2013-07-22

Lill-Arnes - En gång skall vi åter mötas


Till en början såg jag inte ledstången. Då blev Lill-Arnes fyra män som lyckats trotsa naturlagarna genom att hänga fritt i olika stadier av en nigning. Sedan såg jag ledstången och då fattade jag. Samtidigt insåg jag att jag inte fattade mer för det, för från att ha varit en fysiskt oförklarlig bild blev det nu en logiskt och estetiskt oförklarlig bild.

De ville alltså ta omslagsbilden på en innergård med korsvirkeshus i bakgrunden. Ändå väntade de till mörkrets inbrott så att de fick en alldeles grå ton av höstmörker att bryta av mot de alldeles utfrätta vita kavajerna. På denna gård skulle de alltså posera, och någon måste ha kläckt idén om att sätta sig på ledstången. Sagt och gjort, som fyra små vita höns med en obekväm stång i dalen satt de snart tätt packade på räcket, och det kändes tydligen jättebra.

Den yviga mannen längst bak missade dock att de övriga lade handen på axeln framför, och således saknar den äldste karln axelfingrar. Men möjligen var detta inte en miss i kommunikationen, utan något högst medvetet. Den äldre mannen satt tryggt och stadigt på stången, och behövde därför inget extra stöd. De två nedre herrarna var däremot mindre erfarna rumpbalansörer och hade väldiga problem med att sitta still på räcket, och behövde därför hållas fast av en hjälpande hand på axeln för att inte ideligen braka baklänges och dänga skallen i den lilla stentrappan.

Efter två spektakulärt våldsamma kraschlandningar från räcket fick de till en bild som var ok, och denna kombinerades med en bedrövligt blek bandlogga i gult och vitt.

1985.

17 kommentarer:

Chimaera sa...

Säg herr Dryck... Har du någonsin hittat en skiva med riktigt katastrofalt omslag, som till din förvåning faktiskt visade sig låta riktigt bra?

MVH Fröken Mjölkdryck

Wagner sa...

Tycker det ser ut som ett montage. Speciellt snubben till vänster om Benny Andersson verkar ha på fått sitt huvud ditklistrat i efterhand.

Är inte skorna misstänkt lika? Okey att det sket sig med strumporna men hur lätt är det att synka tvättiderna när man är ute med bussen.

Även resten av uniformen ser ut att stämma. Förutom ungtuppen då som slängde med ett dussin par svarta strumpor när blåbyxorna skulle tvättas.

Tobias sa...

Det här är fantastiskt. Jag är också mer än bara lite glad över att ständigt träffa på nya ord här i bloggen. Idag: "rumpbalansörer". Vackert.

Anonym sa...

Den optiska illusionen är klart störande även om man ser delar av ledstången. Särskilt killen längst till vänster, han sitter himla mysko, hur får han liksom rumpan ner till stången? Men det kanske är just därför han flinar sådär extra spjuveraktigt.

Anonym sa...

Nyss nämnda vänsterkille, förresten: har han en antydan till mustaschfragment i mungiporna? Eller är det Nutella från kvällsmackan?

Anonym sa...

Skorna!! Fantastiskt!

"En gång ska vi åter mötas"... Är det kristet?? Det skulle ju göra skivan ännu sämre (jag menar "bättre").

Anonym sa...

Lär vara kristet, ja. Ser det ut på detta viset, heter något sådant förträffligt spännande och återfinns på denna sida så behöver man i princip aldrig tvivla ;-)

NickeK sa...

Gladast är ju naturligtvis ynglingen längst till höger, han kan ju bara stå och luta sig bakåt lite ledigt.
Värst ser det ut att vara för killen längst ner med ett ansträngt leende. Han har vänt sig lite så han lär ha den kalla ledstången mellan skinkorna, och känner också vikten av bjässen till höger.

Herr Dryck sa...

Chimaera: Ja, det händer då och då. Detta är ett exempel: http://katastrofalaomslag.blogspot.se/2011/06/count-basie-super-chief.html

Anonym sa...

Om jag inte hade sett typ hundra bevis på motsatsen på denna sajt, så hade jag utbrustit att:
Detta är as bad as it gets!

Uppenbarligen har manekejerna photshoppats från sina barstolar i studion till en väl vald grå slaskig bakgrund föreställande en sydsvensk hönsgård om vintern.

Det som ser ut som bokstäver i olika storlekar, färger och arrangemang ska tolkas som oidentifierade galaktiska signaler: gula LILL-ARNEEE!!!

Lelle sa...

Är bilden möjligen tagen i Eslöv...

Anonym sa...

Wagner och en anonym ser samma sak som jag - denna balanskonst, den har väl aldrig ägt rum? Rumpbalansörarna är väl innklipta?

NickeK sa...

Efter en granskning av bilden i elektronmikroskop kan jag säga att om de är inklippta är det nog det skickligaste exempel jag sett hittills här. Kan inte se några konstigheter i maskningen. Kolla också in denna detalj: nummer 2 från höger vinklar vänsterdojan för att ta spjärn mot framkanten av muren.

NickeK sa...

Nummer 2 från vänster skall det ju vara...

Herr Dryck sa...

Vad är det för dumheter att de skulle vara inklippta? Deras skuggor faller ju helt naturligt bakom dem, med tanke på att de är fotograferade med blixt vill säga. Dessutom är de fotograferade igen, en och en intill husfasaden, på skivans baksida. Det är inget fotomontage.

Anonym sa...

Hahahahahaha har följt denna bloggen länge men trodde aldrig jag skulle få se min brors pappa här (killen längst bak). Vad jag vet var dock Lill-Arnes inget kristet band.

Kaktus sa...

Min tolkning av valet av bakgrundsgård är helt klart Nangijala. "En gång ska vi åter mötas" - i Nangijala! Husen ser ju precis ut sådär i filmen, som kom 8 år innan denna bild togs.