2007-12-09

Sven-Eric Mörtsjö - På egna spår



Sven-Eric vaknade innan väckarklockan hunnit ringa den där morgonen. Solen sken in genom fönstret och vittnade om en ny dag som just hade börjat och kunde bjuda på storartade upplevelser om man bara vågade ta för sig. Han började sätta på sig sin allra finaste kostym, den som var så vit att man nästan inte kunde titta på den i solljuset. Eva och Lars brukade ofta fråga hur han lyckats få den så kritvit, det var nästan så den lyste av sig själv. Det var ett mysterium brukade han säga, och de skrattade ofta hjärtligt åt det.

Någonting sade Sven-Eric att detta inte var en alldeles vanlig dag, utan en dag som krävde initiativ, en dag som krävde mod. I en enda hastig rörelse drog han så på sig den oknäppta kavajen, utan skjorta under. Brösthåren syntes, och han andades djupt av den farliga spänning som rusade över hans rygg. Hans armbandsur låg på nattduksbordet som vanligt, och precis som vanligt hade Sven-Eric väldigt svårt att bestämma sig för vilken handled han skulle ha den kring. Först provade han den vänstra, sedan den högra, sedan den vänstra, sedan den högra, sedan den vänstra, sedan den högra, sedan den vänstra, sedan den högra, sedan den vänstra och där satt den riktigt snyggt. Han vattenkammade sig på toaletten och såg till att luggen låg alldeles rätt i pannan. Så plötsligt fick han ännu ett vilt infall, och rufsade till håret kring öronen så att det såg alldeles tokigt ut. -Såhär ska jag ha det idag! sa Sven-Eric. Han drog på sig sina kritvita platåskor, de där som var så vita att man knappt kunde se på dem i solljuset. Karl och Agne brukade fråga hur han kunde hålla dem så vita, men Sven-Eric visste inte svaret själv. O, vad de brukade skratta åt det där.

Han gick hemifrån utan att låsa, vilket också det var något mycket annorlunda för Sven-Eric. Han valde att gå grusvägen norrut, som han aldrig annars gick, och han gick på häl, vilket han aldrig annars gjorde. Han gick upp till den gamla kvarnen som en gång tillhört Kaj Andersons farföräldrar. Porten gick upp med ett knarrande ljud, och lät solen falla in på kvarnstenen som stod i rummets mitt. Den stod där så stolt och trygg, och tycktes säga: Jag har legat här i hundra år, och jag skall ligga här i hundra till! Sven-Eric gick stilla fram till den mäktiga stenen, strök den med fingertopparna och satte sig sedan ner på den. Han log, och sedan dog han.

Männen som hittade hans kropp dagen därpå tyckte att det var lite fint på något sätt, så de beslutade att stoppa upp Sven-Eric. Detta var 1977, och sedan dess har man kunnat komma och titta på Sven-Eric som sitter där på kvarnstenen precis som för trettio år sedan. Kvarnen håller öppet mellan maj och augusti, för information om gruppbesök och guidade visningar kontaktas turistföreningen i Laggerud.

Från skammens år 1977.

60 kommentarer:

http://rimbloggen.webblogg.se sa...

Underbart, Herr Dryck. Det roliga slutet...haha..sällan har väl ordet artificiell varit så passande som i detta sammanhang. Blir dock lite skraj när jag tänker på att mitt eget hår kan se ut exakt så där vissa dagar.

http://www.sjukdomsinsikt.blogg.se sa...

Jag har legat sjuk hela dagen och byggt upp en inte oansenlig mängd bitterhet, men det där inläget tamejfan HELADE mig! Tack! Och all respekt för hur du varierar stilen också! I dessa tider av allmän bloggdöd är din blogg den enda kag följer troget! RESPEKT!

Anonym sa...

Genialiskt! Jag såg de söndersoftade skorna, de avhuggna ögonbrynen och magen som hänger över byxlinningen, men annars finns det väl inget att säga om den här bilden, tänkte jag.

Så fel man kan ha. Underbar avslutning.

Fredrik sa...

HA ha 1-0 till dig. Sluta aldrig skriva dude!!

Tobias sa...

Det var tamejfan sjukaste kommentaren hittills - och då menar jag på ett bra sätt! Vilken underbart krystad historia för att beskriva den bilden!

Jag blev nyfiken på var i hela friden Laggerud ligger, och googlade på det. Det visar sig att den här sidan, en dag efter att den publicerats, kommer upp som tredje översta resultat! *garv*

Kai sa...

Fantastiskt, underbar historia. Man önskar att det är sant, att han sitter där uppstoppad...

Anonym sa...

