2012-12-29

Klangemyrs - Musik för danslystna 1


De är klädda i skärt, de lever i mörker. De stöttar varandra genom det svåra och hjälps åt att ta ackorden.

Detta är ännu ett exempel på produktioner som var så lågbudgeterade att nästan hela baksidan är fylld av reklam för lokala företag; Byggtjänst i Gislaved, BeCeDe - Dataexperten på alerten, Götes tv-service i Anderstorp osv. Bland dem finner vi även ADJA, företaget med den underbara meningen "tänk i plast - framtidens material" som slogan.


1984.

2012-12-20

Stoney & Meatloaf - Meatloaf


Här vattnas det i munnen må ni tro!

Omslaget föreställer någon slags äcklig köttskalle som serveras med extremt mycket ketchup. De har gjort utstående vinda ögon av någon sorts syltad lök och ärter, vilket får figuren att verka lida av grav exoftalmus. Vidare har figuren tryne och någon slags halsböld gjord av morötter.

Man får genast intrycket av att detta är en skiva med Meatloaf, tills man läser undertiteln "featuring Stoney & Meatloaf". Då blir man genast mer tveksam, som om man hade skrivit att Moe är med på Moes singel "Backstabber". (Faktum är att detta är Meat Loafs debutplatta. När han hade slagit igenom några år senare gavs skivan därför ut igen, då med titeln "Meatloaf (Featuring Stoney)".)

1971.

2012-12-17

Hank McCoy & The Dead Ringers - Still feeling blue / Lately my luck has been changing


Här bjuder jag på en platta med vedervärdig tysk country och en rejält klumpig titel. "Hank McCoy & The Dead Ringers - Still feeling blue / Lately my luck has been changing" är nog den längsta som varit med här på bloggen.

Konceptet är att en butter kvinna med konstig krage sitter nära kameran och gråter. Men som vi lärt oss i visans sista vers; vem kan pryda ett dylikt omslag utan att fälla tårar? Bakom henne ute i mörkret står en man som ser ut att vara tagen ur en amerikansk skräckfilm om någon "samlare" som syr piffiga pannband och benvärmare av mänsklig hud. Notera att han inte tittar på den bedrövade jäntan utan in i kameran, allt för att bilden inte ska lyckas berätta någonting alls utan bara väcka frågor. Vad gör hon där? Hur många ljög för dem och sa "men NEJ vad fint"? Varför köpte jag skivan?
 
Från 1992, hör och häpna.

2012-12-13

Norrsken - C'mon let's twist again


Äntligen är det dags för en ny pigg penisparad! Fem män står i frisk kuling och visar upp en samling stadiga rotfrukter som de pressat ner i korvskinnsbrallorna.

Fotografiet är synnerligen oskarpt, men det är tillräckligt klart för att vi ska kunna se deras fortplantningsorgan med mer än önskad tydlighet. Notera mannen näst längst till höger som bär ett otäckt tight silverhalsband av bred modell.

Det stora kladd som pryder den mittersta mannens bål är tyvärr inte ett udda smycke, utan en färgfläck på mitt exemplar av skivan. Men det säger samtidigt en del om denna skivas popularitet; att en av skivans tidigare ägare använt den som golvskydd när hen målat om hemma. För att skydda parketten mot färgstänk rekommenderas man att medelst maskeringstejp fästa gamla tidningar, för ändamålet inhandlat skyddspapper eller skivor med dansbandet "Norrsken" över golvet.

Logotypen är hemmagjord precis som det ska vara, och titeltextens färg har förstås valts helt utan tanke på bakgrunden mot vilken den är placerad.

1976.

2012-12-09

Viking Truckers - Love on the road


Vi kan ana att det finns någon slags koppling till truckar här. Jag grundar det antagandet på följande punkter:
Duon heter Viking Truckers, omslagsbilden domineras fullkomligt av en truck, Volvo tackas särskilt på baksidan och skivan innehåller låtar som Ghost Trucker, Me and my old truck, Truckdriving gang, Truckstop mama, Spacetruck (vad nu det är för flum), Son of a truckdriving son of a gun och To heaven in a truck.

Det är en rar liten kärlekshistoria vi får ta del av här. Bob och Stefan (möjligen förebilderna för karaktärerna Ben & Gunnar i filmen med samma namn?) är två skäggiga karlar med scarves och country-outfits. De står lutade mot sin gemensamma långtradare, i vilken ”the love on the road” kan tänkas utspela sig.

Notera hur snyggt han har ställt sig så att dimljuset lyser mellan hans ben!  Annars vet jag inte mycket om dem, mer än att de kör lastbil. Kanske har någon av dem tatuerat in en viking på ryggen. Kanske har någon av dem en stor hund som heter ”KING”.

