2008-01-22

Stravinskij-special

Idag är det dags för en specialare! Kalla det Herr Drycks Konspirationsteorier Del 1 om ni så vill. Jag tänkte nämligen visa upp två omslag samtidigt, för att därmed kunna styrka min teori; att omslagsdesigners hatar Igor Stravinskij (Stravinsky/Strawinsky). Jag menar att efter den store mannens död har de tagit ut svängarna och försökt häckla honom så mycket de kunnat. Eller så kan man helt enkelt se det som att jag har lust att lägga upp två skivor samtidigt.

 
Jag är medveten om att Le Sacre du Printemps betyder Våroffer och att den nakna flickan säkerligen skall föreställa just detta detta våroffer. Det rättfärdigar emellertid inte alls det dåliga jobb de gjort med omslaget. Grundupplägget är följande: En liten flicka med svintohår sitter naken och sover i en obekväm ställning. Bredvid henne ligger ett stort märkligt huvud med damfrisyr och en sorts skruvad penis i ansiktet. Sin mäktiga fallos har han stuckit in i ett ägg. Det må vara rätt enkla metaforer för fruktbarhet, befruktning, skönheten och odjuret osv, men det allra mest uppenbara är fortfarande att det är så sjukt fult och risigt! Huvudet har någon sorts äckliga tandrader på kinderna, och en minst sagt obehaglig blick.

 
Här ser vi ett typexempel på det sena åttiotalets hjärnsläpp. De valde inte att lägga tyngdpunkten på det klassiska mästerverk som skivan innehåller, och försöka representera det med en storslagen bild. De valde istället att lägga allt krut på det faktum att musiken är digitalt inspelad, något som på senare år är något som man snarare undviker att nämna.

Så hur gör man då för att illustrera ordet "digital" ur åttiotalets synvinkel, ett ord som var fullständigt synonymt med ordet FRAMTID? Jo, man använder sig så mycket som möjligt av färgerna lila, gul och rosa, något som senare skulle återkomma hos de airbrush-konstnärer som sitter på knä utomhus hela nätterna på Gran Canaria och målar vidriga landskap med pyramider och vattenfall. För att ytterligare öka smärtorna som dessa färgkombinationer frambringar, bör man låta dem steglöst övergå i varandra så mycket och ofta som möjligt (tänk "lidandets regnbåge"). Vidare använder man sig av någon "flummig" form som påminner om ett fraktalmönster, ett Rorschach-test eller en stor skalbagge, och låter denna färgblaffa utgöra en stor del av bakgrunden.

DIGITALT och LASER är ju samma sak, och därför bör man även klämma in lite strålar och grejer. Sedan till de riktig viktiga elementen. Man skall ha en man med svart hud, rött läppstift, blottad hjärna och små konstiga skära kalsonger, som gör väldigt låga "indianhopp" och trycker in ett stort svärd i midjan/underlivet på en gul robot eller någon sorts stor modell (vad heter de, såna där ledade träfigurer som man använder när man tränar på att teckna människokroppen?) med konstigt skev höftled. Man skall ha en amatörmässigt tecknad naken tjej med konstiga proportioner, ett svävande boccia-set, fritt fladdrande tunntarmar och en stor liggande Davidsstjärna.

Sedan, min vän, är det DIGITALT!

22 kommentarer:

Anonym sa...

Jag skrattar ihjäl mig, tack för detta vansinne! "Fritt fladdrande tunntarmar..." Aaaahaahaa!!

Buster sa...

Tyvärr tror många fortfarande att "digitalt" är framtiden och synonymt med bästa kvalitet. Det är det inte. (Se bara på bilden!)
Deutsche Grammophons inspelningsteknik lämnade verkligheten för omkring 40 år sedan, till förmån för endimensionell ljudtapet men å andra sidan hade man ju intressanta omslag...

Johan sa...

Det här var kanske ditt absolut bäst inlägg någonsin!

Mårten sa...

Deutsche Grammophon-omslaget är fantastiskt! Det ser ut som omslaget till en Ayn Rand-bok, eller en Dalí-målning, eller möjligen båda två samtidigt, vilket är fantastiskt eftersom Ayn Rand hatade Dalí och fördömde honom i sin egen värdelösa konstteori(googla "objectivist art" eller "romantic realism"). Bilden utgör ett slags konstteoretisk satir och förtjänar egentligen ett bättre öde än att hamna på ett skivomslag som generell framtidsbild.

Linda sa...

Jag blir så glad av din blogg, så ända in i själaknuban. Det är få personer som prickar så precis rätt in på det där som kallas humor, men jag skrattar varje gång jag läser din blogg. Jag uppskattar ditt arbete!

Herr Dryck sa...

Jak takkar ock bokkar!

Mange sa...

"DIGITALT och LASER är ju samma sak, och därför bör man även klämma in lite strålar och grejer." Det var riktigt roligt :)

Jag håller med föregående och instämmer att detta var roligast på länge. Omslag 1 var mest sjukt och udda, men jag gillar det! Omslag nummer två beskriver helt solo och med en enda bild hela begreppet "dålig smak."

Anonym sa...

Hmm... Ser snarare ut som om det är ägget som blev offrat. Detta gör det kanske ännu mer bizarrt. Hur är ägget relaterat till flickan... ?

Håller med alla andra om att detta inlägg är en höjdare!

milla sa...

