2008-11-30

Magdeburgarna - De 20 mest önskade

Plats på scen för de fem små dvärgarna!
Så här ligger det till. Magdeburgare är inte något som serveras med pommes strips utan en av de mindre kända raserna i Tolkiens sagovärld. En Magdeburgare påminner mycket om en hob, bortsett från sin oförmåga att odla grödor och föda upp svin. Se på den nedersta mannen till exempel, en klockren Bilbo Bagger-lookalike.
De har mycket gemensamt med dvärgarna, men har resligare kroppsbyggnad och har inte alls samma talang gällande ansiktsbehåring. Lägg särskilt märke till de otroliga mustascherna på mannen i skärt! Han har rakat bort hela centerpartiet och sparat långa tofsar av de yttersta fjunen, och på så vis skapat en extremvariant på moppemustaschen, eller kort sagt en anti-Hitler.
Magdeburgarna påminner också mycket om människor, men har för vana att bära glansiga västar i metallicfärger med påsydda ärmar, enormt pimpiga klockor och till skillnad från människorna saknar de helt inre organ.
Sammanfattningsvis kan man lugnt säga att Magdeburgarna är en ras som böckerna nämnde allt för sällan och som alldeles glömdes bort i filmatiseringen. Förklaringen kan ligga i det faktum att de aldrig var med om några äventyr över huvud taget, de strök mest omkring i sina hemtrakter och förökade sig genom delning.
1979.

20 kommentarer:

Anonym sa...

Glamrockhobbitar!

Anonym sa...

Är du säker på att den skära mannens mustasch inte är väl kammade näshår? Dom ser ut att stråla ut från näsborrarna, liksom.

Anonym sa...

Haha Sköna lirare!

Grubblande Han sa...

För en gångs skull finns det ett svar på spekulationerna.

Eftersom Tolkiens böcker är i grunden rasbiologisika tystades alla rasblandningar ner.

Det råkar vara så att Magdeburgare är produkten av att blandrasen dvärg/hobbit* förökade sig med människor. 25-25-50 helt enkelt. Vi ser effekten. Skäggväxt, lagom korthet och mysutseende i perfekt blandning.

Det lilla fåtal Magdeburgare som blev till för länge sedan, upptäckte varandra och fjärmade sig från mänskligheten och har sedan inavlat sig under många tusen år.

Magdeburgarna sägs ha haft

Men precis som blandrashundarna är nedtystade i ett hundlexikon, tystade Tolkien ner dem i sina böcker.

* Blandrasen dvärg-hobbit är begriplig utifrån nåt slags motsvarighet till homosexualitet, fast kopplat till hår. Hobbitar som tände på skägg och dvärgar som avskydde skägg, sökte sin partner bland hår eller hårlöst.

Daniel sa...

Pekka Lindmark i blått?

daniel (sic transit) sa...

Det jag undrar är hur de har kommit fram till att just låtarna på den här skivan är de 20 mest önskade. Önskade av vem? Publiken? Har de gått efter vilka låtar det ropats på från dansgolvet? Idag skulle man naturligtvis ha haft en omröstning på sin fräcka hemsida, så kanske genomförde de nåt slags enkät i samband med sina framträdanden? Eller är det bara fusk alltihop?

Janne sa...

Det är bara fusk alltihopa. EMI hade en hel serie med "20 mest önskade"-album som fanns både på LP och kassett. Eftersom ingen enskild skivköpare rimligen kunde ha överblick över vad majoriteten av lyssnarna tyckte var bäst så var det fritt fram för R.J. på EMI att plocka ihop nånting av dom inspelningar som just EMI hade rättigheterna till. De mest komiska inslagen i denna serie var när man först snickrade ihop "De 20 mest önskade barnvisorna", för att sen följa upp detta mästerverk med "De 20 MEST önskade barnvisorna, VOLYM 2"!!! Sug på den! Ska det inte rimligen vara "De 20 NÄST mest önskade barnvisorna", frågar sej vän av ordning? Att dom sen mjölkade vidare med volym 3,4,5,6 och 7 visar ju bara ännu tydligare att "De 20 mest önskade" bara var en tom fras som lät bra i skrift så länge ingen ifrågasatte formuleringen. Som extra anekdot kan tilläggas att i en lågpriskatalog från slutet av 90-talet var tryckfelsnisse framme och hela serien presenterades som "De 20 mest önskade BARvisorna"(volym 1-7). Ibland blir det bättre fel än annars...