Bästa kåseriet på mycket länge Herr Dryck! Jag tror på fullt allvar att Laggerud efter detta kan få igång en turistnäring. Vem skulle kunna motstå en guidad tur i "Mörtsjö-land"? Höra gruset knastra när man närmar sig den lilla kullen med den mytomspunna kvarnen. Varför dog han så ung? Skimrar han så där fortfarande?
Och till sist ett litet besök vid Eva och Lars välbesökta souvenir-stånd. En perfekt sommarutflykt...

Anonym sa...

De två sista har varit suveräna. Imponerande hur en så till synes oansenlig bild kan få en så fantastisk kommentar. Som sagt: slutet var kanon.

R sa...

I vanlig ordning helt fantastiskt kåserat!

Får dessutom lite extra gåshud när min tjej berättar för mig att jag har varit hemma hos den uppstoppade mannen på bilden. På förfest, inbjuden av hans son.

Helt ofattbart! Tanken svindlar...

Daniel sa...

ganska skoj skrivet, men aningen för långt och tramsigt.

Tycker de tidiga recensionerna var bättre, nu blir det mer och mer poetiska utsvävningar och fantasifulla spekulationer.

Försök hålla det enkelt, skriv inte skönlitteratur!

Herr Dryck sa...

Tack för alla glada kommentarer! Jag undrar hur "Daniel" tänker när han gång på gång skriver den enda klagande kommentaren på mina inlägg! Han är alltid ensam om att ha negativa synpunkter, så synpunkterna påverkar givetvis inte framtida inläggs karaktär. Dessutom klagar han på just de detaljer som tycks uppskattas särskilt av de andra som skriver till mig. Vi kan ana att Daniel inte roas av denna blogg, eftersom han har en annan humor än både skribenten och de flesta övriga läsarna. Intressant i sammanhanget är att det är fullkomligt gratis och frivilligt att läsa det jag skriver, och det är mindre ansträngande att låta bli att gå in på sidan än att låta bli. Skriver du till Findus varje dag och klagar på att du inte tycker om deras fiskgratäng som du köper av dem varje dag och äter utan att uppskatta dem? Mitt förslag är att du slutar äta den gratäng som du inte tycker om, så slipper du skriva och klaga. Jag kan nämligen tänka mig att Findus hade uppskattat mycket om du höll käften i fortsättningen och slutat gnälla över något som du inte behöver utsätta dig för. Gratängen lär de inte ändra på för att en av hundratals kunder inte tycker om den.

Anonym sa...

HAHAHA årets diss!! Go Mr Dryck, klockrent!

Anonym sa...

Herr Dryck har härmed bevisat att tusen ord säger mer än en bild! Vill beromma det skonlitterära greppet som inte är annat än GENIALISKT underhållande!

mange sa...

Haha ja, och årets diss säger inte så lite i december. Jag blev glatt överraskad av att bloggen redan var uppdaterad. Jag hade nästan, dock otåligt, vant mig vid de längre uppehållen. Trots det besöker jag en gång om dagen i hopp om nya garv, och har så gjort sedan i våras.

Är det måhända inte bara Lucia utan även en aktivare Herr Dryck som nalkas?

The Pale Green Woman sa...

Det är så vacker. Jag blir lite rörd. Får man tända ljus vid honom om man åker dit och tittar på honom? :-)

Tobi sa...

Fråga till herr dryck: Har du många omslag kvar i samlingen att skriva om? Eller behöver du hjälp? Eftersom vi läsare aldrig vill att sidan ska försvinna så ställer vi gärna upp och skickar in egna omslag för dig att filosofera kring. Säg bara till den dag lagret börjar sina.

Daniel sa...

Kära Herr Dryck - jag kommer nog fortsätta besöka din blogg trots allt, för åtminstone är skivomslagen roliga att se, även om dina kommentarer har blivit mer och mer bisarra, och inte längre har så mycket med själva omslagen att göra.

Allt var "bättre förr" !
Du uppdaterade oftare, omslagen var roligare och du skrev inte så tillkrånglat.

Alex sa...

Antar att det finns en hel del prestationskrav på herr drycks axlar efter all den positiva uppmärksamhet som har följt.
Dock så håller materialet rakt igenom hög klass, såväl nu som i början. Konstnärlig frihet är en bra sak, och det här var ett lite annorlunda grepp som åtminstone jag tycker lyckades bra.

Alex sa...

Förresten, heter karln verkligen Mörtsjö? Vilket otroligt lustigt namn!

Anonym sa...

Vanans makt är enastående!!
Tänk att äta Fiskgratäng dag ut och dag in, utan att tycka om den!!
Vad busigt, vad vilt!
Fiskgratäng som är så gott!

Go FINDUS!!

