Katastrofala omslag på Fotomässan 2011!

Ärade läsare!
Den 18-20 november kommer jag ställa ut omkring 50 av mina värsta skivomslag, i original, tillsammans med texter på Fotomässan i Stockholm! 20 meter av mässans väggar kommer prydas av katastrofala omslag, inklusive flera skivor som inte visats upp på bloggen.
Bland utställarna kan nämnas Magnus Wennman, Elisabeth Ohlson Wallin, Mattias Klum och HERR DRYCK. Mer än en aning absurt med andra ord.
Det kommer även finnas möjlighet att förhandsboka ett exemplar av min kommande bok!
Mer information om mässan hittar ni här.

Välkomna!

Hammond hits á gogo

 
Detta är ÄNNU en skiva med undertiteln "à gogo", ett tillägg som nästan alltid betyder att musiken är skittråkig. För att ändå kunna sälja skräpet behövdes ett lockande omslag. Idén var lika enkel som den var värdelös; en naken kvinna med illgult hår ska sitta och åma sig med bomber målade på tuttarna.

De målade runda svarta bomber i bästa Rosa Pantern-stil, men sedan bad fotografen kvinnan att lyfta armarna över huvudet. Genast blev de runa bomberna päronformade och inte alls lika övertygande, samtidigt som den ena brinnande stubinen hamnade i skymundan mellan halsen och armen. Den som fick i uppgift att måla kvinnan hade dock inte nöjt sig med bomberna, utan fortsatt kladda längre ner på damen.

Han valde att lägga till en man i hatt, stora oformliga händer och ett mycket smalt lår. Han ska förmodligen föreställa skurken som tände eld på stubinerna, med en väldigt stor tändsticka som han nyss tappat. Det som förbryllar mig är att det är hans huvud som ryker och inte tändstickan eller stubinerna. Mannens öron avger en tung blå rök som slingrar sig ner för kvinnan, ner till hennes ena ben som är alldeles blått bortsett från fläckar på foten som målaren missat.

Inget årtal.

Nonnes - Vi sticker ut...

...men inte på ett bra sätt. "Raggar-hörivorna" nådde aldrig samma status som de konkurrerande raggarbilarna.
Nonnes kom inte in på diskoteket den kvällen heller.
1975.

Small fat'n beautiful - Änglar

 
Att två av grabbarna fick kallas "Small" och "Fat" må kännas grymt, men det finns ändå en uppenbar logik i det. (Om man vänder på skivan får man se att Small står på en trave böcker, så han var faktiskt riktigt liten.) Det som river den logiska strukturen är att de gav den mittersta wookien namnet "Beautiful". Han kunde ha hetat "Hairy", "Tired", "Före Pepsodent Whitening" eller kanske på sin höjd "Normal".

Detta är ett band som lätt hade kunnat ramla i Dalton-fällan, fenomenet som jag beskrev för en tid sedan där en mellankaraktär mellan två extremer blir fullkomligt ointressant. Därför bestämde managern att mellanbarnet skulle tilldelas rollen som snygg flickidol, utan att basera beslutet på verkliga fakta.

Här står de iklädda färgglada kläder som de ser ut att ha sytt i slöjden. Naturligtvis har Vacker mycket fränare kläder än Fet och Liten; med blottad bringa, vit handske och pannband slår han de andras coolhet med hästlängder.

Notera Tjocks läckra solglasögon! De är inåtlutade på ett sätt som kan få vem som helst att se ut som en idiot, en modell som var fräck långt in på nittiotalet men som numera bara bärs av cykelnördar med vuxenblöjor insydda i shortsen.

Fet och Liten har båda på sig kepsar med det festliga trycket "Run SFB"; en medveten flirt med den legendariska gruppen Run DMC och som antyder att de alldeles missuppfattat sin hiphophistoria. Run var en av medlemmarna, DMC en annan. "Run SFB" blir alltså inte "Coola hiphopgänget Small Fat n' Beautiful" utan "Joseph Simmons, Small Fat n' Beautiful".

1988.

Tummen i rövven

Detta är en riktigt absurd platta. Konceptet är enkelt; en barnskiva med låtar som är uppenbart olämpliga för barn. Och då menar jag inte att man inte bör uppmuntra barn att skratta åt kiss och bajs, det tycker jag absolut att man kan göra. Grejen är att detta är en helt annan slags humor. Om vi sätter på skivan får vi bland annat höra följande rader:

Janne han knulla var eviga kväll, så fittan vart fri ifrån bladlöss och mjäll
Janne han knulla så skjortan blev våt, ändå fråga kärringen om Janne var kåt

Vi får även avnjuta glada rader som
Du ska få en barkad stam att stoppa i ditt hål därfram
och
Jag är en liten kona som lägger mig på ryggen för en krona

Ni fattar. På samma sätt fortsätter skivan genom 42 spår, med titlar som "Kåta Lisa", "Lisa hos doktorn" och "Vägen till Hitler".
Det handlar inte heller om ett missförstånd, detta ÄR tänkt att vara en barnskiva. På baksidan kan vi läsa "Kör ut alla vuxna, smyg in till skivspelaren, lås dörren, stoppa papper i nyckelhålet, sätt på dej lurarna och lyssna."
Märkliga detaljer i sammanhanget är att den annars storslagne Sture Nordin står för arrangemang och bas, och att de lyckats övertala Rolf Lidberg att måla ett av sina klassiska troll på en potta full av skit.
1986.

