2010-04-13

Bee Gees - Spirits having flown (insleeve)

Detta är något nytt för denna blogg, då det inte egentligen kan klassas som ett skivomslag. Jag är lite osäker på hur detta hänger ihop egentligen, och nu blir det lite nördigt här en stund. Detta är "innersleeven" till Bee Gees hitplatta Sprits having flown, alltså det som skyddar skivan inuti själva omslaget. De tre männen är Bee Gees kompmusiker och skivan i fodralet är just Sprits having flown. Det märkliga är att till skillnad från de vanliga sleevarna av tunt papper så är denna i stadig kartong och har rygg och allt. Jag ägde förstås ett exemplar av Spirits having flown sedan tidigare (knappast ett riktigt katastrofalt omslag, men en klassisk platta), och den risiga tingesten jag visar upp idag går inte på något vis in i det omslaget. Istället omsluts den skivan av just ett sådant tunt pappersfodral som det brukar vara. På det pappersfodralet finner vi samma tryck som på dagens alster, men det är matt och färglöst och föga intressant. Det var därför jag reagerade när jag hittade dagens skiva; här har de tryckt bilderna i högre kvalitet på blankt fint papper och genast ser vi att de tre männen inte ser kloka ut någonstans.
Mannen till vänster är förstås den som utmärker sig direkt. Det hela ser oerhört sjukt ut och jag finner bara en rimlig förklaring till hans utseende: det verkar som att han smort in ansiktet i rapsolja, lagt sig i solariet med mössa och blindglasögon på sig och sovit ett par timmar under högsta effekt, färgat ögonbrynen diarrégröna, applicerat läppglans och mascara och sedan blivit slagen med krocketklubba över näsan som svullnade upp vackert röd. Men det förklarar ändå inte varför han är så sjukt gul i ansiktet, möjligen led han av akut gulsot eller så har han gått lös med gul tvålkrita och överstrykningspenna. Man kan förstås tänka sig att hans mäktiga lugg bär ansvaret för att hans panna är så blek, att den vanligen täcker mer av pannan. Men varför kammade han då upp den inför fotograferingen? Den vågade uppknäppningen och silverkedjan var förstås obligatoriska för en så cool person.
Nästa kille däremot är inte alls lika cool. Även han är gul, särskilt kring munnen på samma vis som när ett litet barn har ätit apelsin. Men hos honom är det främst en röd rodnad som utmärker sig. Ser vi kring (det alltför höga för en sådan frisyr) hårfästet och kring halsen kan vi ana en frodande psoriasis som kan förklara varför han inte knäppte upp skjortan djupare.
Sist men inte minst har vi mannen ute på högerkanten. Som vi ser hade Hugh Grant en alldeles fantastisk frisyr i slutet av åttiotalet: upptill är det en pomadafrisyr som man idag främst finner bland pensionerade män, med inslag av nittotalistisk mittbena, för att sedan övergå i någon slags judiska korkskruvslockar framför öronen, som sömlöst övergår i grånande polisonger. Denna frisyr, i kombination med en blick som man annars främst finner hos lax och öring, får mig att för en gångs skull sakna ord.
Sprits having flown släpptes 1979.

14 kommentarer:

Johanna sa...

Haha, jag älskar att du JÄMT ser det jag ser, men förklarar det så sjutusan till mycket bättre än vad jag någonsin skulle kunna göra!

under cover sa...

Andarna har verkligen lämnat det gänget...

Anonym sa...

Tror mannen till vänster har använt på tok för mycket brun utan sol och överdoserat kraftigt,ser otroligt sjukt ut hahaha

Neurotica sa...

Rödnästa och fina,precis som om bilden var tagen med en Instamatic.Eller så är de bara fulla och sminkösen hade tagit ledigt.

Tänkte bara sa...

Kunde inte sova så jag började läsa bloggar. Hittade din och asgarvar så nu kan jag definitivt inte sova, inte Mannen heller. Bläddra till sista bilden på den här bloggen så får du ett nytt konvolut.
http://peterlarson.wordpress.com/2010/04/18/tankar-en-kvall-i-april/

Herr Dryck sa...

Jag publicerar bara skivomslag som jag själv äger!

Kai sa...

Hahaha! Klockrent beskrivet herr'n

Petter Y sa...

Ahh, äntligen en fullpoängare igen! Två ytterligare katastrofala detaljer som inte nämnts:
• Jag tycker det är sjukt kul hur kompmusikerbilderna täcker Bee Gees upp till näsryggen. Varför, varför valde de inte att ha en neutralt grå bakgrund istället för att knö in de tre stjärnorna som med bara ögon och frisyrer synliga ser extremt överrumplade ut?
• Morotsmannen heter Blue Weaver. Så fruktansvärt klockrent.

Vad är det för grönt jox den laxartade Alan har på skjortan? En deformerad majblomma?

Mats sa...

"en blick som man annars främst finner hos lax och öring" Det roligaste jag läst på mycket länge :D Jag tror annars att bröderna Gibb själva valt vilka bilder av deras kompmusiker som skulle vara med på omslaget och för att dom inte skulle överglänsa deras egna valde dom allra allra sämsta.

Goose sa...

Bland de allra roligaste kommentarerna! Meningen med ett innersleeve är väl att det skall hållas innanför skalet och alltså inte exponeras på detta sätt för kreti och pleti. Har du mer som behöver dras fram i ljuset så tittar vi andra gärna!

Anonym sa...

Han längst till höger ser ju full ut!

Anonym sa...

Denna beskrivning är ju underbar. Jag har skrattat i en timme nu. Hade skivan själv när det begav sig men reagerade då inte alls på samma sätt som nu 31 år senare. Grabbarna Gibb's grabbar måste ha gjort detta med jävelskap eller ?

Anonym sa...

Fan va bra du skriver, så träffande direkt i magen. Jag skrattar så att mina ögon bara sprutar. Fan va bra...

/Kenneth

Anonym sa...

Han i blå skjorta ser full ut.