2007-06-05

Jan Lindblad - Fri som fågeln

 
Karaktäristiskt för personer med downs syndrom är bland annat korta breda händer, korta fingrar som är överrörliga samt att de uppskattar spontana flygturer i strumplästen med flamingos.

Notera att jag fått tag i ett signerat exemplar av denna avskyvärda pjäs. Omslagsidén var ungefär lika bra som att vaska guld i badrummet.

1982.

28 kommentarer:

mange sa...

Nästan otäck bild. Det är något som tar emot när jag ser en man med röda strumpor, tillsammans med en flock flamingos. Wtf?

Anonym sa...

Herr Dryck,

Fy fan vad roligt haha! Dina kommentarer är klockrena! Länkar till din sida!

/Tjej i Malmö

Herr Dryck sa...

Det tackar jag för!

Anonym sa...

Vilken ful autograf. :D

Mem sa...

på något sätt tycker jag ändå att den är lite gullig...om han nu har Downs syndrom. Fast fruktansvärt ful på samma gång. En sjukt dålig idé.

Herr Dryck sa...

Det är det som är grejen, Jan Lindblad har inget känt handikapp. Det ser bara så ut.

Anonym sa...

Att Jan Lindblad inte hade något känt handikapp är en sanning med avsevärd modifikation. Han delar samma handikapp som tyvärr kännetecknar merparten av svenska folket...en sällsynt dålig smak...

Att välja skivomslag som markörer för ett alltmer stillöst och smaklöst samhälle är genialt! Speciellt med tanke på att de flesta skivomslagen dessutom representerar den mest hjärndöda och smaklösaste "musik" som någonsin producerats.

Spejar'n sa...

VA? Jan Lindblad är ju kung, tv-klassiker när han brottades med en big ass anakonda.

Han måste barit styrd av onda krafter när skivan gjordes.

ulrika sa...

Det är verkligen underbart att han har tagit av sej skorna när han ska ut och flyga och man får se de röda strumporna i alla sin prakt, så ska en slipsten dras.
Mycket bra!

ulrika sa...

... och en anna sak som jag höll på att glömma i all eufori över strumporna, min syrra lärde sej vissla med samma vibrato som Jan Lindblad, pga att vår pappa inte gjorde annat på 70-talet än att vissla smädeliga Jan Lindblad-melodier dagarna i ända.

Anonym sa...

Jan's been smoking hay all day - that's why he's flying.

bouda sa...

omslagsidén är ju tvärtom genial! en skiva i detta fodral bara måste man ju köpa, oslagbar humor. håller med om att strumporna är det mest fascinerande, jag myser med jan. anar att om filip och fredrik någonsin skulle göra en skiva skulle omslaget vara något i stil med detta.

Anonym sa...

Detta är ett stort hån mot alla med Down Syndrom...

Anonym sa...

jag tycker omslaget var jättesnyggt jädra stilfaschister

Anonym sa...

Katastrofala omslag...???
Glöm det, jag har några som är helt outstanding. (from USA förstås...)Det är "klipp och klistra" i dess värsta bemärkelse.
Varje gång jag kollar på dom blir det inkl. kommentaren/frågan: är detta möjligt...???
Nyfiken??

Janne

Anonym sa...

Njae! Inte är skivomslaget så snyggt men man kanske måste betänka tiden det gjordes och vad det står för plus vad man hade för teknik att göra omslag med. Frästen så kan jag inte se några såna där fingrar som beskrivs och Downssyndrom är en sjukdom som man inte kan rå för men ni som samlar på sånt här skit måste vara sjuka i huvet på riktigt. //CuYo

Anonym sa...

vilken underbar sida. skrattar så jag gråter. dina texter till är suveräna!

Anonym sa...

Det finns faktiskt värre omslag i den här världen. Jag ser bara ett litet missöde i bilden och det är att det syns att han hängde över ett bord på orginalbilden. Så när dom hade klippt ut honom från orginalbilden så ser det ut som om benen är tjockare än överkroppen. Jag har själv den här skivan i min samling och musiken är det absolut inget fel på.

