Godbitar från Kran-Elve

Minns ni när man var på kalas som liten och det äntligen, äntligen vankades fiskdamm? Eller ännu bättre, att man fick gå hem och ta med sig sin godispåse? Gratis godis, ibland fastän det inte var lördag, var the shit. När det nappade i andra änden av att någon ymnigt svettande pappa på bristningsgränsen låg bakom draperiet och ryckte i fiskelinan, när man äntligen fick påsen i handen och kände dess påtagliga vikt. -Damn, det är ju mycket godis i påsen, den är ju tung!
Så kom besvikelsen.
Möjligen det värsta sveket mot den unga generationen, en tyngre synd än folklögnerna om Jultomten och skrämselhistorierna om den beryktade kramp som infinner sig om man inte låter sina föräldrar dricka kaffe i minst en timme efter maten innan man sliter dem från bordet för att få bada.
Det låg en FRUKT i påsen. En clementin, eller i värsta fall, ett jävla äpple! Tillsammans med ett litet paket Sunmaid-russin, för att ytterligare dryga ut vikten, återstod en mikroskopisk liten mängd godis. Det var som att riva av omslagspappret från ett Playstation 3 på julafton, för att därefter upptäcka att kartongen var full med nerskitna kalsonger eller sedan länge döda fåglar.
Damn you, Kran-Elve, ditt brott skall aldrig glömmas!
Inget årtal.