sig när man ramlat från 3e våningen med huvudet före och folk frågar hur det gick.