2008-11-08

Thorleifs - Till folkets park

Ge killen en riktig trumma för fan.

Jag ville egentligen avsluta där, men jag kan inte hålla mig. Det finns så hemskt mycket mer att klaga på.

Inte nog med att trummisen får nöja sig med ett buckligt oljefat, en tamburin och ett par kastanjetter, utan dessutom är alltihop djupt doppat i reningsverkets allra första bassäng. Detsamma gäller de andra musikernas instrument. Att gitarristen tydligen spelar tolvsträngat är imponerande i sig, men med tanke på att hans fingrar kommer glida runt över halvsmälta majskorn och bitar av bajsmarinerade bomullspads får man säga att han står inför en verklig utmaning.

Thorleif själv har inte heller han skonats från avskrädet, men tycks i smyg ha torkat rent just den del han skall föra in i munnen. Apapap, vi ser dig nog! Det lär ändå bli en pärs med tanke på alla tops och upplösta papperssegment som lär ha fastnat innanför klaffarna.

Vi rör oss vidare åt vänster och finner en maraccas och en förstärkare som inte heller de sluppit undan det obligatoriska doppet. Bakom dessa ser vi något rätt imponerande, en hel lyktstolpe av gammalt slag som de på något vis lyckats sänka i det bruna guldet. Dock utan glödlampa.

Så till stackarna som tvingas stå modell i den kvävande doftsensation som förmodas råda i ateljén. Längst till vänster står en man som inte gör mycket väsen av sig på något sätt. Vänd bort från bandet, händerna i fickorna och med den uttråkade blick som man har då man sitter och tittar på det egentligen fullständigt ointressanta program som råkade börja efter det man egentligen planerat se.

Näste man från vänster (iförd en helt fantastisk kofta i kombination med en helt fantastisk slips) ser betydligt mer påverkad ut av odören. Ett litet leende lyckas han ändå klämma fram, medan han desperat försöker andas genom munnen. Men de bakåtdragna axlarna, handens tvekande placering, det hårda bettet i underläppen och blicken som utstrålar bedjande förtvivlan tyder på att detta förmodligen var sista bilden som hann knäppas innan han rusande försvann ut mot toaletterna.

Näste man tycks skrämmande nog inte särskilt besvärad. Istället antyder hans i fickan bestämt nedstuckna högerhand och de minst sagt skrämmande ögonen att han har en hemlighet som vi andra inte vill veta, eller att han håller inne ett vansinne som de flesta av oss inte skulle kunna förstå.

Näste man är vår smörgula gitarrist. Han lider, och vi lider med honom. Den ledsna blicken hade kunnat smälta vem som helst.
Näste man sitter och aktar sig noga för att låta gitarren eller oljefatet snudda vid...kostymen? Vad är det där för plagg? Nåväl, hans av ull inramade ansikte förmedlar en känsla av inre kamp mot luktsinnet, en hopplös strid som han försöker lindra genom att så gott det går andas genom mustaschen.

Den siste killen gillar det.

1987.

27 kommentarer:

daniel (sic transit) sa...

Vilken pärla! Perfekt beskrivning av nr 1 från vänster... men nr 2, har han inte randiga byxor också till råga på eländet? Härlig "Utomhus inomhus"-känsla på detta omslag för övrigt. Tyggolv är klass.

Barbro Binda sa...

Men varför GÖR dom detta mot sig själva och varandra? Hursom helst, underhållande är det! Hehehe!!!

Snowroller sa...

Det enda som fattas nu är en apa som på det andra omslaget.

magaluf sa...

Och lägg till detta kombinationen smokingskjorta och slips på nr 3 (han med handen i byxfickan och den laxrosa (?) kavajen/skyddsrocken - eller vad det nu är för klädesplagg han har över den blårandiga västen...). Men tack för en av de bästa beskrivningarna på länge - hysteriskt roligt!

Oskar sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Oskar sa...

Är det Rudi Völler eller Michael Cretu som sitter näst längst till höger?

Tobias sa...

Han med den turkos-blå-rosa slipsen har ju lyckats med världens matchning. Alla tre färgerna (varav två sådär gräsligt 80-tals-typiska) är perfekt matchade mellan slipsen och koftan! En eloge! Tyvärr upphör matchningen i och med färgerna... och byxorna funkar väl lite sådär ihop med det upptill.

Rimbloggen sa...

Thorleif själv ser ut som en 1800-talspatron med sina blanka skor, sin väst och sin stärkta krage.
Det är lite Strindberg över honom med hårsvallet (som då inte var fastlimmat) och mustaschen.