Bonne1978 sa...

Det är inte flamingos utan röda ibisar

Anonym sa...

Dissa inte Jan Lindblad!!! Han var en fantastisk osjälvisk persom som gjorde enorma insatser för djuren.

Anonym sa...

Håller med anonym han har ju försökt att rädda tigrarna och måna andra djur även fast han inte lyckades få just Lillian och Rani ut till den fria regnskogen.

har ni läst om när han räddade en liten leopardunge som någon hemsk person hade bundit fast i ett kort litet rep så att den knappt nådde matskålen

Anonym sa...

Ja han var säkert en skitbra person, fåglarna är nog ibisar, hans musik rockar nog fett men faktum KVARSTÅR! Det är en aaaasdum idé att ha honom flygande i strumplästen på omslaget!

Anonym sa...

Fast han var ju bra på att vissla....

Tobias Rydén sa...

Huruvida Lindblad verkligen var en djurvän eller inte, därom tvista de lärde. I en Aftonbladet från 1976 stod det om att Lindlbad, vid inspelningen av en dokumentär om lodjur, tog ett lodjurs byte och dödade det genom att slå det mot ett träd. Detta innebar att flera av filmmedarbetarna blev sura, men Lindblad menade bara att han ville göra filmen realistisk och bara "hjälpte" lodjuret att döda bytet eftersom den inte kunde det själv.

Mattias sa...

Jag ser att några besökare faktiskt har ryckt ut till den gode Lindblads försvar. Det gör jag med! Omslaget har stil! Djärvt och nydanande.
Inte för att det har ett skit me saken att göra, men trots att lansar har dragits för såväl djurvänlighet som visselvirtuositet så har ingen påmint om det underliga faktum att Jan Lindblad var en av världens två skickligaste jonglörer - det var nämligen bara han och en ryss som fixade att ha nio bollar i luften på en gång - och som sådan städslades av Moskvas stadscirkus.
Om någon har rätt att otrakasserad flyga bland röda ibisar så är det Jan Lindblad!

Mattias sa...

För övrigt är omslaget välkomponerat, men det berömmet höll den gnetige Herr Dryck inne med. Felfinnare där!

Tobbe sa...

Men är det rätt?

Rune, Tantolunden sa...

Det här är ju en gammal tråd och måhända att herr Dryck hade en tråkig dag på jobbet eller bara var allmänt oinspirerad och på dåligt humör när han skrev sin lilla recension. För här tycker jag, liksom många andra, att han visar prov på dåligt omdöme. För det första uttrycker han sig nedsättande om handikappade i allmänhet och Downs syndrom i synnerhet. Oavsett alla eventuellt goda intentioner så är det svårt att inte uppfatta texten som nedlåtande mot personer som faktiskt har Downs syndrom. Det där med korta, tjocka fingrar har ju till exempel ingenting med det här omslaget att göra.
Sedan tillhör jag gruppen 50-talister och växte upp med Jan Lindblads naturfilmer under 60- och början på 70-talet. Sven Gillsäter och Korsnäsgården och de andra naturnissarna var på en annan, lägre nivå. Jan Lindblad var inte bara kunnig utan hade också det där som David Attenborough också har, nämligen ett uppriktigt patos när det gällde miljö- och naturvård i kombination med en förmåga att fortbilda andra. Vilda djur hållna i fångenskap var något som han var stark motståndare till och det är väl måhända i det ljuset man ska se omslaget och titeln. Att kritisera andras smak har jag inga problem med, i synnerhet inte när man har herr Drycks formuleringsförmåga, men när kritiken tyder på att man inte förstår sig på de villkor som gällde förr när man ville skapa abstrakta och fantasifulla bilder, då fastnar tyvärr skrattet i halsen. Digitaliseringen och Photoshop skulle komma senare. För övrigt är jag en stor anhängare av den här sidan. :-)