2013-11-09

Tomtélius - Små nära ting


Så var de tillbaka. Tomtélius är ett av de band som misslyckats med en så stor del av sina skivomslag att det inte längre går att skylla på otur eller yttre faktorer. Nu har de blivit så många att jag lägger in dem som en egen kategori här till höger.

Ännu en gång har de valt att ta bilden i sitt hem. Jag förmodar åtminstone att det är deras hem, för annars är det ännu konstigare. Farsan sitter och myser på sned i en fåtölj, medan kraftiga vindar från grovköket ute till höger slår in över hans frisyr. De tre sönerna har pressats ner i något som kanske kallades ”tresitssoffa” i broschyren, men som uppenbarligen inte är bred nog för tre personer. Rumporna får förvisso plats, men att sitta med den sortens trängsel och till exempel se en långfilm hade varit alldeles olidligt.

Alla fyra bär strumpor i olika gräsliga färgteman, skjortor i nyansen "obehagliga operationsbilder" och den mittersta av bröderna är sig lik med sin Legogubbe-lugg. Det redan kassa helhetsintrycket dras ner ytterligare av flera små detaljer i bilden; deras gamla skiva "Min vårdröm" som de spikat upp på väggen, Snobben på bordet, den bruna heltäckningsmattan och givetvis det gråa kreatur som sitter på golvet.

Hela familjen har iklätts klockrena rehab-dojor av samma modell. Det är en term som tidigare har mötts med oförstående från en del läsare här på bloggen, så låt mig förklara. Rehab-dojor är stora fotriktiga skor, oftast vita, med märkligt stora och fula sulor som måste fylla någon avancerad ergonomisk funktion för att deras fuldom ska kunna rättfärdigas. De har inte heller snörning, i vissa fall har de kardborreband. Ännu en gång; om en vuxen människa ska bära skor med kardborreband bör hen ha en bra medicinsk ursäkt för det. Detta är tingestar som kategoriseras som ”hjälpmedel” eller ”friskvård” istället för skor. Att samma slags hjälpmedel passar alla på bilden tyder på att det är något besvär som ligger i släkten.

1979.

26 kommentarer:

Anonym sa...

Man kan bara föreställa sig den pungkross som männen måste genomlidit under fotograferingen.

Anonym sa...

Det är i ett rum med den tapeten som alla bokstavsdiagnoser har sitt ursprung.

Anonym sa...

undrar om titeln på skivan är vald med tanke på ovan nämnda pungkross och trängseln i soffan...

Anonym sa...

1. Mer som drar ner intrycket: De äckelfjuniga mustascherna på de två yngsta sönerna.

2. Jag förstår FORTFARANDE inte varför skorna kallas rehab. Är det slang för skor som används i rehabiliteringssyfte? Eller skor avsedda för förståndshandikappade (enkla och stabila utan snörning och med stora sulor)? Eller är det skor från tillverkaren Rehab? För det är ju uppenbarligen ett skovarumärke: http://www.brandos.se/skor/rehab

3. Jag kan tyvärr inte respektera någon som snackar om hönor istället för att använda korrekta pronomen.

Anonym sa...

Är inte det där gamla Ecco-skor? Hade sådana själv runt 1980!! Vita som kalk! Med snörning i och för sig. Kommer ihåg att mina kvinnliga klasskamrater tyckte de var "söta". Kanske inte just uttrycket man vill höra om sina skor när man är i 18-årsåldern dock.

Anonym sa...

Jag förstår inte vem som pratat om hönor. Jag har läst igenom texten flera gånger nu. Men du kanske pratar om kommentaren som talar om "Höna i singular på nusvenska". Hen ÄR ett pronomen som får användas till och med enligt språkrådet. Att det råkar stavas på samma sätt som det engelska ordet för höna har väl inte med saken att göra.
Då får vi väl också sluta använda ord som fart=prutta, slut=slampa, bra=bysthållare eller barn=lagård
Följande mening blir ju då helt omöjlig att säga: Det blev bra fart på dessa barn till slut.

Miekko sa...

Är detta månne första gången ett katastrofalt omslag varit rekursivt?

Carl Hult sa...

Innan pronomendiskussionen urartar ska jag säga att hen är ett substantiv som betyder brynsten.

http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/95/197.html

X-pert sa...

Kuratorn på Thielska galleriet eller Guggenheimmuseet eller vilket som helst konstmuseum har här en oändlig källa till inspiration inför framtida tavelhängningar.

Wagner sa...

Pappa pappa, nya skivomslaget är klart. Härligt pojkar samlas runt mig så ska vi se.

Alla har likadana sjukhusbyxor på sig. Check.

Vi har också på oss dom vita skorna med livstidssula. Check.

Dom röda skjortorna som smiter åt som glasspapper sitter också på. Check.

Vi har matchat strumpo...Fan också!

Herr Dryck sa...

Och "bakåtsträvare" är ett substantiv som betyder "någon som borde slappna av för fan".