Anonym sa...

Halvsmälta majskorn.
Herr Dryck måste ha bytt en del blöjor.

Anonym sa...

Intrigen tätnar kring herr drycks vardags-identitet!

Anonym sa...

Det är många referenser till småbarn just nu...

*Skalen från majskornen (som på något mystiskt sett klarar sig genom systemet "helskinnade"

*Killens (i förra inläggets) vänsterarm hade torkat och fallit av som en navelsträngsstump (den lukten...uuuh)

*Den röda slangen som navelsträng

Saken är biff: Herr Dryck är småbarnsförälder -vilket gör den förnämliga insatsen med denna blogg än mer imponerande.

Anonym sa...

Lysande analys som vanligt! Men den där micken kan väl ändå inte kallas Shure SM57? SM57 betyder ju Shure Microphone 57. Du kallar den alltså Shure Shure Microphone 57. Att jämföra med CD-skiva, som ju egentligen måste utläsas kompakt skiva skiva. Viktigt inlägg, eller hur?

Anonym sa...

Om det inte vore för att Thorleifs finns än idag så skulle man tro att det här var det absolut sista dom gjorde 'vi knäpper omslaget och sen får det vara nog' så ser dom ut iaf, några försöker smilla upp sig men det ser mest desperat ut. Dom brydde sig inte ens om att fösöka matcha kläderna 'vi träffas kl 3, ta på er vad fan ni vill'

Cuby sa...

Trummisens småfluffiga frisyr är ganska tunn. Den ledsna killen till höger kan ha en intressant huvudform utan hår. Han är så utomordentligt smal nertill, men själva skalltaket verker lite fylligare och rundare. Som en glödlampa. Det skulle t.o.m kunna vara en pudelfäll han har på huvudet.

Cuby sa...

Om man zoomar in den ledsne mannens mustasch 400 % så ser det ut som att överläppen symetriskt böjer upp mot nästan och att det tittar ut en ensam tand under. Helskumt.

Tobias sa...

Människa, sitter du och zoomar in bilderna till 400%!? Får du inte nog annars? =)

Herr Dryck sa...

Så du tycker att jag antingen borde ha skrivit bara "det är en SM57:a" eller också "det är en Shure Microphone 57"? Det första skulle troligen villa bort de flesta utom folk i någon ljudbransch, och det andra låter bara dumt. Det står ju trots allt varken eller på själva micken, utan just "Shure SM 57". Det må vara en upprepning, men jämför med hur många gånger i månaden du får höra frasen "X antal" någonting. Det är "X" som ÄR antalet, det blir som att säga "jag åt sju antal pannkakor och drack två antal glas mjölk". Välj dina strider.

Herr Dryck sa...

Jag kan förresten meddela att bloggen nu passerat 200 000 unika besökare! Tack ska ni ha!

Anonym sa...

Gött svar på tal där drycken!
Men du säger inget om ditt eventuella föräldraskap! Jag tror du blivit farsa! Grattis isf...

Anonym sa...

Jag har egentligen ingen åsikt alls om hur SM57 ska heta. Jag var bara uttråkad, och ville se om det gick att få någon sorts närkontakt av tredje graden med den mystiske Herr Dryck... Fast å andra sidan har du ju rätt när det gäller X antal! Jag väljer den striden i stället!

Jasmine sa...

Hm... hur gör man om man vill gifta sig med Herr Dryck?
Har inte överdrivet långt till Nordstan, men jag har en känsla av att problemet inte ligger där.

goose sa...

Vi läsare ser fram emot det tvåhundratusende unikt fula omslaget också :)

Anonym sa...

ruggigt bra skrivet om än lite långt, herr dryck. det förvånar mig att du har så pass mycket kvar att ge och att du uppdaterar så ofta. lite imponerande faktiskt.
tänkte faktiskt på dig innan jag somnade häromdan - hur i helsikes många omslag har du egentligen???
eller - vill jag veta det...?

Anonym sa...

lasa hela bloggen, ganska bra

Anonym sa...

Så genialt! :D

Anonym sa...

Så här ser ju faktisk männ på skandinaviska halvön ut :D

Stefan sa...

Bilden är ju tagen efter att Torleif Thorstensson skippat sin combe-over och skaffat en stilig toupé istället.

http://www.svenskadansband.se/data/media/1256/D2947-Thorleifs.jpg

Undrar föresten vilka av dagens omslag man kommer att skratta år om 20 år? Allihopa kanske?