2008-10-11

Simon Brehm - Onkel Charlie...

Vi fortsätter på USA-temat, eftersom det blev så hetsigt debatterat! Här ser vi urtypen av en riktig amerikansk man; han har en kopiöst stor cowboyhatt, vart han går vajar den starspanglande bannern bakom honom, han röker alltid en fet cigarr som pekar uppåt, äter bara blodigt kött och dricker bara svart olja.
Om det är någon av dina bröder eller svågrar som du inte skall lämna ensam med din dotter på släktträffarna så är det Onkel Charlie.

16 kommentarer:

Anonym sa...

Simon Brehm, en hjälte i svensk musikhistoria!!

RonnyBGoode sa...

Ja, Big Simon var i allra högsta grad en hjälte både som musiker, artist och producent. Dessutom gjorde han många guldkorn på skiva. Hans "Dunder och snus " till exempel var ju otroligt vågad för att vara inspelad på 50-talet.

En annan kul detalj som anknyter till Simon Brehm: Han spelade in ett par låtar med Crichan, sändartekniker och DJ på Radio Syd's sändarfartyg Cheeta. Den ena låten fick titeln "Viva Britt Wadner" (en hyllning till stationens dynamiska ägarinna) och den andra "Moss lille Olof". Olof Palme hade ju engagerat sig starkt i att stoppa piratsändningarna från Öresund och Simon & Co la in en kul bild av Palme på omslaget. För säkerhets skull tryckte man också "dödskallestämpeln" på omslaget från början eftersom det var uppenbart att Sveriges Radio aldrig skulle komma att spela skivan....

theopensociety sa...

Är hans glasögon gjorda av colagodis, eller ditmålade, frågar sig ovän av ordning.

Sars sa...

Vilken kille!

Janne sa...

Simon Brehm var bl.a. först i Sverige att spela in skivor med pitchade röster som låter som tokroliga små barn. I USA hade The Chipmunks slagit stenhårt typ 1958. Simon Brehm gjorde samma sak fast på svenska 1959. Dom svenska "chipmunkarna" i den fantastiska låten "Ta hit paketen far" hette Oskar, Viktor och Albin, där Albin var odågan som aldrig lyssnade på "pappa" som gick under namnet "Big Simon".

En annan, fast kanske mer tveksam, kulturgärning var att Simon Brehm var mannen som upptäckte Lill-Babs och även kom på hennes artistnamn. Lill-Babs sjöng i Simon Brehms dansorkester på 50-talet. Hon var typ 15-16 år när hon började.

Jag inser att det blir mycket musikhistoria och lite katastrofkommentarer från min sida, men herr Dryck får väl sätta stopp om det blir alltför seriöst... Detta omslag är hur som helst menat som humor redan när det gjordes. Tro inget annat.

Anonym sa...

Satan så vinglig på handen den stackars kraken var som vitfärgade tänderna!

Anonym sa...

Här handlar det snarare om vinglig hand när tandköttet färgats - då det är en kolorerad svartvit bild....

Mikael sa...

Riktigt sjysta glasögon av colaremmar! Det verkar inte vara några glas i dem heller.

Buster sa...

Janne och ronnybgoode: Intressant musikhistoria, kul att ha fått veta mera! Jag minns faktiskt (svagt) att just den där skivan med chipmunks spelades långt in på sextitalet.

Anders sa...

Låten "Onkel Charlie från Minnesota" är verkligen en styggelse. Nästan lika hemsk som "Oh what a big big boy" med Sten-Åke Cederhök och Sonya Hedenbratt

Anonym sa...

Simon Brehm... bara namnet osar av klass. Och javisst, han var naturligtvis stajlad inför denna fotografering. Han var så långt från nidbilden av en vulgär jänkare som man kan komma. Fråga Lill-Babs eller vem som helst som hade förmånen att jobba med honom.
Herr Dryck skjuter rätt ofta över målet nuförtiden...Förutom självmålen...

Xnarpom sa...

De här omslaget är fantastiskt. Varje gång jag tittar på det blir jag glad. Ett konstverk!

saylo & en hemlig vän sa...

Hans glasögon ser ut att vara gjorda av colanappar. Vi vill bara äta upp dem!

berra sa...

Simon var väl mannen bakom Sveriges första dödskallemärkta skiva - "Dunder & snus" ansågs för vågad att spela i radio. Så pass bra var låten i alla fall att en annan dödskallemärkt kulturikon (E. Meduza) kunde göra en cover på den 1983.

Anonym sa...

Simon Brehm är kulturhistoria. Vet man inte vem Simon Brehm var så har man jävligt dålig koll på svensk musik skulle jag vilja påstå.

Det gör ju i och för sig inte skivomslaget snyggare.

Anonym sa...

Jaså Simon Brehm hade också sjungit in "Onkel Charlie...". Annars finns låten på stenkaka med Harry Brandelius. Det omslaget är inte speciellt katastrofalt.