1983.

2012-12-04

Tomtélius - Min vårdröm


Tomtélius målar upp ett mardröms...förlåt vårdrömsscenario på en risig plätt invid älven. Två av dem står med fötterna tätt ihop uppe på stubbar, vilket ser monumentalt dumt ut. Varför? Är det en del av drömmen?

Killen på högerkanten är dock absolut bäst, han som har samma frisyr som Annika i Pippi Långstrump. Han fick idén att stå ledigt lutad mot ett träd, men då det var väldigt ont om sådana fick han nöja sig med en späd liten björk som ser ut att kunna braka ihop när som helst och försvinna ut i älven tillsammans med pojken. 

På baksidan finner vi dem igen, men denna gång är de nakna. Det är fullkomligt ologiskt och var en dummare idé än att frekvent storhandla på 7-Eleven.

Från skammens år 1977.

2012-11-29

Mighty Band! - Vill ha mer


Detta är det måttligt efterlängtade album som följde på singeln "Var ska vi sova i natt baby", och under det år som skiljer dem åt hann de inte inse hur måttlöst dålig deras dresscode-idé var. De är som ett tidigt Spice Girls där alla skulle ha en egen image, men det blidde inget bra alls. Från höger ser vi en baseballspelare, en kort baseballspelare, en nordstatssoldat, en frisbeegolfare och en hora. Grattis, temat satt som en smäck.

Vi bara måste titta noggrannare, denna gång från vänster. Vid en närmare titt ser vi att det är en skrämd hora, iklädd myggnät.

Bredvid henne står frisbeemotionären (som påminner om Paul Stanley från Kiss) och beskyller förtvivlat sin kollega för den enormt stora prutt som vi kan se spridas bakom dem. Alternativt visar han vem det fucking var som kastade. Nedtill bär han glansiga brallor med en välplacerad aubergine i skrevet.

I mitten står soldaten i sina läckra brallor i nyansen "tillfällig rethosta med segt slem". Han liksom resten av bandet har sminkats blå kring ögonen, vilket bara får dem att se sjuka eller frusna ut.

Sedan kommer då denna dumma avvikelse som jag nämnde redan i samband med singeln; varför lät de TVÅ snubbar ha samma outfit? Kanske skulle de vara fyra unika karaktärer med var sitt tema, men efter stränga påtryckningar från baseballspelarens mor tilläts även lillebrorsan att vara med.

(Det som ser ut som tandkrämskladd på den högra mannens kind är tyvärr bara limrester från en prislapp. Jag brukar alltid ta bort etiketter, men den där var hopplös.)

1983.

2012-11-24

Zam Hultins - Nygamla låtar 2


Det råder en krank blekhet bland dessa bandmedlemmar som man vanligen bara finner hos färska champinjoner och på minnesstunder med öppen kista.

Detta är ett gäng på fyra fagra farbröder, varav en sitter på en busigt bakvänd stol. Frisyrerna är helt åt skogen, de stavar Sam med Z, färgtemat är muntert som ett kateterbyte och den klämmige karln till höger har gjort snedsteget att kombinera stickad pullover med polotröja. Men det som givetvis drar till sig allas ögon är den livsfarliga blicken hos mannen i mitten.



Han har en utstrålning som skulle kompletteras perfekt av en klyvyxa och en spann full med färska katthjärtan.

1982.

2012-11-18

Sven Erics – Oh Julie + Jigs – Shirley


Dessa karlar har varit med här flera gånger förut, både Sven-Eric som soloautist och som bandet Sven-Erics i diverse skräckinjagande färgkombinationer.

Här står de ytterst onaturligt uppradade i en trappa, alternativt att någon trätt upp dem på spett eller blomsterpinnar som är nedstuckna i marken i en fyrtiofemgradig vinkel. Julie i fönstret himlar med ögonen så som tonåringar tenderar att göra då föräldrar är "skämmiga", eller när fem män står och lutar "pinigt" i närheten.


Det lär ha blivit en lite jobbig stämning i dansbandssvängen när också Jigs släppte en platta detta år, med ett mycket snarlikt upplägg. Båda är förstås influerade av Kraftwerks platta ”The Man-Machine” från 1978, men det skiter vi i.

Skivan innehåller oförglömliga missljud så som ”You drive me crazy” i en svensk version med namnet ”Du är crazy” och megahiten ”Get me some help” översatt till ”Hjälp, jag söker hjälp”.

1982.

2012-11-15

spänsta med OK


Nu har du äntligen chansen att SPÄNSTA med OK! Detta illustreras utmärkt tydligt genom Bengt Bedrup med SS-frisyr och en familj som gemensamt misshandlar lillebror. Storebror är precis i färd med att måtta en välriktad spark mot lillebrors käkparti, under uppmuntrande överinseende av modern. Pappa Cleve (uttalas som "han KLEV i soppan") har förlorat all kontakt med verkligheten och fallit in i en sorts trans.

