2014-01-13

Arnold Johansson's Boxholm brass - Säg det i toner


Åh Arnold, denna platta hade jag velat ha ett bra tag när jag äntligen fick tag på den. (Men jag är fullt medveten om att det inte är normalt, jag saknar inte sjukdomsinsikt.)

Omslaget är svettigt smaklöst på ett sätt som vi sällan hittar på svenska skivor, detta är en platta som man hade väntat sig skulle vara tysk, amerikansk, kanske holländsk. Men det fanns alltså en man i Sverige 1966 som hade en självbild som rättfärdigade omslagskonceptet att iförd en enorm hallick-päls bli omfamnad av en naken kvinna som klänger på honom med beundrande blick. Hållningen och det tillhörande ansiktsuttrycket är oerhört kaxigt och ointresserat, och perspektivet nedifrån förstärker intrycket av att Arnolds ägande är fullkomligt.

Texten på baksidan förutspår att "framtidens musikhistoriker kommer att peka på 1966 som året då Boxholm med ens trädde fram och gjorde sin stora insats i Fru Musicas värld". Det är väl kanske att TA I en aning. Arnold tutar fram "Vem kan segla förutan vind" och "Är det så här när man är kär när man är liten" som Bert och Heman Hunters skulle damma av några årtionden senare. Det låter som någon försökt göra Herb Alperts Tijuana brass till en svensk grej, men det gick sådär.

En verkligt otippad twist är att detta, ett av Sveriges mest katastrofala skivomslag, är fotograferat och designat av en av Sveriges mest hyllade bildskapare; Carl Johan De Geer.

1966.

19 kommentarer:

Stefan sa...

Texten på framsidan är rätt fräckt designad tycker jag. Ser också att skivomslaget finns i två olika versioner, på en är den gråna texten gul istället.

Herr Dryck sa...

Ja, typsnittet är det verkligen inget fel på! Läckert sextiotal.

Anonym sa...

Möjligen är det själva omslaget som utgör Boxholms avtryck i musikhistorien.

Wagner sa...

En liten nätt dubbelhaka ramar in hårfästet som närmar sig nacken i raketfart.

Anna, Du kan väl stanna. Är väl hon som hänger i pälsen.

Herr Dryck sa...

Fast även om typsnittet är snyggt så är det ju snott rakt av från hans förebild, Whipped cream med Herb Alpert som kom året innan.

NickeK sa...

Whipped Cream (and other delights) måste vara det omslag som det gjorts flest parafraser på.
Möjligtvis With the Beatles och Sgt Pepper som kan konkurrera

Anonym sa...

Säg det i toner! Vad är det han vill säga? Kan se framför mig hur den vackra tjejens barnabarn tar fram plattan ur högen och jublar "Mormor!!.

Tobias sa...

Klart hon fryser om han behöver päls

Anonym sa...

Härligt osvenskt! Jag gissar att Arnold till skillnad från de flesta andra på den tiden INTE var sosse!

Wagner sa...

Arnold har helt klart ståpäls...

Förlåt. Men det är jag som skriver manus åt Stefan & Krister.

Anonym sa...

Må så vara att omslaget är hemskt - Arnold Johansson var i alla fall en av våra finaste multi-instrummentalister och han spelade i de flesta av de bästa svenska orkestrarna under åren och kan höras på otaliga skivor.

Marie S

Johan sa...

Visst är det ett magnifikt omslag, men är det trots allt inte medvetet pompöst gjort? Vi snacka ju trots allt Carl Johan De Geer...

Sedan tror jag nog inte att det svenska kuttersmycket kommer att bli samma kändis som Whipped Cream-tjejen som numera snart är 80: http://seattletimes.com/html/localnews/2018926566_whippedcreamlady16m.html

Anonym sa...

Jag trodde tidigare att industribandet Bocksholm var Boxholms viktigaste audiobidrag till världskulturen, men då kände jag inte till detta mästerverk.

Med Herb Alperts typsnitt, Liberaces päls, Frank Valdors trumpet och en av Frank Valdors många brudar -- då kan det väl inte gå fel?

Anonym sa...

En intressant detalj är att bruden rakat hugget, något som på den tiden var ytterst ovanligt och endast kunde förknippas med hårdporr. Man måste alltså antingen letat sig i det närmaste fördärvade (vilket de iofs redan var) efter henne, eller överräckt en hyvel med vidhängande krav. Att på den tiden be någon om detta var jämförbart med att idag be någon posera bredbent i grodperspektiv med en tax uppkörd med huvudet före. Av någon anledning har man alltså tänkt "kanon, vi skall göra ett omslag-ett ypperligt tillfälle för porno!" Tänk det som kunde få inblick i allt resonemang och snack kring detta omslag!

Anonym sa...

Tycker att omslaget är rätt snyggt.

Att tjejen i fråga skulle ha rakat hugget är svårt att se, eller rättar sagt, det går inte att se.
- Så, vart fick du det ifrån??

Ann Onyman

Anonym sa...

Uti bara mässingen... jojo.

Anonym sa...

Jag tycker att det där omslaget sitter perfekt. Misstänker att det finns ett och annat statement insmuget av herr De Geer själv i det. Så det borde nog hänga på Moderna Museet.

Anonym sa...

Nej, flickan är troligen inte rakad. En förstoring visar något som ser ut som en klumpig retuschering. Mums.
Buster

Anonym sa...

Känns väldigt Frank Valdor-inspirerat. Smaklöst med stil så att säga.