Anonym sa...

nästan läskigt härligt framfört. skönt med lite variation, säger som många andra här att din blogg är den ända jag lyckats hålla mig intresserad av en längre tid. keep up the good work!!!

Andreas sa...

Den här snubben MÅSTE ju vara samma snubbe som sitter i mitten på den här bilden: http://katastrofalaomslag.blogspot.com/
2007/09/sven-eric-anders-ericsons-dansorkester.html

Hursomhelst ytterligare ett strålande inlägg! Jag skrattar alltid så tårarna rinner när jag läser den här bloggen - tack för det!

Bengt Slask sa...

Håller med Daniel,
bilderna är suveränt roliga, tycker även som han att kommentarerna var bättre förr.

Sen får du väl tåla lite kritik? eller har de andra näst intill fanatiska berömmen stigit dig åt huvudet?

Anonym sa...

Det var ett jävla gnäll! Det är bättre än någonsin, keep it up!

mange sa...

Men Bengt, har du missat vad Herr Dryck menade trots den övertydliga metaforen? Det handlar nog inte om att Herr Dryck inte kan ta kritik, utan det nästan fascinerande faktum att en människa återbesöker för att klaga, och att det är rent onödigt om inte denne skriver för sin egen skull; läs (Dryck bryr sig egentligen inte utan ser undrande på denna filur). Om kommentarerna inte varierade stil skulle komiken stagnera likt Robert Gustavssons sedan länge uttjatade mellanstadiehumor á la "sätta i halsen", "hosta ut vatten" eller "vara allmänt koko". Nog sagt. Ombyte förnöjer.

Anonym sa...

Tror att Herr Dryck mest är avundsjuk på alla dessa omslag.
undrar om han kan göra nåt som inte skulle kunna passa på den här sidan.

Herr Dryck sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Herr Dryck sa...

Ja, precis så är det! Jag är avundsjuk på omslagen.

Anonym sa...

Dina analyser av omslagen är fantastiska! Din blogg är en given favorit både hemma och på jobbet!

Love!

/Madeleine

Anonym sa...

Helt underbart! Precis så här ska Drycken skriva. Oväntat och fantasieggande slut. Man bugar och tackar och väntar med spänning på nästa lilla mästerverk.

Alex sa...

Hoppas ni lade märkte till Andreas kommentar om att herr Mörtsjö faktiskt förekommit förut här på bloggen. Var skönt att (delvis) få reda på hur det låg till med bandnamnet på Sven-Eric-Anders-Ericssons orkester. :)

ylva sa...

Hej!

Jag skrattar så jag gråter.

Jag brukar oftast läsa bloggar som handlar om hur vi ska rädda mänskligheten och moder jord men jag måste nog säga att om så många som möjligt läste denna blogg skulle vi människor må mycket bättre och alla problem på jorden skulle så småningom lösa sig!

piipenpiip sa...

Käre värld, detta är det bästa du har skrivit hitills! Skit i Daniel och sväva ut i dina sjuka fantasier. Ses snööört!

Comvidare sa...

Herr Dryck. Jag har köpt parfym till min syrras kille i julklapp. Ja, jag vet att det är en handling av en desperat kvinna. Ännu mer får jag skämmas när jag erkänner att doften är Herr Beckhams.

Till min fråga. Kan man få beställa ett sjukt julrim av dig som förmår dölja den genans jag känner av att köpa en sån fantasilös gåva?

Vänligen // Comvidare

Ozjeppe sa...

Men... ser ingen att det ju är Kim Källströms dubbelgångare (minus frillan)! Och mönstren som omger fotot är rent ohyggliga! För att inte nämna mähä-titeln..

SK sa...

Ytterligare en detalj: Typografin. Namnet är skrivet i kapitäler, men ändå börjar bara ett namn med stora bokstäver. "På egna spår" är inte skrivet med versaler, men då tar vi till lite versaler så vi har allt med. Och gör rejäla mellanrum.

Killen som gjort omslaget hade det säkert bekymmersamt med annat än texten, utan färgseende alls och med bara ledsyn ("Klä dig i vitt så jag ser var du är!"), så det är ju tappert kämpat.

SK sa...

OK, nu skrev jag inte bättre än omslaget är. Vi tar om: Det är kapitäler det inte är skrivet med. Och bara ett namn har stor bokstav. Singularis.
Trots detta är det inte jag som gjort omslaget.
Dags att sova!

Herr Dryck sa...

(Till comvidare) Jag tycker du ska skriva såhär på paketet:

Jag kom på vad du skulle få
då jag kände en stank från din kropp
det luktade surnad bordeaux
äckliga fötter och snopp

Du är en ganska reko snubbe
som säkert går att gilla
men du klär dig som en gammal gubbe
och du luktar så jävla illa.