Detta är verkligen inte OK.

Ca 1967. 

2012-11-07

Roland & Pia – I vår lilla båt


Naturen, färgerna och utsikten är helt ok. Pia är också fin. Hon har fått låna Staffan Götestams peruk nu när han var klar med rollen som Jonatan Lejonhjärta, hållningen är rätt märklig och glasögonen verkar ha tillverkats med någon sorts jätte i åtanke. Men det är Roland som får ta denna smällen.

Han har på sig de tightaste byxorna som fanns att finna i tre socknar, och de spänner åt på ett ytterst vulgärt vis. Det är en ganska imponerande storlek på strumppaketet han stoppade ner där framme. Upptill är han klädd som någon som serverar hemska burgare på Sibylla, och det är de små randiga bröstfickorna som stör mig mest. De ser ut som två mycket små markiser som han monterat upp för att skona sina bröstvårtor från det värsta solgasset. Eller om man tänker sig att det vita tyget är Rolands ljusa hy, så ser det ut som att han har på sig en väldigt minimal bikiniöverdel. Även hans glasögon är av en grov kaliber och man kan föreställa sig att fotografen bett dem att ställa sig likadant båda två, men att det inte gick så bra.

1978.

2012-11-04

Bert Bennys - Du


 - Var är Bert Bennys?
 - Sist jag såg dem satt de på huk mitt ute på sädesfältet, kolla där.

Max von Sydows oäkta tvillingbror sitter till vänster, en tänkande man i gul kortärmad polotröja (ett numera totalförbjudet plagg) sitter bredvid honom och där bak hittar vi en närmast tragiskt ful comb-over. Allt detta kan göra detsamma, vi får tycka vad vi vill om Bert Bennys. Deras punkattityd och deras budskap till oss görs fullkomligt klart av polisongtrollet till höger;

FUCK OFF!

1972.

2012-10-31

Skammens år 1977


Någonting blev väldigt fel 1977.

Hundra år tidigare, 1877,  uppfanns mikrofonen. Där började hela eran av inspelad musik, som skulle komma att kraschlanda 100 år senare. Men fram till dess gick det finemang.

1907: Scotts Joplin skriver sina första ragtime-kompositioner och lägger grunden för hela genren.

1917: The original dixieland jazz band spelar in historiens första jazzplatta, "Livery stable blues".

1927: Den första långfilmen med ljud har premiär, musikalfilmen "The jazz singer" med Al Jolson.

1937: Topplistorna domineras av Count Basie, Bing Crosby och Duke Ellington, jazzen är fett het.

1947: David Bowie, Elton John och Iggy Pop föds, och Sinatra dominerar i etern.

1957: Elvis exploderar med både filmen och singeln Jailhouse Rock.

1967: Det är Summer of love i San Francisco och en väldig massa odödlig musik släpps ut över världen.

Men vad fan händer 1977?

Elvis dör.
Lynyrd Skynrds flygplan kraschar och tre bandmedlemmar stryker med.
Michael Mann, Bing Crosby, Charlie Chaplin och Groucho Marx dör.
Keith Richards kraschar sin bil och döms för kokaininnehav.
Patti Smith ramlar av scenen i Tampa. Avbruten spelning och 22 stygn i huvudet.
Forbes vinner melodifestivalen med sin överjävliga låt "Beatles".
Peter Green från Fleetwood Mac läggs in på mentalsjukhus efter att ha skjutit omkring sig.
The Supremes splittras.
Daddy Yankee, Young Jeezy, Ronan Keating och både Brad Delson och Dave Farell från Linkin Park föds.

Bottenläget märktes i högsta grad även på skivomslagen, och 1977 blev med rätta stämplat som Skammens år här på Katastrofala omslag. Se bara här:

Öijwinds
 
Grötlunken 
Danny's 
Tjo Sound 
Sven-Eric Mörtsjö 
Dacia 
Tommy Bergs 
Black Soul 
Extrasaltat 
Burt's 
Trivers 
Drifters
Kitts
Sven-Erics
Ludgo-Pelles
Seawind
Max Fenders
Noas ark 
Cattings
Zenits
Kellys
Sparks 


Jag måste ju lägga till några nya snabbisar från 1977 här också:
 

En svårt lidande man, avbildad med en teknik som fick honom att se alldeles svullen ut.


Deras nästa skiva skulle bli en klassiker här på KO. Titeln råkar vara densamma som Samuelsons klassiker från 1982. Det är inte hunden på bilden som har skrivit brevet.


Fem män som känner att de är "för härliga".