Anonym sa...

Gillar dom ortopediska skorna. Manligt!

Stefan sa...

Gruppens skivomslag matchar på ett utmärkt sätt den musikaliska kvaliteten på skivorna....

Stefan (igen) sa...

T o m ljudkvaliteten på skivan är misslyckad.....

http://www.youtube.com/watch?v=EgxcdS0QZYs

http://www.youtube.com/watch?v=IqOp8b1wO7U

Anonym sa...

Jag gillar joker-flickans breda flin på väggen där bredvid deras förra hittomslag "min vårtröv". Tapetmönstret är klassiskt och finns i många olika färger. Det är inte överraskande att världen höll på att gå under av totalt kärnvapenkrig på den tiden, det var en naturlig form av kulturkritik.

(För övrigt kan man använda svenska språkets gamla vanliga "vederbörande" istället för "hen" av okänt ursprung)

tove sa...

Under ett antal månader har jag följt den här bloggen på avstånd och vill passa på att tacka Herr Dryck för det förträffliga arbetet och alla kommentatorer för den idoga insatsen. Jag befinner mig i slutkramperna av en dissertation i Tokyo. När jag behöver re-boota hjärnan eller har slö tid på tåget så brukar jag ta mig en titt. Jag rör mig mycket med tåg och har hjärnkramp 2-3 gånger om dagen, så jag har läst de flesta inslagen ett par tre gånger vid det här laget. Min absoluta favorit är beskrivningen av "Best of Nusrat Fateh Ali Khan - Qawwal and Party volume one" s produktions team. http://katastrofalaomslag.blogspot.jp/2008/05/best-of-nusrat-fateh-ali-khan-qawwal.html

Hittills har jag mest njutit av sarkasmen och det svenska språket, men denna platta (*äntligen kom hon till saken, satans akademiker*) är något av en ögonöppnare för fulismens fantastiska kraft. Att i skjortor med den exakt mest obehagliga kontrast gentemot tapeten sätta sig framför den kan endast betecknas som ett djävulskt genidrag.

Varje gång jag känt mig det minsta sömnig eller utled på mitt arbete de senaste dagarna har jag tittat på denna bild, och vips är sömnigheten borta och arbetet känns angenämt i jämförelse. Tack.

(P.S. Sverige får beröm här i utriket just för introducerandet av "hen" som pronomen - det anses vara mycket progressivt. Det japanska språket har minst 8 olika pronomen bara för första person singularis, så "jag" är olika beroende på kön, ålder, vem du talar med, status etc. Personligen tycker jag därför att "hen" verkar rätt praktiskt, om inte annat.)

Anonym sa...

Herr Tomtélius försöker förklara sig... http://www.sunkit.com/skivbolagen-pa-reabackarnas-botten/

Likaså en del andra förmågor som figurerar på Herr Drycks eminenta omslag...

Anonym sa...

Bruden på fotografiet ser ju helt normal ut. Undrar vad det har med dessa gnoer att göra?

Flavia sa...

Bruden på fotot är de slemmiga sönernas moder, tillika 1a hustru till pappa Obehaglig, hon är förmodligen avliden och dyrkas nu vid detta altare i hemmet.
Rehab skorna är nog en fotriktig variant, inköpt på en Scholl affär och avsedda att skona fötterna vid många långa spelkvällar i olika bygdegårdar.
Tapeten erinrar om en 70-talstapet jag själv hade i gillestugan i källaren på 70 talet, då hade man gillestugor, men man hade sällan gillen.
Den orgiastiska färgen på skjortorna beskrevs bäst av herr Dryck, operationsvätskeliknande, eller nåt sånt.

A A N sa...

Tycker omslaget räddas av Snobben-figuren och lillpojkens sängkammarblick.

NickeK sa...

Plocka bort Tomtelius-klanen, fotografierna och den sunkiga mattan, och fotot skulle kunna vara taget från ett hipsterinredningsmagasin (vilket sanslöst dåligt flyt det blev i det ordet).

Anonym sa...

Står det inte ytterligare ett skivomslag lutat mot väggen bakom vänsterkillens ben...?

Anonym sa...

Jag får ont i magen av sådana inomhusmiljöer och vita fotriktiga retardskor.

Mikael sa...

Det är kul med ett bröllopsfoto på bara bruden.

Wagner sa...

Det var nog ett krav för att ställa upp på ett giftermål med någon av tomtarna.

Han fick säkert ett eget uppsatt på utedasset.

Anonym sa...

När man tittar närmre på de tre porträtten som förekommer snett ovanför pappa Overcomb så blir man lite fundersam. Det är väl tre flickor? Den i mitten måste i alla fall vara det! Betyder detta att Familjen Tomtelius består av sex barn? Och i så fall, vad skulle flicktomtarna kalla sig när de skapar ett dansband med mamma?
Och den största frågan av alla, är det verkligen möjligt att producera sex barn efter alla dessa pungkrossfotografering som pappa Tomtelius genomlidit?