2014-02-17

Dragspelsbröderna Roger o Ulf


Detta är den platta i min samling som allra mest andas "lågbudget", och jag har många skivor som känns väldigt billiga. Det är en singel, förstås, för det var ju billigast. Den har inget riktigt konvolut utan är en sådan där pappersvariant i en plastficka. Och inte är det något blankt papper utan det tunnast möjliga vanliga papper som fanns att tillgå, utklippt för hand med svajiga skär. Och det är inte ens ett vikt papper som det brukar vara i sådana här fall, utan en enda papperslapp som bara täcker ena sidan av skivan i plastfickan. Om beslutet att använda barnarbetare var av budgetskäl är oklart.

Så till det bleka så kallade omslagstrycket. Någon har skrivit "dragspelsbröderna" i en stor skev båge över en G-klav och två gossar, vars ansikten klippts ihop med två skandalöst anskrämliga kroppar. Varför i hela världen valde de att teckna kropparna om de nu inte kunde göra det bättre än så, varför inte använda ett fotografi? De ser ut att ha på sig någon slags korta jackor och nedanför dessa har de nakna kvinnliga underkroppar med utmärkande höfter och något gles könsbehåring. De saknar leder i sina armar, vilka i stället är gjorda av deg. Och vad är det för fel på deras händer? Har de ludna tassar? Eller är händerna gjorda av halm? Det känns ju som ett aber om man siktar på en karriär som dragspelare.

Under dem står det att ynglingarna heter Roger och Ulf, och att de spelar under ledning av, Ingvar Svensson. Kommatecknet är ett mysterium. Men när det inte kunde bli varken billigare eller anskrämligare skickade de plattan på billigast möjliga pressning, som lyckades kalla Roger för RÅGER.


1985.

21 kommentarer:

Anonym sa...

Det går inte att misslyckas mer än så! Allt är fullbordat! Domedagen är här!

Atho sa...

Tack! Äntligen är du tillbaks i matchen igen! Skrattade så tårarna rann. <3

GöP sa...

Hur fan tänkte de när de gjorde detta misserabla verk????

Ola sa...

Varje kväll - jag menar varje - när jag lägger mig så ber jag en stilla bön om att Herr Dryck ALDRIG någonsin skall sluta att leta runt i gamla skivbackar! Fast, efter detta ofattbara cover så tror jag att botten är nådd. Jösses anåda, jag tror jag stryker med. Tack Herr Dryck för extrabilden av Råger dessutom!!!

Anonym sa...

Och vad är det för dragspel de har? Ena sidan är en nagelfil och andra är en Hönökaka. Hur låter det?

Anonym sa...

Det här var det roligaste på länge. Fick ont i magen av skratt.
//Anders

BackstugeBengt sa...

Oj, det här var RIKTIGT jävla illa.

Det enda de har försökt att teckna ordentligt är ju två rejäla camel toes. Varför?

Wagner sa...

Råger det låter som Macken. Roy och Roger (uttalas Råger med långt å) har en mack ihop och så vidare.

Fast Macken kom först 1986 och det komplicerar ju det hela.

Anonym sa...

The båttåm is nådd!

Stefan sa...

Gossarnas ansikten ser ut att ha kopierats ett antal gånger i nån gammal kass kopieringsmaskin.

Undrar om inte detta är ett av de mest katastrofala omslagen i bloggens historia?

Kan det bli värre? (det kan det säkert, Herr Dryck kan nog fortsätta att förvåna oss!)

Anonym sa...

Det var faktiskt en bottennivå som jag inte trodde var möjlig att nå.

Anonym sa...

Ansvaret för texten på omslaget lämnades till gammelfarmor "för hon textar ju så vackert". "Dessutom gör hon det gratis", eller troligare slängde hon in en hundring för att hjälpa pojkarna. Då gick nog hela produktionen plus.

Hon missade tyvärr att planera för att Roger hade lite längre namn än Ulf så hon fick förminska namnet hans eftersom. Men man kan ju inte tänka på allt.

Olsson sa...

Jag är lite nyfiken på om det var så att man egentligen planerade att använda ett foto, men kom på att det måste rastreras för att likna något i tryck/kopiering, och om man därför under stark tidspress valde att låta första bästa närmast sörjandes barn att rita de glada bröderna som streckteckningar.

Det är en spännande tanke att de här anskrämliga figurerna kanske egentligen hade ritade huvuden i sin originalform, överklistrade av någon välvillig själ som insåg att det nog fasen var bättre med lite sotiga blaffor i trycket och valde denna intressanta kompromiss.

Ullabella (min egen sekreterare) sa...

Det mest chockerande är nog ändå årtalet. Jag hade gissat på 1970 eller så... Men det är ju möjligt att herr Ingvar Svensson som uppenbarligen ansvarat för prokejtet är född på 1800-talet...

Anonym sa...

Brukar aldrig läsa...men gudars så galet kul detta var!

Anonym sa...

kommatecknet innan Ingvar är såklart en konstpaus och till för att få maximal överraskningseffekt när man nämner att "det faktiskt är HAN, ja, just det, DEN Ingvar Svensson, jo, jag lovar det ÄR han!"

Man kan, när man berättar det för någon, stoppa in en trummvirvel där också om man vill.

Helen sa...

Råger är ett rejält namn.

Anonym sa...

Det här omslaget slår tamigtusan alla rekord i fulhet!
Herr Dryck, jag älskar dig och dina skivomslag. Överge oss aldrig.

/Fru Sylt

Anonym sa...

Självklart en Andrew Walter-låt också. Finns väl ingen svensk som någonsin hållit i ett dragspel som inte kommit i kontakt med Walters lärohäften.

Anonym sa...

Undrar just vad Råger gör idag.

Anonym sa...

Bröderna hade fått varsitt dragspel av sin rika farmor, hon tyckte ju Gnesta-kalle var en riktig karlakarl. De hade motvilligt spelat 5 ggr var när de blev tvingade att uppträda offentligt.

Denna produktion var menad som en överraskning och uppmuntran till gossarna, en inspelning gjord i smyg när de uppträdde i byastugan inför ett 20-tal bybor. Sedan skulle de få ett ex var när de fyllde år. Gammelfarmor tog som tidigare sagt ansvaret för textningen. Farmor ville absolut att de skulle heta "Dragspelsgossarna", i sann "vägra inse att barnbarn växer upp"-anda men likt namnförväxlingen så blev även det fel.

Tecknaren, grannflickan, var svårt mobbad av bröderna och hämnades genom att rita tassar, håriga bröst och glest behårade kvinnoskrev.

Sedan förväntades bröderna bli jätteglada när produkten presenterades för dem. Föreställ er deras reaktion då farmor berättade att alla deras kompisar och klasskamrater skulle får ett gratis exemplar var så alla skulle få höra hur duktiga de var.