Okej, det första omslaget, skrämde vettet ur mig (om jag nu hade nått vett) fast det värsta är att jag känner igen det från nått annat, kanske nått min pappa har i sin skivsamling O.o ve o fasa. fick iaf hemska "flashbacks" från barndomen.
Det andra omslaget, var bara så fult, man borde hugga av fingrarna på den som gjorde omslagen med en plastsked, den kan ju omöjligt vara stolt över sig själv för att ha skapat ett sånt fult omslag.
Men iaf, Tack för bloggen Herr Dryck, verkligen uppfriskande.. Hahahaha. X)

Jan Jävulbock sa...

Omslag 1:
Är det möjligtvis så att jeppen som gjorde omslaget har druckit lite för mycket vodka, eftersom man helt plötsligt ser ett gyttjefärgat djur med snabelliknande näsa. Tjejen på bilden är så skitful i håret att man formligen blir mer miljöskadad än vad man redan är.

Omslag 2:
Får mig att tänka på bandet som gjort ett flertal riktigt skitfula omslag: EARTH, WIND & FIRE. Hela allt ser så förbannat plastigt ut att man formligen vill spy. Är det ingen vettig jävel som kan ge denna bildmarrodör en stor fet smäll?

Fredrik sa...

Klockren anal-ys Drycken

Anonym sa...

Förutom fallos-snoken ser han på omslag nr 1 ut som den där sossen i Göteborg. Heter han Göran Johansson? Läppen eller vad man nu ska kalla den är kusligt lik...

Spidde sa...

Du är underbar!

Älskar ditt hat mot svintofrisyrer och airbrushkonstnärer. Så rätt!

Jag var på stan med min morsa för kanske två veckor sen varpå det går förbi en ful jäkel med svintofrilla. Min morsa har förstås läst alla Her Drycks analyser och dissar honom genom att ganska högt säga "Svinto!".

ca sa...

Hmm... nu har jag inte hört så mycket av Stravinskij(hädelse?!), men det är intressant att den gemensamma nämnaren för dessa båda omslag är en naken kvinna. Har det på något sätt med honom eller hans musik att göra, eller slängde de kanske in det i ett hopp om att sälja mer?

F.Ö. ett bra inlägg, som vanligt. :o)

Magnus sa...

Deutsche Grammophon gjorde på 70.talet en serie av Mahlers symfonier där de använde stora blockskulpterade, enfärgade siffror i "heroiska poser" eller vad man ska kalla det (tänk en stor sexa på piedestal sedd mot en blekblå himmel!) Det var ohyggligt fult förpackat. Däremot är deras Brucknerserie med en gemensam bild, en skulpterad fågel som tycks växa ut ur en grynig naturstens-bakgrund), varierad i olika färgtoner för de olika symfonierna, sjukt snygg och dessutom i fas med musiken.

En annan DG-kalkon är bilden till Stockhausens rymdoratorium "Sirius" med en märkligt fotograferad man (fish-eyebild från ovanför ryggen!) som tycks vara i färd med att dyka ner i en blå vatenbassäng...

The Pale Green Woman sa...

Ni HAR väl läst den här:
http://scriptorium.se/josh/2008/01/28/manifest-mot-dansbandsmusik/

Apropå det mer ordinarie temat här.

Tina sa...

På det första omslaget tycker jag det ser ut som odjuret helt enkelt prickat fel, han missade tjejen med nån millimeter.

På det andra undrar jag, lite feministiskt, varför hela tjejen syns när roboten inte har nåt underliv och negern har kalsingar.

Rakotozafy sa...

Jag tror att valet av det andra Stravinskij-omslaget gick till på samma sätt som när jag en gång i tiden fick en bok publicerad av förlaget Studentlitteratur. De skickade mig fem olika förslag, varav inte ett endaste hade någon tematisk anknytning till boken. De bara fanns helt enkelt.

På samma sätt tror jag att Deutsche Grammophon inte slösade en sekund på att försöka konstruera något samband mellan omslaget och skivans akustiska innehåll. De hade nån gång anlitat en grafiker som skulle få sitt pröjs, och då var man tvungen att välja något album, vilket som helst.

Tack förresten för en utmärkt blogg som uppskattas särskilt mycket just nu när man är sängliggande, krasslig och i allmänt behov av massiv uppiggning.

Jessica sa...

Jag ska hitta din rätta identitet, invadera ditt hem och våldsgifta mig med dig.

Bara så du vet.

Robtch sa...

Hej!
Jag måste nog tyvärr erkänna att jag gillar detta omslaget av någon anledning..
De övriga omslagen ni visar på er sida är helt otroligt roliga, fast skratten fastnar ibland i halsen något. Var det Tötas de hette? Det var nog det roligaste jag hört på länge.
Mycket Kul!
Robtch

ctail sa...

Såvitt jag kan utröna betyder faktiskt inte "sacre" alls offer – den som bestämde den svenska titeln på verket var antingen okunnig eller fantasifull. Sacre betyder kröning eller heliggörande. Offer heter sacrifice. Den engelska titeln på verket är "Rite of Spring" – vårritual.

Antagligen stämmer din analys ungefär ändå, men jag skulle inte ta gift på att gubben med penisnäsan inte i själva värket är "Le Roi des Étoiles", stjärnornas kung. För övrigt ser det ju ut som att det står "Le Roides Etoiles", så gubben kanske är illustratörens vision av hur "Le Roides" ser ut, vad det nu skulle kunna vara för någonting.

arthur sa...

Marc Chagall?