Utöver dessa har jag minst tio skivor till från skammens år som jag ännu inte publicerat här på bloggen. Det kommer mera!

2012-10-30

Sparks - Introducing Sparks


Jag är mållös.

Världens evinnerligen sämsta mustaschidé kombinerades med rubinförsedd lillfingerring.

Från skammens år 1977.

(Och ja, jag vet att Sparks var kända och påverkade många. Det gjorde Adde också.)

2012-10-26

Kellys – We’ve only just begun


I butiken angav de skivornas pris med hjälp av olikfärgade runda klistermärken, i detta fall en gul sådan. Frågan är hur många av kunderna som uppfattade vad denna plattan kostade.

Kellys är klädda i något så dumt som silverglansiga snickarbyxor tillsammans med lila skjortor, vilket får dem att se ut som ett gäng samhällstjänstgörare som skickats ut för att sanera bort mosad boskap och insekter från fronterna på lok. Mannen i mitten har en cameltoe som är skakande att se, killen på högerkanten står med armarna lealöst hängande framme på kroppen (nästintill en fullgod Roland) och Lasse Åbergs blonderade bror sitter bedrövad och ber en stilla bön om förlåtelse för utstyrseln.

En märklig detalj är att de gjort en bandlogga som föreställer tre stycken likadana elgitarrer, fastän det som mest funnits två gitarrister i Kellys. Varför inte klämma in en elbas, eller en tolvsträngad gura som på skivomslaget?

Skorna matchar förstås inte heller. Några bär platåstövlar och andra trätofflor, alla smutsiga som efter en sådan där lerig hajk som man skulle låtsas uppskatta.

Från skammens år 1977.

2012-10-21

Luke Solo / Captain Dick - I got shit on my mind


Två nakna damer blir hemskt generade när de upptäcker en man som sitter och lassar precis bredvid dem. Eller den vänstra damen tycks egentligen vara förfärad över någonting i killens tidning eller något ännu längre till vänster, medan den högra slickar sig chockerat om munnen. Så som man tenderar att göra när upptäcker någon som sitter och lägger bredband precis intill en.

Om han bara hade överraskat två nakna fruntimmer som duschar tillsammans hade detta kunnat bli ett alldeles vanligt smaklöst hiphopomslag från tiden kring 1992. Det är hans beslut att slå sig ner och sköta magen bredvid dem som gör omslaget så oändligt mycket värre.

Den defekerande mannen har en otäckt pillemarisk min och bär läsglasögon. Han har tagit det lustiga namnet Luke Solo (från Luke Skywalker och Han Solo naturligtvis), kallar sig även "Captain Dick" och jag undrar hur populär han egentligen var. Fick detta skivomslag honom att känna sig som en kvinnokarl även om alla tjejerna fick betalt för att ställa upp? Vem försökte han lura? Det är som när vi alla ljuger för våra tandläkare genom att hävda att vi använder tandtråd "ibland". Tror vi att vår lögn ska förändra det verkliga tandhygieniska tillståndet? Trodde Luke att han skulle få tjejer på riktigt genom att hävda att han redan hade tjejer?


På baksidan finner vi Luke i badet tillsammans med bland annat en dam som håller en flaska på ett opassande vis, en tjej som är klädd i genomskinliga badkläder med sedlar i och en brud med ett gravt invalidiserande underbett. Notera även den huvudlösa kvinnan som står och svankar på ett extremt fult sätt.


Skivan är barnförbjuden, troligen på grund av att den innehåller älskade trudelutter som "Pussy ass kid and hoe ass play", "Fakin' like gangsters" och "Head, head and more head". Själva skivan heter "Jag har bajs i mitt sinne".

"Bajs i sinne - Brun inne" tänker ni, och det gör ni rätt i.

1992.

2012-10-18

Party time med Coca-Cola


Detta är en platta som kommer uppskattas av mina kollegor på "Den bruna maten"!

På framsidan sitter sex dumlyckliga ungdomar och festar loss på Coca-Cola och frukt. Flickan i rosa saknar underkropp helt och hållet, och tjejen bredvid henne har någon slags tentakel-arm med vilken hon försöker sno något ur banjokillens ficka. Hon bär även en märkligt vinklad klotgrill på ryggen. Mer Coca-Cola levereras via luftballong och livet är så underbart skönt att leva.

Nu ska också vi ha kalas med Coca-Cola, och det finns ju inga gränser för vad man kan hitta på! På skivans baksida och uppslag kommer de med många bra förslag.


Bland huvudrätterna finns bland annat en "Gul o Blå burgare", vilket är en hamburgare med purjolök och äpple i. Säkert skitgott.

