2011-09-06

Tonix - Knockout

 
Fjärde gången gillt för Tonix här på Katastrofala omslag!
Jag har inte så mycket att säga faktiskt. Mannen längst till vänster ser en aning äcklad ut, ute till höger lurar ett ondsint skogstroll i mörkret och över alltihop regnar det ner snorloskor. Plattan är från 1978, loggan är dumful och särskilt bokstaven N gör bort sig.
Istället tänkte jag ventilera lite funderingar angående små konstruerade kompisgrupper. Det handlar inte om skivomslag men skit samma, jag har grubblat över det här.
Om denna grupp hade varit tecknad, eller om den hade varit ett uppdiktat element i en barnbok, hade vi kunnat förmoda att en eller två av medlemmarna hade haft en ytterst torftig personlighet. Låt mig exemplifiera.
  • Bröderna Dalton. Joe är liten, arg, labil, vildsint, hatisk, våldsamt utagerande och smider sluga planer. Averell är lång, korkad, lugn och ständigt matglad. Men vilka är Jack och William? Det är detta som är min poäng, de är fullständigt ointressanta och finns bara där som utfyllnad och för att lyfta fram Joes och Averells egenskaper. Och detta fenomen återkommer ständigt.
  • Bosse i Bullerbyn. Lasse är tokrolig och busig, Olle är djurkär och omtänksam medan Bosse är lika spännande som spadet längst ner i kylskåpet.
  • Mellanbocken Bruse, Mellanbilen Brusso, mellanstora björnen i Guldlock. Den minsta piper "det är bara jag" med en tunn liten röst, den stora har en djup mullrande stämma. Men hurdan röst har den mellersta? Ska man läsa de replikerna med sin vanliga röst? Då låter det ju helt patetiskt.
  • Brum. Nalle-Maja är resistent mot dunderhonung och misshandlar killar i skolan. Teddy är en boknörd som har lärt sig av Skalman hur man är smart. Brumma har downs syndrom, kramar våldsverkare och hallucinerar i städskåpet. Men vad gör Brum? Han målar. Ibland. That's it, han är upphetsande som en tom brun kartong som en gång innehållit andra bruna kartonger. Fuktiga kartonger.
Till raden kan läggas många fler. Rövaren Jesper i Kamomilla Stad, som står mellan ledaren Kasper och den tokige matglade Jonatan. Rafael i Turtles (en är ledare, en är teknisk, en är crazy party och en är fullkomligt onödig). Slusken och Rusken i sjörövargänget som vill dränka Bamse, Mike (och Keith) i Boyzone, Kian i Westlife.

Ofta paras trista karaktärer ihop och blir en duo, som tillsammans fyller en funktion. Pippi Långstrumps stad är full av sådana par. Kling & Klang, Dunder-Karlsson & Blom och Tommy & Annika, alla paren fyller en funktion men var för sig är de fullkomligt döda inuti. Fler exempel är Teddy & Freddy och Johan & Niklas i Saltkråkan, Tvillingarna Sherri & Terri i Lisa Simpsons klass och Knocke & Smocke.

Detta om detta.

16 kommentarer:

Mats sa...

...och vad det gäller Tonix så kan vi väl slå fast att det är killen uppe till vänster (som jag först tyckte hade hängpattar)som är ledaren och han uppe till höger som är spelevinken medans den undre raden trots äckelminer och skogstrollskopior är fullständigt ointressanta, eller vad säger ni?

Markus sa...

En fundering kring bandnamnet: Byt plats på n:et och x:et och vi får ordet/namnet Toxin. Slump eller ett hemligt budskap?

http://sv.wikipedia.org/wiki/Toxin

Isidor sa...

Jag tror stenhårt på din teori.
Till listan kan läggas "alla som någonsin spelat keyboard eller bas i ett band med fler än fyra".

Jag tror att hela min bransch av mjukvaruutvecklare utgör en enda grupp enligt din tanke, med två eller kanske tre intressanta individer, och alla andra är till för utfyllnad.

Anonym sa...

De to foran er de uinteressante. Fåntratten til høyre er comic relief, men han til venstre er ond, helt psycho, hadde han ikke vært verdens dyktigste sologitarist, ville de levert ham på nærmeste sinnsykehus. Nå legger de ham i tvangstrøye etter hver konsert/øving.

Han foran til venstre har personlighet, men det kommer ikke frem fordi han aldri sier noe og aldri tar initiativ, han foran til høyre har ingen personlighet.

Anonym sa...

Inte visste jag att Martin Timell varit med i Tonix.

/Tomiggo

Anonym sa...

spännande att se att Tonix ger sig på Danny Mirrors "I remember Elvis Presley". En gång framröstad till den sämsta 7-tummare som släppts.../J G

aliciasivert sa...

Kan tänka mig fler avvikelser från omslag utifall spekulationerna är såhär klarsynta. "Brumma har downs syndrom, kramar våldsverkare och hallucinerar i städskåpet." Måste bestämt läsa Bamse igen.

Herr Dryck sa...

Kolla här! http://www.bamse.se/bamsefakta/figurerna-i-bamse/brumma.aspx

Ebert sa...

Nu måste jag protestera, Rafael är ju den mest intressanta och komplexa turtlen. Han är ju faktiskt den enda vars tankar och känslor man får ta del av. De andra är just de karaktärsdrag du beskriver, men Rafael har ju sin ilska och sin existentiella ångest. Han känner sig inte helt hemma i gruppen på det sätt som de andra gör.

Anonym sa...

Jag citerar: "Slusken och Rusken i sjörövargänget som vill dränka Bamse, Mike (och Keith) i Boyzone, Kian i Westlife".
Inte visste jag att Slusken och Rusken ville dränka både Bamse, Mike, Keith och Kian!

Max sa...

"Raphael is cool but rude"

Han är ju den coola. Den man ville vara. För att han var cool.

Anonym sa...

I mitten längst fram: Martin Timell och Bosse Rappne från Äntligen Hemma?

JJJJo sa...

Raph var solklart hårdast av Turtlarna
Annars klockrent som vanligt.

Anonym sa...

Raphael var den enda turtle med nåt slags emotionellt djup. Han var cool, arg och oförutsägbar. Och om jag inte minns helt fel framställs han i viss mån som huvudpersonen i spelfilmerna.

Anonym sa...

Fast Knocke och Smocke är de mest geniala småskurknamn jag vet!

Anonym sa...

Herr dryck överträffar återigen våra redan högt ställda förväntningar med associerande finurligheter.
Tonix-omslaget är en verklig höjdare som ger energi åt kommentarerna.
Tack alla för detta gapflabb att börja dan med.