2011-03-13

Jokkmokks-Jokke och Hildur - Vägen hem

Jokkmokks-Jokke har vi skrattat åt förut, men denna gången handlar det inte främst om honom. Här får vi stifta en ny bekantskap, Hildur från Mörka Skogen. Hon räddade livet på Jokke en gång när han inte hittade tillbaka till sin bil efter en dags hjortronplockning.
Jokke hann vandra runt på myrarna i nio dygn innan han bytte taktik och gick rakt ut i den täta granskogen. Han hade lyckats hålla sig vid liv genom en diet endast bestående av hjortron och mygg, vilket efter en vecka hade börjat ge honom en orange hudton och en brandgul avföring tunnare än vatten. Skogen kändes som ett vettigt alternativ, inte minst för att få lite skugga efter nio dagar och nio nätter av gassande solsken. Barken smakade himmelskt. Trots den nya kosten hann Jokke inte vandra mer än ett par mil innan han kollapsade i mossan, med skavsår ända upp på låren och Nangijala-positiv ringande i öronen.
Det var i detta dramatiska skede som Hildur från Mörka Skogen kom in i bilden. Hon släpade ner Jokke (med munnen) i sitt gryt under en gammal stubbe. Genom varma kräkomslag på pannan och en buljong kokad på jord och gammal kaja gav hon honom sakta livet åter. (Hon gjorde en Yoda kort sagt.) När Jokke var på benen igen tog Hildur honom över axeln och släpade ut honom ur skogen, i riktning mot människornas rike. När de slutligen nådde skogens rand möttes de av en fotograf som tog bilden vi ser här ovan. Som vi tydligt kan se var Hildur inte riktigt bekväm i situationen; hon visar tänderna och håller en gren i ett krampaktigt grepp. Jokke fick hjälp att komma hem och Hildur pilade tillbaka mellan träden.
Just namnet Hildur från Mörka Skogen var något som pressen hittade på, själv kunde hon ju inte prata. Hon lät mer som ett rådjur ungefär.

35 kommentarer:

stuhre sa...

Orange och grönt är så snyggt ihop att man knappt kan sluta titta. En eloge till Jokke som lyckades behålla pressvecken i byxorna under denna tuffa period i livet.

Patch sa...

Tack och välkommen tillbaka!

Rimbloggen sa...

Man kan fråga sig varför Jocke satte in en kontaktannons (som hans epos Gulligullan har lärt oss) då han redan hade Hildur. Hon verkar ju störtskön och ser ut att ha ett bra grepp om grenen..

Ollie sa...

Helt otrolig blogg!

hbm sa...

Herr Dryck har varit saknad en längre tid av ett flertal trogna följeslagare. Ämnet har till och med nått så moderna medier som fäjsbok.

Får man uttrycka en stilla önskan om mer frekvent uppdatering framledes för att lindra abstinensen - tack.

Anonym sa...

....och skogens stora furor minns idag med vemod Hildurs rejäla handjobs.

stuhre sa...

Hildur hade även en dyster syster vid namn Hilmoll som gjorde en bluesplatta med Jokke... Tror den hette "Vägen bort", men är inte helt säker.

Anonym sa...

Eller så är det så tråkigt att Hildur helt enkelt var Jokkes fru...

spamalot sa...

ÄNTLIGEN tillbaka!Som jag väntat! Och som vanligt helt underbara kommentarer som man skrattar på sej åt!

David sa...

JA! Äntligen tillbaka!

Anonym sa...

Tack alla makter - Herr Dryck har väl endast varit på någon obskyr skidort och vallat hjärnan. WELCOME BACK, Mr Beverage!
Sanna

Anonym sa...

ÄNTLIGEN! Låt det bara nu inte ta TRE MÅNADER tills nästa omslag! Jag smetar hellre in mig i innehållet från Hildurs stomipåse än väntar så länge igen!!

Henrik Ravin sa...

I Jockes memoarer från 1967 nämns ingen Hildur så det är nog en senare bekantskap. "Nangijala positiv" he he jag hör det...

Anonym sa...

ÄNTLIGEN!

Ms J sa...

Åh, du är tillbaka! Hallelujah!

Joakim sa...

HAHAHAHAHA! Oerhört bra. Saknaden har varit enorm, men det var värt all väntan.

Anonym sa...

Herre jävlar vad roligt! Jag garvar ihjäl mig! Tack Herr Dryck!

tompa sa...

Notera Jokkes högernäve. Det s.k. ryska greppet. A minute to learn, a lifetime to master.

Beppe sa...

Vi bodde faktiskt granne med Jokkes dragspelare, Lars-Roland, när jag var liten. När turnébilen med Jokkes namn på stod på deras uppfart så blev man lite star struck.
En gång fick vi en liten skymt av honom också. Det levde vi länge på.

Skägget sa...

Fy faen alltså. Skrattade så jag nästan grät åt detta inlägg. Herr Dryck, du är fantastisk.

Irris sa...

var först när jag förstorade omslaget som jag såg hennes TÄNDER

Anonym sa...

Sanslösa kläder: Hildur i Plantagen-cammo, och så Jockes egendomliga lappkostym...

Raggoparden sa...

Beppe: bättre upp. Jag blev som sjuåring fotograferad i Östersundsposten tillsammans med Jokkmokks-Jokke.
Minnet förföljer mej än..

Anonym sa...

Bara rent skitsnack, Jokkmokks-Jokke är en legend, synd att du är för dum för att förstå det.

Stefan Ericsson sa...

Det intressantaste i din text är onekligen att hon matade Jocke med gamla kajor. Inte just det att hon använde dem som mat, utan att hon hade lyckats importera dem. Kajor finns nämligen inte däruppe...

Herr Dryck sa...

Anonym: Ja, min dumhet har satt käppar i hjulen för mig under hela min levnad. Lyckliga du som får leva i visdom!

Anonym sa...

Det påminne mig om när mina småbröder träffade Jokke i skogen vid vår sommarstuga. I Porsitrakten. De kom tillbaks från mötet med (minst) en burk av Jokkmokks-Jokkes pölsa. Han hade lärt en del av sitt eget äventyr och med sin vanliga omsorg om andra var han förberedd...

Gabbe sa...

Denna legendar förtjänar inget annat än stor respekt. Aktiv inom psoriasis bekämpningen, gnolare av världsklass och en kvinnokarl ut i fingerspetsarna.. Res en staty vet jag

Tess sa...

Hahahaha!!!!

Goose sa...

Jag tror att de har köpt mössorna på samma ställe...

posthumorous sa...

lite som Lida

Jompa sa...

Jag tror att Hildur dessutom är tonarten för låtarna på skivan.

Anonym sa...

HAhahaha! Du har så underbart sjuk och härlig fantasi. Detta är en av de bästa tycker jag, när du ballar ur fullständigt. Som i "uppstoppad Mörtsjö på kvarnstenen". Efter den läsningen ville jag helgonförklara dig. Tack! Anna-Karin

Anonym sa...

Förbannat bra skrivet och det gäller hela bloggen. Jobbar du inte som copy så har du fan valt fel yrke!

Magda sa...

Började gråta när jag läste detta. Hildur är fantastisk.