Les rita mitsouko - Marc & Robert

Den som fick i uppgift att beskära bilden till en lämplig kvadrat hette Janob. Tyvärr visste inte Janob hur man gjorde. Han ville behålla hela bilden, eftersom varenda centimeter var så bedårande vacker. Men när den långsmala bilden trycktes ihop till en kvadrat pressades även huvudpersonerna ihop till skeva, korta figurer med märkliga proportioner.
Fotografiet var taget av en person med väldigt långt vänsterben. Det berodde på att han föddes med två knän ovanpå varandra på det benet, och det rådde ju inte han för. Men det resulterade i att hela bilden lutade åt höger, och behövde därför roteras en aning åt vänster innan den trycktes på omslaget. Detta var Janobs jobb, men Janob visste inte hur man gjorde.
I detta läge borde Janob ha bett om hjälp. Han borde ha låtit någon visa honom hur man gjorde, eller lämnat över sitt arbete till en mer kompetent person. Istället valde Janob att ljuga, och påstå att han hade läget under kontroll. Ingen ifrågasatte Janob, skivomslaget trycktes upp efter hans godkännande och skammen är evig.
Les rita mitsouko poserar i ett rum med minst tre olika gräsliga tapetmönster och ett ännu gräsligare gardin. Den sneda mannen bär vit polo utan ärmar, vilket borde ses som ett brott mot mänskligheten . Titeln är också märklig. Ingen låt på skivan heter Marc & Robert, och om den tvåkönade duon heter så blir det ännu konstigare. Ingenstans nämns heller att Ola Salo utgör ena halvan av duon.

1988.

Carlos - Hier...Ajourd'hui

Carlos är en luden, bredmagad fransman som här sitter i badet och dricker päronsoda med is. Det är inte här man vill hitta honom, en mer påklädd variant hade varit mer skonsam för hjärnans syncentrum. Detta insåg dessvärre inte personerna som var ansvariga för att ordna en omslagsbild till Carlos skiva.
De valde att plåta honom i ett nedsläckt rum med en skitstark blixt, som slog ner i Carlos ansikte som ett kilo mjöl. Han ser ut som en berusad clown som klätt av sig naken, en kritvit halvblundande drinkare med helt annan hudfärg nedanför skägget. Notera även glasets säregna rehab-fattning.
Budget-badskummet började tunnas ut till ett oroväckande glest skikt under fotograferingen, och allt för mycket av Carlos tillgångar riskerade att hamna på bild. Då var det någon i teamet som fick en snilleblixt av det slag som bara kan komma av långt gånget buljongmissbruk eller en hel flaska ägglikör före frukost.
- Håll delfinen framför dasen! ropade denne briljante person, och genast tog Carlos skiva klivet från medelmåttigt omslag in i den eviga skamvrå som är Katastrofala omslags skräckkabinett.
1981.

Tord Torderup - Två sidor

Han är tillbaka! Nu med ännu ett omslag helt utan logik och med ett helfräsigt typsnitt. Tord står med lätt öppen mun och ser fly förbannad ut, i en pose som förmedlar "nej NU är det stora måttet helt". Ännu en gång är han helt klädd i jeans. För ett ledigt intryck har han låtit de fyra översta knapparna vara oknäppta, och han verkar vara naken under jeansjackan vilket inte känns så väldigt läckert.
Men titeln, ihop med bilden, är helt ologisk. Vad då två sidor? Hade man velat visa upp två sidor av Tord hade man ju lämpligen haft två bilder av honom, men de valde istället tre. Och det är ju samma bild varje gång, så det är två likadana sidor av någonting som visas upp. Det känns som en ganska ovanlig metafor; "det finns två sidor av den här historien/myntet/kruset, och de är likadana båda två."
1986.

Spliff - Carbonara

Spliff var ett tyskt band som spelade med Nina Hagen när det begav sig. När hon sedan valde att köra solo så fortsatte Spliff att spela själva. För er som inte är så streetsmarta så är en spliff detsamma som en joint, en marijuanacigarett. Det visste givetvis de här grabbarna, det roliga (eller kanske snarare tragikomiska) är hur tydligt deras drogvanor syns i deras anleten. Det ser ut som fyra efter-bilder i stil med "Faces of meth". När ens passfoto går att använda som avskräckande exempel för högstadieelever är det dags att tänka på att leva lite sundare.
Överst till vänster ser vi en man med hängande haka, insjunkna kinder och en död blick som förmedlar budskapet "jag har levt mitt liv i ett arbetsläger/mina föräldrar smakade ungefär som fläsk/jag onanerar till naturfilm.
Till höger om honom har vi en riktig lirare. Detta är en karl som är mer "salta gänget på torget" än "pundaren i konsumgaraget". Notera Kenta-mustaschen!
Nere till vänster sitter en kille som verkar suga på något och som har otäcka ögon. Detta är en sån där kille som visade operationsbilder på klassens timme.
Bredvid honom sitter en kille i stora damglasögon, han verkar vara den som klarat sig bäst. Kanske sålde han mer än han konsumerade.
Gräsdebatten rasar överallt, kanske når den även kommentarssidorna på Katastrofala omslag efter detta.
1982.

Lennart Swahn och John Blund

Dags för läsartävling!
Nu har jag hittat en till. John Blund har nu fått ett rymdskepp som dockat med Lennart via en slang in i huvudet. Möjligen mjölkar han Lennart på en näringsrik vätska, eller så rör det sig om någon slags befruktning.
Titeln är något bättre än sist, men det är fortfarande inte helt logiskt att Lennart talar med sig själv.
Allt det ovan nämnda kan kvitta, det märkligaste är förstås handen. Han gör fortfarande samma gest, vad är det han demonstrerar? Den som kommer med det bästa förslaget belönas med ett Katastrofalt omslag hem i brevlådan!