2008-07-15

The Glass family - Crazy!

 
En välkänd tumregel i videobutiken är att aldrig välja en film med tecknat, tokroligt omslag. Under åttiotalet gjordes en mängd filmer (främst komedier i stil med Ett päron till farsa) som fick tecknade omslag, och de brukar inte vara någon hit även innehållsmässigt. När vi sedan talar om musik, närmare bestämt vinylskivor med tecknade omslag, så är det inte lika klart huruvida ett tecknat omslag betyder döden. Däremot förefaller det självklart att om man inte lyckas bestämma sig, har konstnärliga drifter som inte vill tyglas eller av annan anledning blandar tecknade bilder med fotografier som någon sorts kollageform, då blir resultatet ofta så horribelt att det musikaliska innehållet faktiskt kan kvitta.

Så är fallet med The Glass Family, som här har illustrerat sin skiva "Crazy!" med en helcrazy bild. De sex medlemmarna står uppe i ett brett fönster och tittar in. Utifrån deras reaktioner kan vi ana att de förmodligen inte visste riktigt vad de skulle låtsas titta på då bilden togs. Deras mimik antyder nämligen vida skilda attityder inför det de får se; äcklat, roat, förföriskt, chockerande och skrämmande på samma gång. Vad kan då tänkas väcka alla dessa känslor?

Jo! Där innanför fönstret är det ett tecknat disco, med ett upplyst dansgolv som i Saturday night fever fast i ett skevt mönster av rektangulära plattor. I en leviterande pyramid av ljus finner vi sex SMÅ versioner av familjen Glass. Fyra av de små liven har drabbats av allvarliga handikapp (till följd av något krig eller någon sorts olycka, vad vet jag), och har fått bygga om sina instrument till proteser. En av dem har fått ersätta alla kroppsliga funktioner under nacken med en märklig gitarr med både greppbräda och klaviatur, men värst är det nog ändå för herrn som fått byta ut rumpa och ben mot hängpuka och baskagge.

Genom rummet slingrar sig en massa telekablar, och de är inkopplade på ett vis som skulle imponera vilken ljudtekniker som helst. Bara en av alla kablarna är inkopplade i båda ändarna, och den är kopplad till skuggan (den hopplöst jobbiga helt utan fungerande perspektivtänk) på utropstecknet, medan den andra sitter i ryggen på någon i bandet. En annan av kablarna är inpluggad direkt i golvlisten i rummet, ett väl beprövat knep under sjuttiotalet för att få till ett träigt ljud. (Notera att en väldigt liten Musse Pigg går ut ur sitt bo i nyss nämnda list.) En tredje kabel hänger lös i ena änden och har den andra inpluggad som centrumpigg i en skivspelare där den inte fyller någon funktion, och den sista är intryckt som ett stift mot skivan.

Crazy!

1979.

8 kommentarer:

Lage R Blad sa...

En familj i glas som ser sig själv
genom fönster, genom luft
i framtid av skadat gods
tåget rullar vidare till Falun

Hej, jag har hatt!
ropar man i bild
kaninhopp med sladd
jamada, jamada

titta, peka, speja,
titta där! ett recept!
utan förvåning har han rätt
mandelblomman ligger i bersån, nerbäddad i en ishink.

Mer poesi hittar du på:
http://www.lagerbladpoesi.blogspot.com/

Välkommen!

Kalle sa...

Otroligt smaklöst omslag, tvi.
Undrar hur man orkar överhuvettaget göra ett dylikt alster.
'Inte allt Glass-igt'

Laika sa...

Sammanfattas lätt med en förkortning: LSD

Anonym sa...

Fast å andra sidan antyder ju albumets titel att det hela ska vara knasigt...

Barbro Binda sa...

Sådärja! NU är Herr Dryck tillbaka i gamla goda spår! Tack för det!

Snowroller sa...

Detta får mej mer att tänka på ett annat av Herr Drycks omslag, det med ungarna, den blekfeta killen och det tecknade lejonet och alla fåren. Samma underliga reaktion på de fotograferade där.

Anonym sa...

Men ojdå! Detdär med att undvika "hemritade" omslag är inte en vidare smart idé. Då missar man också höjdarfilmer som t.ex. Happiness (1998). http://www.imdb.com/title/tt0147612/

MattiasL sa...

Ett päron till farsa!? Hur vågar du tala nedlåtande om denna. Nästan så att jag överväger att överge din sida.

Nej, jag skojar inte. EPTF regerar.