Rio - Sex crimes

Här har vi ännu en produktion som nådde den där kritiska punkten.
 – Skit. Det här funkar inte. Nu måste vi ha bröst, illa kvickt.
Deras lösning var att plocka in en trumpen vildvittra med hängsnara och fyrpunktsbälte. Vidare har hon fluffig pojkfrisyr, VVS-packningar i öronen och en extremt högt uppdragen bikiniunderdel.
1986.

Roger Waters - The pros and cons of hitch hiking

Denna talar egentligen för sig själv. De fick en idé och löpte linan ut utan att någonsin tänka efter det minsta lilla. Idén i sin helhet var att hyra in ett fruntimmer som fotograferades naken bortsett från högklackade skor och en ryggsäck.

Kombinationen T-shirt och naken underkropp är en klassiker bland folk som vill framstå som stabila personligheter, här har de tagit det konceptet till en ny nivå. Damen klipptes in enormt fult i ett blått landskap, och sedan var de nöjda.

Idén var ungefär lika briljant som att samarrangera husdjursmässan och årsmötet för Sveriges chockallergiker, att be att få sin pizza vändstekt eller att satsa sina besparingar på utgivningen av den bortglömda Astrid Lindgren-boken "Pippi får en hjärnblödning".

1984.

Tommy Bergs - Sommarens vänner är vi

Tommy Bergs behövde ett skivomslag. Resonemanget förlöpte som nedan.

 – Nu skojar vi till det som fasiken grabbar! På med snickarbyxorna och era mest hysteriska leenden, så tränger vi in oss i en tom tavelram! Så blir det som om vi vore målade.
 – Vad har det med titeln att göra? "Sommarens vänner är vi"?
 – Allt. Eller ok, inte allt, men om vi lägger in en massa solar så kommer ingen tänka på att fotografiet trotsar all logik.
 – Jag tycker att det blir lite tramsigt.
 – Oroa dig inte, nu ska vi ta en annan bild till baksidan! Här ska det bli dramatiskt värre. Bort med tavelramen och kräma på alla spotlights till max!
 – Vi har bara en spotlight.
 – Rikta den mot Sune då. Och inga glada miner, nu är det dags att se snygga och mystiska ut.

Resultatet blev en tokrolig framsida med sex glada gubbar som spexar loss. Baksidan å andra sidan, föreställer sex sexigt spännande snubbar varav en har en lampa som lyser honom rakt i ansiktet. Bland dem finner vi även en fjunig yngling som slår Joe Cocker på käften med snedvriden arm.

Ännu ett alster från skammens år 1977.

Ludgo-Pelles - Lisebergsloopen

Så, äntligen, var det dags för en ny platta med Ludgo-Pelles. Det härliga gänget, som blivit mångas favoriter här på bloggen, har nu tagit sig till Göteborg för omslagsfotografering.

Som backdrop valde de den klassiska berg-och-dalbanan Lisebergsloopen. Med sin fruktade nedförsbacke och särskrivna skylt var den det allra häftigaste man kunde våga åka under många år, så det är inget dåligt val av bakgrund.
Gubbarna är glada och byxorna är otäckt trånga i skreven, så allt är som det ska.

Men varför, VARFÖR placerade de hela gänget mitt i loopen? Vem kom med den idén, och varför togs det emot som ett vinnande alternativ? De är skapligt utklippta och ljuset övertygar ganska väl, de hade kunnat stå där i samlad trupp framför loopen och allt hade varit finemang. Det är som gjort för att ha bandet ståendes i nederkant, med bandnamnet mitt i loopen i läckert rött mot blått. Men istället bytte de plats, alla karlarna skars av i lårhöjd och flyttades upp till bildens mitt.

Ok, det hade kanske inte blivit snyggt på det andra sättet heller, men detta blev ju som att sätta läppstift mellan ögonbrynen eller att envist försöka kissa genom naveln.

1981.

Bengt "Polo" Johanson - Ofta önskad

Bengt bestämde sig för en jätteblond frisyr, av samma slag som bars av Jonatan och Sårskorpan Lejonmjälte. I öronhöjd blev det en tvär skarv, där det blonda håret plötsligt ersattes av brunt skägg. Resultatet blev att Bengt påminner om en vandrande chokladbiskvi eller något annat som chokladdoppats till hälften, en kaka iförd polotröja utan någonting under.

Jag skulle kunna fortsätta med paralleller till Two-Face i Batman, en brunhårig man i ljus hjälm, bipolaritet, en halvfull kopp varm choklad med grädde, dragerade tabletter och Yin-Yang, men det struntar jag i. Ibland krävs det väldigt lite för att göra ett skivomslag till en katastrof.

1974.

ТЯЖЕЛЫЙ ДЕНЬ

Här har vi hårdrock från Sovjet, med ett gäng som ser fantastiskt sovjetiska ut. Enligt min översättning lyder texten "hård dag", om några rysktalande läsare vet bättre får ni gärna höra av er! I den rejält dassiga bilden står fyra män i ett mjölkigt dunkel. Det är en halvflint man inlindad i kassler-nät, en man med böljande hårsvall och gles mustasch, en blond Edward Furlong med inövat mystisk blick och en oskarp typ som missat kameran helt och ser ut att vara stenad på ugnsrengöring. Rekvisitan består av stubbar som de slagit i en massa spik i.

Baksidan är inte bättre. Här får vi en tydligare bild av den halvflinta mannens illa valda frisyr, och han har nu fått på sig någon slags haklapp som makes no sense what so ever.
1989.

Santa Esmeralda - Beauty

 
En ung dam omfamnar en man som ser ut som ett snår i ansiktet.
Snubben kombinerar ett imponerande unibrow, Gene Simmons-hårfäste, Klasse Kock-mustasch, Stitch-tänder och mascara. Kvinnan bakom honom glöms lätt bort i sammanhanget, notera dock hennes överdimensionerade skulderblad.

Angående den läckra titeln nere till höger för den mina tankar till SVT-programmet på nittiotalet vars signatur avslutades med att en tanthand med rött nagellack underströk titeln med ett hemskt nagelskrap. Vad hette programmet?

1978.

Evert Sandins

 
Här har vi fyra män med ett alternativt färdmedel. Eller, färdmedlet är en vanlig vevstartad bil, det originella är att de här männen inte förstod det. Istället satte de sig tillrätta i plåtdroskan och väntade.

När den motoriserade hästen vägrade gå började Evert slå den med en mattpiska, utan några större resultat. När bilden togs hade de gått ännu ett steg längre och tvingat sällskapets äldste medlem att kliva ur och putta på. Fort går det inte, men alla är glada för det.

1968.