exige sa...

Det MÅSTE vara Pekka Lindmark, även näshårstomten känner jag igen, kan det vara Tomas Brolin?

Barbro Binda sa...

Det är nåt skumt med "likadana-kostymer-men-i-olika-färger"...det är nästan alltid två som har samma färg. Varför? Begränsat utbud av färger? Tvillingar? Färgblinda?

Anonym sa...

Intressant. Magdeburg är ju den tyska staden som hade oturen att förintas av den katolska ligans trupper under det 30-åriga kriget. Med ett sådant historiskt arv i bagaget är det kanske inte så konstigt att magdeburgarnas musik låter som den låter.

Glenn sa...

Haha, ytterligare en klockren iaktagelse!

Anonym sa...

Herr Dryck börjar dras mer och mer mot (o)frivillig lyteskomik :-)

Narciss sa...

Jag vill också raka bort centerpartiet.

daniel (sic transit) sa...

Janne//

Det ante mig. Det vete Sjögren om jag inte tycker bilden på bandet ser lite skum ut också. Antingen är det världens konstigaste skärpa eller så är den målad.

Anonym sa...

Det var tusan inte igår man såg en riktig magdeburgar-vaxning.
Hygieniskt, sensuellt men framför allt snyggt. Tack du där till vänster för god smak.

Mattias sa...

Inte många av de omslag du väljer att massakrera glider över i kategorin "fulsnygg", där eländet på något sätt omvandlas i sin motsats. Men det här gör nästan det. Kanske inte omslaget med sin eländiga grafik, men bilden är på något sätt rätt tjusig. Och de ser trevliga ut på någe vis. Inte alls som Ludgo-Pelle.

Anonym sa...

Magdeburgarna anspelar på deras larviga små dragspel som kallas magdeburgerspel

Anonym sa...

Inte är omslaget vackert att se, men de spelade bättre än de såg ut. Det var drag på deras spelningar, som faktiskt var värda en omväg. Jag minns en gång då de bara för att djävlas inte slutade spela, utan en hambomölja drog ut långt över 20 minuter (Råbyhallen Eskilstuna, tidigt 80-tal). Därefter togs paus...

Anonym sa...

Magdeburgarna var bäst! Sug i musiken, sug i blicken och glimten i ögat. På 70-talet var det jättepoppis även bland ungdomar att dansa sk gammeldans. På samma sätt som dagens danspublik åker land och rike runt för att dansa till Zlips eller Jannes for vi som var unga då låååååångt för att dansa till just Magdeburgarna. Snacket om hobbitar tycker jag är dags att lägga ner. Killarna i gänget var i dåtidens ögon sexiga men framför allt vansinnigt musikaliska. Älskar och saknar dom ännu!

Anonym sa...

Magdeburgarna! De slår allt, publikkontakt, glimten i ögat, musikaliska och de drog publik överallt. Och som någon berättat i tidigare inlägg, busiga. Man kunde aldrig riktigt veta vad som skulle hända på deras spelningar. En danskväll i december på bygdegården i Vallsta drog de igång en långdans och dansade ut publiken genom dörren och försökte sedan låsa ut publiken, men vi var så många att täten på långdansen hann in genom en sidodörr innan den sista i långdansen ens hunnit ut ur lokalen.
Saknar dem enormt ute på danslokalerna.