Pizzan "Man tager vad man haver" verkar också vara en gastronomisk sensation; en pizza med påläggen tomatpuré, kaviar och dill. Andra riktiga idioträtter är "Pizzamackan" med ansjovis och timjan, "Hawaii-mackan" som blandar leverpastej, champinjoner och ananas, varmkorv som ska bakas in i pizzadeg och varmkorv med lingonsylt och vitkål.


Bland efterrätterna finns bland annat succén "Coca-Cola & marmelad". Tillagningen går till så här: man lägger en marmeladstång i ett glas med Coca-Cola. Sedan är efterrätten färdig.
En gång upptäckte jag att jag hade trampat i hundbajs. Jag gick ut på en gräsmatta för att försöka smeta bort skiten från skon, och i samma stund trampade jag med min rena sko i en ny hög med hundskit. Då kände jag mig som en förlorare. Men jag kommer aldrig bli en sådan förlorare att jag blandar marmelad med Coca-Cola och känner att jag har en festlig stund.

"Coca-Cola & maräng" är en annan höjdare. Det är ingen maräng vi snackar om utan rå, vispad äggvita i ett glas Coca-Cola. "Coke & Float" och "Coca-Cola and Shake" är precis samma sak, kolsyrad läsk med glass i, enda skillnaden är att man kan garnera den ena med en apelsinskiva.

Det är ett jädra tjat om att läskeblasket ska vara iskallt, ingenstans uppmanar de till experiment med varm eller ens ljummen Coca-Cola. Fega kräk.

Att skivan innehåller musik är ytterst lågprioriterat i sammanhanget, titlarna har skrivits ovanpå pizzan där de knappt syns alls.

1979.

2012-10-16

Cerrone - Cerrone's Paradise


Välkomna till paradiset! Det kanske inte riktigt är vad du tänkte dig eller hoppades på, men det beror säkerligen på att det är Cerrones paradis du har hamnat i.

I detta paradis sitter Cerrone själv på huk och blänger under lugg på dig (som nykomling i himmelriket kan du räkna med viss mobbing och hetsiga nollningsritualer). Han har en tung hjälm av hår på sig och en öppen overall med ett lila ben. (Du kommer också få ett lila ben, det växer ut efter ett par dagar.) I paradiset står ett kylskåp, på vilket ett naket fruntimmer ligger i en kopiöst obekväm ställning. Det ser lika naturligt ut som det där godiset som fanns ett tag, det som hoppade och knastrade i munnen. Och jo, hon är naken, åtminstone var det så från början.

Cerrone är nämligen en fransk snubbe, och där går det för sig att ligga naken på kylskåp mitt på ljusan dag. Mitt exemplar av skivan är emellertid från den amerikanska utgåvan, där någon fiffig typ har ritat dit en kolsvart bikini på fröken Hägerstrut.

På golvet ligger en liten burk med gräddfil som någon råkat stjälpa ut. Den skyldige till detta kladd kommer att hittas, och denna slarvputte måste dö.

Från skammens år 1977.

2012-10-13

Christina Lindbergs orkester - Vid flodens strand


Här är något så udda som ett dansband som inte alls satsade på en unison image, utan alla fick tydligen klä sig själva. Inte nödvändigtvis en bra lösning, vi ska snart komma till det. Först måste vi dock diskutera själva konceptet.

Christina själv guppar omkring i en pyntad eka som har plats för minst fem personer. Men inte då, den skulle hon ha för sig själv. Ok att hon är bandets ansikte utåt, man skulle till och med kunna hävda att hon är en soloartist med ett kompband bakom sig. Men är det inte lite väl hårt att sitta och mysa i en privat jolle medan de övriga får vada bredvid? Skivan heter ju ändå "Vid flodens strand", kunde de inte ha fått stå på stranden åtminstone?

Längst fram står Peter Siepen, fastkedjad i fören på ekan via halsfängsel. Han är ensam om att bära cowboyutstyrsel och vi ser att hans jeans är blöta ända upp över knäna. Näste man hade passat perfekt in i Tre Kronor 1994, han hade kunnat hjälpa Abby att renovera caféet. Näste man står ute i vattnet och håller i årorna. Det är inte helt logiskt. Dessutom har han fel ände nere i vattnet. Sedan kommer en kille med en otroligt fluffig lugg som får honom att påminna om en bedlingtonterrier.

Han bär även en snävt åtdragen scarf om halsen och ljus jeansskjorta. Siste man har en pösig skjorta med ett fullkomligt horribelt färgtema, det är så mycket tidigt nittiotal att gråten inte känns långt borta. Det är svårt att ens sätta fingret på vilka färger det handlar om, som om GB-gubben kastat sig framför ett snabbtåg och det mångfärgade blodsplattret duschat ner skjortan på en stackars åskådare.

Det där med att själv välja sin outfit måste ju ha handlat om frihet under ansvar, och uppenbarligen var inte alla mogna att hantera sin nyvunna frihet.

