Sten Carlsson & Salta Mandlar - Extrasaltat

Detta är en platta som jag länge hållit ögonen öppna efter, och som jag nu äntligen fått tag på.
Det handlar om Sten Carlsson och hans salta mandlar, ett gäng som vi sett förut, men aldrig med en så dålig idé som denna. Sten är jättestor och glad, ännu en gång den uppenbara huvudpersonen. I sin hand håller han en liten plåtburk, i vilken hans salta mandlar sitter och trängs. Det är svårt att föreställa sig hur ett sådant koncept skulle kunna funka snyggt och fräckt, och mycket riktigt gick det åt skogen. Låt oss titta närmare på den där burken full av människa. De hopplöst inklippta killarna sticker ut åt både höger och vänster; ett hårsvall och en axel flyter ut över vänsterkanten och en jeansaxel över den högra. Notera även hur trycket på den vänstra killens tröja glider ut genom burkens sida och vidare på Stens pekfinger. Vidare är den någon slags skarv över deras huvuden som en skev gemensam gloria.

Det finns en annan riktig generalmiss här på framsidan som ni kanske tänkt på vid det här laget. Som jag skrev håller Sten i en burk med salta mandlar, men gör han verkligen det? Visst, kompbandet kallas så, men nötterna på burkens sida ser inte alls ut som mandlar. Det ser ut som cashew- och jordnötter, och varför hade de brytt sig om att dölja burkens text med något trött troll om det inte vore för att det stod något annat än salta mandlar på burken? För att få klarhet i detta, och för att få dela med mig av ännu fler klavertramp på samma skiva, vänder vi på åbäket och spanar in baksidan.


Här ser vi burkens innehåll tydligt och klart, och mycket riktigt ser vi inga mandlar. Den skarpsynte kan även se innehållsförteckningen tala om cashewnötter och möjligen hasselnötter. I och utanför burken ser vi små porträttbilder av hela gänget, med sina balla smeknamn under.
Uppe till vänster ser vi två väldigt suddiga män. En av dem heter "Roadies", den andre heter bara "Road". Jag vet inte vilket som är värst; att heta någonting i pluralform eller att bara heta "Gata". I burken sitter även en stackare som stuckits ner så djupt i nötterna att hans namn uteblir, om man vill veta vad han heter får man använda uteslutningsmetoden och gå igenom listan i högerkanten. Gissa om det blev gnäll om det från hans sida när plattan var klar.

Detta var ännu ett barn av skammens år 1977.

Blue Zoo - Loved one's an angel

Det handlar alltså om ett blått zoo. Mannen som presenterar detta blåa zoo är en lurvig typ med oklippta naglar och vigselringen på fel hand och fel finger, med tydliga paralleller till Den Harrow på Fånga Räven-plattan. Han håller full uppsikt framåt och missar fullständigt den lilla parad av gravt handikappade djur som passerar bakom honom. Vi däremot kan tydligt se en prickig elefant med väldigt kort snabel och luciatågshållning, en skär giraff utan näsborrar (här kan den skarpsynte avslöja bluffen, att det rör sig om masker och inte alls riktiga djur, eftersom den hopplösa bäraren av giraffmasken vridit sig allt för mycket mot kameran så att man faktiskt ser hans ansiktsprofil bredvid giraffens hals) och slutligen en fly förbannad goja som sitter på knä.
1983.