God Jul!

Herr Dryck sa...

...och hälsa från mig också!

Buster sa...

Bäste herr Dryck!

Dethär är det roligaste jag sett på länge! Jag har skrattat så tårarna rinner och jag fått ta av mig skjortan. Nu har jag ont i magmusklerna också!
En minnenas kavalkad - Naturen hade alltså en avsikt när den skapade 70-talets vackra dansbandsideal...
Jag ser fram mot de kommande analyserna!

Daniel sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Comvidare sa...

Herr Dryck! Underbart rim. Precis hans humor. Det är taget. Jag återkommer med feedback om hur det mottogs.

Ursäkta mig, men nu måste jag fortsätta skratta.

Daniel sa...

Jag skrev ett inlägg här ovan och påpekade bara att jag faktiskt skrev att herr drycks kommentar/analys var rätt skoj. Jag sågade inte honom, som han vill få det att framstå som!

Men det inlägget tog herr dryck bort?? Konstigt? Censur?

Herr Dryck sa...

Ja, jag tyckte det kunde få vara något slut på ältandet, det är ju inte alls omslagen som diskuteras och ditt inlägg står ju kvar precis som tidigare.

Mange sa...

Hahaha, oh lord vilket julrim. HAHAHAHA!

Fredrik sa...

Herr Dryck, du fick en fråga tidigare i tråden som du inte svarade på. Har du omslag i ditt "Private stash" så det räcker, eller vill du att vi trogna skickar in till dig om det tryter?

Lillemor sa...

Oj vad jag och mormor brukade skratta åt denna historia!

Snaskebask sa...

HAHAHAHA JAG DÖR!

Paul sa...

hahaha, du är så jävla bra. Om man har en lite halvdålig dag. Känner sig lite trött och oinspirerad så verkar dina kommentarer tillsammans med alla undersköna omslag som en dos lustgas mixad med en dubbel frappuccino. Spelar egentligen ingen roll hur kass man mår. Jag ska göra ett experiment bestämde jag nu. Nästa gång jag är riktigt riktigt nere, jag menar inte lite trött och kinkig, utan sådär jävla lack så man vill bara gå och lägga sig och vakna upp ett annat år, så ska jag tvinga mig in på bloggen och se vad som händer med mitt humör.
Bloggen KAN mycket väl vara botemedlet mot depression.
Sluta aldrig skriva.

Jan Jävulbock sa...

Tycker han ser ut som ett spöke

Anonym sa...

Detta är extremt roligt då det är en av mina bästa kompisars farsa!! hahahahahahahhaaha lita på att jag sak visa det här för honom!!!!!!

Anonym sa...

Hittade denna underbara skiva på erikshjälpen i Rättvik.
Omslaget är alldeles underbart och vid ngt alldeles särskilt tillfälle ska det bjudas in några gamla vänner för att lyssna.

Larsevert.

Nye Nalle Puh sa...

Det första jag reagerar på är mannens byxor, vilka får hans ben att se längre ut än vad de kanske egentligen är. Karln är ju dessutom väldigt magerlagd, vilket gör att hans ben mest liknar styltor. Och varför då inte låta fotot på Sven-Eric täcka hela omslaget istället för som nu peta in det i nån slags medaljong på guldrandig botten, vilket i sin tur ger intrycket av att det här är nåt slags billighetsupplaga. För att vara en svensktoppsplatta är den här bland de bättre och där jag faktiskt har en favorit med bland de 12 spåren - "Nattens ängel", vilken kunde höras då och då i slutet av något humorprogram i P3 kring 1992; fast då i sönderkommenterad form.

Neurotica sa...

Vaselin på linsen,porrfilmsstyle/daytimesoapstyle.
Underbart.Kan aldrig slå fel*NOT*!

Anonym sa...

Du skriver så sjukt roligt! "Männen som hittade hans kropp dagen därpå tyckte att det var lite fint på något sätt, så de beslutade att stoppa upp Sven-Eric." hahahah! Underbart!

Anonym sa...

De mest fyndiga och roliga texterna jag läst i mitt liv. Överlägset!

Anonym sa...

http://www.sveneric-mortsjos.se/

Ola sa...

Det sitter väl ingen och läser detta inslag längre, men här en tanke: Det är ju uppenbarligen så (som Andreas skre i december 2007) att Sven-Eric var med i Sven-Eric Anders Ericsons Orkester) - så namnet Mörtsjö är uppenbarligen taget någon gång mella 1973 och 1977. Därmed kan det vara så att vi fick klarhet i frågan varför bandet SEAE hette som de hette?

Petter sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Andy sa...

Hahahahahahahahahaha jag skrattar lika hårt varje gång jag läser detta. Jösses Amalia!