1991.

2012-10-09

Sväng Grabbarna - Skriv ett brev


Vad är detta? Varför betalar jag pengar för sådant här?

Fem barn uppmanar oss att svänga grabbarna. De står uppradade runt en gammal kamera, vilket inte har något att göra med varken titeln eller bandnamnet, och de har satt upp något gammalt lurv på den för att dra till sig våra blickar. Det skiter sig emellertid då de fem upphovsmännen har ett mycket mer upprörande utseende än leksaken.

De är klädda i ljusblåa skjortor i ett sådant material som lakan kan vara gjorda av på riktigt äckliga danska hotell. Eller nej, 80% av dem är klädda i sådana blåa skjortor. Flickan i mitten har fått en lila variant istället, så där gick det åt Skogaholm med den unisona utstyrseln.

Det handlar som sagt om fem ungar som fortfarande får förfalska lappar från mamma för att slippa spela doppboll, fem konfirmander med yviga hårsvall. Därför är det särskilt skandalöst att flera av dem har gett sig djävulen på att odla mustasch. Killen nere till höger har den klassiska Mustang Mamba-muschen; en tunn rad ljusa hårstrån som fått växa sig långa, strån tjocka som spindeltrådar.

De tre mittersta hade säkert velat ha en lika mustig snorbroms som sin kamrat, men troligen har de aldrig rakat sig. På vänsterkanten finner vi så mästaren i gänget. Jag syftar på killen med Ironman-lugg, han som ser ut att ha en hälften så lång överkropp som de övriga. Skäggväxt på överläppen visar sig vanligen först ute i mungiporna (som vi kan ana på bandmedlemmen med den lila skjortan). I stället för att vänta på att skäggväxten även skulle visa sig under näsan så gick han all in och skaffade sig knävelborrar utan mittparti, en idé lika klok som att försöka försörja sig på att föreläsa om hur liten skillnad det egentligen är mellan bajs och mat.

1981.

2012-10-07

Per Gunnar "Fjodd" Johansson spelar partymusik


 - Hej, jag heter Fjodd. Välkomna till partyt.

Detta är verkligen en kille som vet hur man får igång festen! När jag spelade skivor på bokreleasen av "Den bruna maten" blev Fjodds skiva en omedelbar favorit som fick återkomma flera gånger under kvällen. Det är en fascinerande tingest av flera skäl.

För det första heter han FJODD. Jag vet inte varifrån han fick namnet eller ens vem killen är, han är hopplöst svårgooglad och han verkar inte ha släppt någon mer skiva än denna. Det känns inte helt oväntat.

För det andra är omslaget fullt av reklam. På framsidan är det reklam för fotografen, och halva andra sidan täcks av annonser för Hessbos bygg, Bewab, Pizzeria Napoli och andra företag i Olofström. Det måste ha handlat om ett projekt med absolut noll budget, vilket också den spektakulära framsidan tyder på.


För det tredje är musiken helt otrolig. Han sitter och spelar elorgel över ett demo-beat som bara går runt runt likadant hela tiden, och soundet skänker en känsla av förvirring, förtvivlan eller kanske rent av förfäran. Jag måste göra ett undantag här, och låta er höra lite av musiken.

Klicka här för att höra lite riktig partymusik!

Fjodd, om du läser detta, hör av dig till mig! (Jag finns på herr.dryck(at)gmail.com) Dels om du vill att jag ska plocka ner ljudfilerna från nätet, men också för att jag undrar så väldigt vem du är och vem du var!

1981.

2012-10-04

Tomtélius - Barndomshemmet


Här står familjen Tomtélius framför sitt barndomshem. Spontant känns det som att det kan ha varit hyfsat trångt att växa upp i den där ettan med takhöjd som en lekstuga. Om man till dessa fyra skulle lägga till en morsa, eventuella systrar och husdjur så skulle det genast bli lika klaustrofobiskt som att dela sovsäck med ett gutefår. Hur mycket hjärterum den här familjen än hävdar att de har så är rövutrymmet i den där kojan ytterst begränsat.

De fyra står i högblanka glänsande skjortor och intensivt röda byxor framför gärdsgården. Mannen längst till vänster ser kortare ut än han är av någon anledning, som att han förstorats en aning i efterhand, och bredvid honom står en karl med en mycket udda lugg. Kanske var han inspirerad av Iron Man.

1978.

2012-10-01

Barbro Hörberg - Ett liv med innehåll


Här har vi ännu en platta från skivbolaget med det passande namnet "glädje". Barbro hade gjort en platta som skulle heta "Ett liv med innehåll", och till denna behövdes en omslagsbild som visade upp just det. De enades om att använda ett grådaskigt fotografi av stortorget i Karlshamn.

