2008-01-31

Danny's - Boogie woogie rock' n roll



Om vi ser tillbaka på det gångna seklet, och då särskilt på de tragedier som drabbat Sverige, kan vi tydligt urskilja ett år framför alla andra. Året var 1977, och sedan en tid tillbaka hade Gud försökt döda de människor som levde i Sverige. Stormar, snökaos, torka och sjukdomar hade inte tagit kål på svenskarna i någon tillfredsställande utsträckning, och Gud funderade på vilka fasor som möjligen kunde ta skruv.

Här ser vi gruppen Danny's, ännu en gång. Denna gång super och röker de, och spelar ett spel tillsammans där det gäller att skada små versioner av sig själva med pinnar och klot. Det är inte roligt. Tvärtom är det något som de alla tar på fullaste allvar, vissa med en antydan till melankoli. De mindre versionerna av de fem männen däremot, de har kul. De ramlar, skrattar och ler, ovetande om det grymma öde de snart skall gå till mötes. Den översta av dem har en bakre fot som är uselt utklippt. Han springer glatt och skall just till att snubbla över klot nummer fem då han tittar rakt in i kameran och inte ser sig för. Till höger om honom har vi en liten man som skall ta ner en ingenting på bröstet, sådär som man gör i fotboll fast då vanligen med en fotboll istället. Till höger om honom står en liten man som tittar på en inget som han snart skall nicka iväg. Nere till höger ligger en figur och tittar in i kameran. Han har nyss träffats av ett andra klot nummer fem och kommer snart dö av sina skador. Till vänster om honom ligger en man i byta-blöja-ställning med fötterna märkligt uppe på bordets kant, och blottar ett stort klot som är på väg ut ur hans tarm.

Guds mening med svenska skivor som denna var troligen att helgardera sig. Om upplevelsen av omslaget och musiken inte dödade åskådaren, skulle det åtminstone få henne att förneka allt samröre med landet Sverige.

Detta var ännu en skiva från skammens år 1977, året då människan fick smaka på Guds vrede i omslagsform.

22 kommentarer:

Spidde sa...

1977 var väl inte så jävla illa iaf? Annars kom det ju en massa bra musik (Springsteen släppte Darkness on the edge of town och Clash kom med sitt debutalbum), men det är klart Sverige är det land som alltid drabbas hårdast. Det är ett under att vi fortfarande lever.

Roligt omslagt du har hittat här. Och det är lite skumt, som du påpekar att det är de små jävlarna som är glada medan deras "mördare" är deprimerade utav helvete. Varför har de valt att gestalta det så? Vad menar de egentligen? Kan det vara så att de inte menar någonting överhuvudtaget?

Sjukt.

Anonym sa...

Hahahaha, BÄST.I.HELA.VÄRLDEN.

Barbro Binda sa...

JAAA!!!
Guds vrede i omslagsform!

Tack för att jag får skratta så tårar och snor sprutar!

Anonym sa...

Hittade denna blog idag. Fantastiskt rolig men är det meningen att sidan ska vara lika ful som omslagen? Annars är det illa... :D

Carl sa...

Detta var det bästa omslaget på länge! Maken till sjukt omslag får man leta länge efter. Lillkillen som ligger i blöjbytarposition och är på väg ner i miljön är fantastiskt rolig. Men priset tas ändå av killen längst upp som faktiskt ser ut som om han ska sparka biljardklotet! Hjälp, jag har ont i magen!

Herr Dryck sa...

Ja givetvis måste fuldomen på omslagen matchas av en minst lika hemsk design på sidan!

punk in writing sa...

Lysande!

buster sa...

Briljant analys, Herr Dryck - fullkomligt briljant! :-)))

Ninni sa...

Jag har följt bloggen under en längre tid nu. Fick den själv länkad till mig av min vän Jojoboo med lika sjuk humor som undertecknad, och det här omslaget var ju helt underbart. Det är ett mirakel att vi fortfarande lever, och det är ett under att jag inte kvävts av mina skrattattacker.

Tack, tusentals gånger tack, för att den här bloggen alltid kan lysa upp min dag. <3

Fredrik sa...

Ha ha ha. Grym analys. Hur fan tänkte dom när de använde femmans boll flera gånger??

Fredrik sa...

angående min tidigare kommentar. Hur fan tänkte dom egentligen gällande ALLT

Fredrik sa...

fan jag kom på en sak till:
Jag upptäckte att de stavat fel på Eagles gamla örhänge "Hotel California". De har stavat Hotell som på svenska. Men de kanske har gjort en svensk version (hemska tanke)men då borde den väl heta Hotell Kalifornien. Vad vet jag.

Sedan kan man väl diskutera huruvida "Hallå Hawaii" och "Där bara månen ser" räknas som topplåtar!

Anonym sa...

äre bara jag som tycker det är konstigt att det står på en av låtarna: "där bara männen ser (under the moon of love)" hehe

Koselig koselig sa...

OH mai gådd!!! hahahaha

Anonym sa...

Det bästa av allt är ju att dom små gubabrna är så ruskigt kasst inklippta...!

Carl Johan Hall sa...

Darkness on the Edge of Town kom väl -78? Åsså ska man inte låta ölglaset stå så där på sargen, ny duk kostar skjortan om man spiller öl och dränker de små gubbarna.

Lovisa K sa...

Han till höger är så satans snygg! Vince Vaughn. Men jag hittar inte honom som miniperson. Säg inte att det är han som ligger på rygg påväg ner i hålet. Säg att han inte är med.

Anonym sa...

Herr, dryck..
Ni är sannerligen bäst!

Man skrattar så att organen spricker!

Hoppas den här bloggen stannar ett bra tag!

aquilegia sa...

Haha... mannen med biljardkön är min klasskamrats pappa. Han var rätt bra på brännboll vill jag minnas. Tydligen inte så bra på skivomslag efter vad jag kan se...

Sara sa...

HAHA, jag är bara tvungen att lämna en kommentar. Detta är min farfars gamla band som ni sågar. :) Men jag bryr mig inte, enligt mig är dem bäst. Och angående Hotel Californa, så ja, de har gjort en svensk version av låten, men den kan absolut inte mätas med originalet. Tack för mig.

Mattias sa...

1977... var det inte samma år som filmen kom från Hollywood... i Ledins tappning på melodifestivalen. Och Eva Rydberg sjöng om Charlie Chaplin och FORBES otroligt nog kammade hem segern med "BEATLES gav oss sin musik...!" 1977, yeah? Jag tror att syrran har melodifestivalskivan i nån gammal back; vad ger du mig för den? Omslaget är nog ganska fult vill jag minnas. (Allt annat vore mycket oväntat.) Mycket stjärnor på. Mycket gult och orange.

Neurotica sa...

Fnissvarning.Jag bara garvar när jag sitter och tittar på den här.Kanske är det platådojjorna,kanske de horribla tjafsen eller det faktum att en av mini-dansbandsmusikerna flyger galant genom luften i ett sjumilasprång medan en annan är på ändan och kanar ner i ett hål.
Sara:du är jävig.Klart du både kan och får tycka att de är bäst.Rent objektivt är omslaget gräsligt men roligt.Musiken kan jag inte uttala mig om,men dansband har väl aldrig gått hem hos mig om man säger så...