Bilden togs inte under en av de dagar då torghandeln var i full gång och då glada människor samlades på torget för att med liv och lust språka med varandra och förtära kulglass. Nej, de valde att ta bilden då flaggorna var nedhissade och torget var helt dött, bortsett från fyra personer. En av dem går och tittar rakt in i kameran och de tre andra har slagit sig ner på bänkarna. Vi ser sex bänkar på bilden och de tre personerna har valt att sätta sig på var sin, med ett tryggt avstånd från varandra för att slippa socialisera.

Deras liv är fulla av innehåll; de är proppfulla av ensamhet och tristess.

1975.

2012-09-27

Muhl - When angels fall


Här ser vi mannen som kanske ser mest dansk ut i hela vida världen.

Med cigarett i vid tinningen och med famnen full av blommande purjolök står han och tittar antiförföriskt in i kameran. Han bär en läcker ring på lillfingret och en märklig kombination av svart polotröja (med ett inbyggt piercingsmycke i dragkedjan) och en mindre svart tröja ovanpå denna.

Frisyren är så fullkomligt åt skogen att jag inte vet var jag ska börja. Det är en slags hockeyfrilla i nacken, plus en våldsam lugg och med sidohåret kammat över öronen. Alltihop i en tunn livstidsrökarkvalitet.

Posen gör förstås mycket den med. Fotografen gav honom troligen en direktion i taget tills han slutligen stod så där obekvämt utan att fatta varför. Han lutar sig kraftigt bakåt och åt sidan, håller armbågarna in mot kroppen och gör samtidigt fingergesten "nu har jag gått på komvux, så nu vet jag hur man tänker".

För att slå spiken i kistan lät de bakgrunden utgöras av ett sensuellt sidenlakan som inte räckte ända ner till det högra hörnet. Sammanlagt skapade de en bild av en man som bytt ut sömn mot cigg i över tjugo år, och gav bilden en sexig edge som gör det hela ännu mycket värre.

1990.

2012-09-26

Love's Melody


- Kom igen nu.
- Jag vet inte Jan, det känns inte rätt på något vis.
- Sluta vara så mesig, alla gör det. Sätt fart.
- Men inte här ute, någon kan se oss!
- Vi är ju mitt ute i ödemarken! Vem ska se oss? De där ankorna kommer ändå inte fatta.
- Sluta stå så där nära, det kommer inte hända! Bara lägg ner nu brorsan, annars kommer jag skvallra.

1969.

2012-09-21

Robert Wells


Denna skiva är från tiden då Robert Wells frisyr inte främst var ett sätt att reta och uppröra hans lastgamla målgrupp, utan en del av en sexig image.  Snubbar med långt hår är inget nytt, det har varit ett rebelliskt attribut sen Hedenhös. Det som stampar ihjäl läckerheten än hur han stylat sitt hår; precis likadant som Inger Heinerborg gjorde vid ungefär samma tid. Detta är ingen frisyr som naturligt kombineras med öppen skinnpaj och hårig bringa, utan med luftig klänning med en skär ros i midjan.

1987.

2012-09-17

Palomaz


Så har jag äntligen fått tag på Palomaz första skiva. De har gjort en väldig massa plattor, och alla har inte katastrofalt fula omslag. Men nästan alla.

Här bär de kläder i rött och guld, och är inklämda i ett litet valv framför en av de minst övertygande kulisser jag sett. Både muren och bakgrundsbilden ser helt ok ut var för sig, men något snille ställde det lilla valvet alldeles för nära fondväggen. Resultatet blev att själva valvet kastade en skugga över den blåa himlen bakom, och vips så såg det lika sofistikerat ut som folk som showar genom att dra olika lemmar ur led.

Utöver detta är fotografiet naturligtvis oskarpt, hela bilden lutar åt vänster och den där bruna heltäckningsmattan är tillbaka ännu en gång. Jag fascineras av att de fortsatte att anlita samma omslagsfotograf år efter år, trots att det aldrig blev snyggt och i många fall katastrofalt.

Flera av deras senare plattor ser värre ut än denna, men den får ändå en plats här på bloggen just för att de är våra Palomaz.

1979.

2012-09-13

Levi Häggblom sjunger andliga sånger och visor - Långt bortom rymder vida..


Den ovanligt långa titeln på denna mindre fagra platta innehåller en detalj som retar mig oerhört i min vardag.

EN punkt är en slutpunkt som visar att meningen är slut.
TRE punkter är ett uteslutningstecken, vilket visar att någonting utelämnats eller att meningen avbrutits.
TVÅ punkter däremot, betyder ingenting alls. Det är ett mellanting som inte förmedlar någonting utom en osäkerhet över hur meningen skall avslutas, och som skapar samma förvirring hos läsaren som när någon lärt sig att göra smileys men inte förstått hur de används.
Jag hade ett element som behövde luftas, så jag luftade det. ;-P

(Skvallertidningar i stil med Se & Hör tenderar att alltid sätta två punkter följt av ett utropstecken..! Det ska slå an känslan ”nej men NU blommar mossen, detta måste Ivo-Britt få höra med det samma”, men frågan är om inte tre punkter följt av utropstecken hade fungerat lika bra.)

Förutom den felaktiga interpunktionen pryds omslaget av en skäggig man med balalajka som sitter i sjöjungfru-pose och får besvärliga gräsfläckar framför en skymd kyrka.

1980.

2012-09-05

Pastel


Här är bandet som satsat så uteslutande på horribla pastellfärger att de till och med namngivit sitt band efter dem.

Killen med extrem-unibrow bjuder in till dans med en välkomnande handgest och tjejerna intill spexar loss med klassiska jazz-hands. Men killen i fårskinnsmössa ute till höger bryter av alldeles från det glada mönstret. Med ett stadigt stryptag med ena handen och en magisk gest med den andra försöker han suga hjärtat ur sin bandkamrat, i sann norsk black metal-anda.

1985.

2012-09-01

Eric Carmen – Tonight you’re mine


Eric ville slå ett slag för kvinnokampen, och ett slag med handens baksida kändes lite gjort.

Det fick bli ett skivomslag istället, där han med ena handen håller bruden stadigt nere genom ett gött nackgrepp, och med andra handen vant knäpper upp brallorna.

De enades om den lämpliga titeln "tonight you're mine" efter att ha diskuterat underrubrikerna "vare sig du vill eller inte" och "sluta slingra dig".

1980.

2012-08-27

Rolf Karlsson – Så’n är jag

Se, där sitter Rolf på ett städ. Han håller en hammare i ett ledigt grepp och har fäst blicken på någonting ovanför kameran. Så'n är han!
Vänsterkanten består av en brun bård.

Samma bård, bredvid en suddig bild av Eskilstuna centralstation, utgör hela baksidan. Varför får vi aldrig veta.


Angående skivans innehåll ska jag inte gå in på några detaljer. Jag kan bara kort säga att när man har lyssnat på tre av de tolv låtarna så är det som att ha cyklat två kilometer av Vätternrundan; man vet att det är skitlångt kvar innan det är över, och det gör redan ont i röven.

1978.

2012-08-22

Flamingokvintetten 11


Men hör ni grabbar, ta på er något annat.

Flamingoklosetten har här klätt sig i skyddsdräkter ämnade för saneringsarbete med smittspridande och radioaktiva ämnen, och har valt att vara nakna under dessa. En smällkass idé naturligtvis.

Uppställningen är under all kritik även den, med någon slags bajsa i skogen-sittställning på två av dem och en märklig bakåtlutad stance på de två till vänster.

Är det tänkt att vara en god nyhet att skivan innehåller ”Funkytown” i svensk översättning? Och ”One more reggae for the road”, i den minst sagt stapplande versionen ”Ta’ din reggae en gång till”?

MEN! Skorna matchar! Helt otroligt.

1980.

2012-08-19

Alf-Olles 7 - 30 år

-->
Detta är alltså deras sjunde skiva. SJU plattor och trettio år in i karriären ser fortfarande skivomslagen så här påkostade och inspirerande ut. För att fira 30 år slog de på stort och satte fram en risig växt som står och sticker Alfred E Neumann i bakhuvudet. Notera hur snyggt de löst placeringen av titeln! Ett huvud var i vägen på ett besvärligt vis, så då skrev de sjuan på andra sidan huvudet.

Mintgrönt till förbannelse and beyond, och sedan denna eviga jävla gas. Hade det blivit snyggt förut? Hade de sett en skiva insmetad med brungrå smuts och tänkt ”wow”? En sådan här gasinramning kan få vilken platta som helst att kännas lika festlig som att vinna en bussresa för en person till Tjetjenien.

1986.

2012-08-12

Curt Haagers – 88

 
Här är de igen, bandet med He-Man-loggan, och maken till lökig dansbandstrivsel får man leta länge efter. Framför en solnedgångs-backdrop står de sex klämmiga herrarna, iförda diskhandduks-kavajer och skära flugor.

Och om ni tror att den skäggige mannen log sitt allra hjärtligaste leende så tror ni fel, för på baksidan tog han i ännu lite mer och verkar ha varit på gränsen till att bryta samman fullständigt.

Här är de så varmt inbjudande att de faktiskt tog livet av inte mindre än sju luddiga hundvalpar, som blev ihjäl-ägda av den massiva mysigheten.

1988.