Ave Sol

 
Enkelt uttryckt är upplägget som följer: åtta lettiska bortbytingar har klätt ut sig till prinsessan Leia och står samlade under en hängande hink.

Från vänster till höger har vi:
- En glad, blundande dam med man-hands och biffig axelbredd
- En iller
- En fullständigt förtvivlad kvinna som försöker le trots att hon gråter hulkande
- En före detta boxare i Lettlands division 4
- Ludgo-Rolands lettiska motsvarighet med armarna framme på kroppen. Flätan håller på att gå upp eftersom ingen hade med sig någon hårsnodd.
- En hob
- En ung Pierre Lindstedt
- Agnetha Fältskog

Damerna har små körsbär hängande från tinningarna och männen har små klockor i armhålorna. I efterhand har de förstärkt den estetiska pungsparken genom att lägga till fräna detaljer i en orange färg som skär sig mot kostymerna. Latvian folk-songs for the win!

1979.

Svenska Delikatessorkestern - Live at kaptensgården

 
Vilken fantastisk idé!

De har kört fram två likadana röda cabbar på plattläggningen och ställt dem på ett sätt som ser cleant ut. Problem: det är två riktigt fula Ford-cabbar. Hela bandet klämmer in sig på bilden, varav EN har röd fluga (Tarja Halonen till vänster om Julio Iglesias), en nyper sig om förhuden för att inte kissa ner sig (gammelfarfar bredvid Robinson-Tommy), en är fastklämd mellan de två bilarna (ugglan Helge från det ångestladdade barnprogrammet "A till Ö") och bandets tre heta brudar (tre skolbibliotekarier iförda nittiotalskavajer, som av någon anledning håller i samma mick på ett ytterst onaturligt vis).

Om de skulle tillåtas att fotograferas med hela sin skrymmande kortege utanför Kaptensgården skulle kocken tvunget vara med på bilden. Följaktligen står den fett nöjda kocken i bakgrunden och tillför absolut ingenting.

Notera att BOB STALIN spelar P. Jag skulle gissa att det är snubben som sitter på huk, han är mest lik den gamle kamraten.

1988.

Kellox - Du och jag / Det känns rätt-

 
Nej, det gör det inte! Det känns inte rätt någonstans i helvetet att spendera kvalitetstid tillsammans med sex lastbilschaufförer i någon sorts hotell-lobby inredd med väntrumsmöbler. Har de tagit namnet från frukostflingans fader och kört dansbandsstavning på det?

Jag älskar koftan som gubben på huk har på sig, den är så härligt Sälensemester-91. Mannen längst till vänster missade kameran helt, han som sitter andra från höger (på huk på en mur once again) är jättefull och bredvid honom står den dömde mördaren Richard Flinga.

1987.

Karlstad-Snoddas - En öppen famn

 
Ja, ni ser rätt. Det är döden själv som kommer för att hämta dig. Han kommer sakta gående över den karga myren, hans grymma leende och obehagliga blick förstärks av det dassiga vädret. Med öppen famn välkomnar han dig in i den eviga skärselden. Du önskar att det bara skall vara en ond dröm, att detta faktiskt bara är en läbbig gubbe som vill att du ska följa med in i skogen. Men sedan ser du det, och det får blodet att stelna i dina ådror.
Han bär den ondes märke - en kvinnlig cameltoe i sin fulla prakt.

1979.

Öijwinds - 1:an

 
Här har vi ett gäng som sytt om poolöverdraget från Winners studio till skjortor. Och vilket gäng sen!

Mannen överst är en jätte. Man kan även tänka sig att han är vuxen ledsagare och de andra är otäcka små barn. Nederst sitter en trädgårdstomte med fantastiskt fluffig frisyr, killen i mitten har vi alla sett i rollen som spindelmannen under namnet Tobey Maguire och de hade den goda smaken att välja en brun bakgrund i kombination med grönt.

1975.

Winners - Vinnande nummer

 
Kommentarer är väl närmast överflödiga. Men lägg ändå märke till att de har hängt någon sorts blått poolöverdrag i bakgrunden, de tighta ärmarna, de fruktansvärda axelvaddarna utanpå kavajen och att mannen till vänster (Philip Seymour Hoffman?) inte vet hur han ska hålla armarna och därav ser sjukt obekväm ut.

En v!nnare.

1976.

Fendox - Puss & kram

 
Detta omslag är underbart roligt och det kan vi helt och hållet tacka den främre kroppsbyggaren för. Den glansiga kostymen var lite för trång, och eftersom han tvunget skulle sitta främst var det bara att suga in magen. När bilden togs har han tydligen spänt upp bröstet så mycket han kan i en dryg minut, och följaktligen ser andnöden ut att plåga honom till bristningsgränsen. Man kan föreställa sig den explosionsartade utandning som måste ha följt.

Årtal saknas.

Eldebros - Jag kan inte sova

...och efter att ha sett det här känslomässigt nedbrytande omslaget lär inte ni heller kunna det. Högst upp står den skojfriske farbror Joey ur tv-serien "Huset fullt" och längst ner kurar ett vilddjur av något slag.

1979.

Magnum - Vigilante

Jag skulle vilja påstå att detta är den bästa definitionen av smaklöshet jag har stött på i tryckt format. Den som lockas av denna sortens "konst" är med största sannolikhet samma människor som har hammock med spetsgardin, clowndockor i porslin på hyllorna, inramade affischer föreställande barn som kramas och airbrushade delfiner, som bär svarta teeshirts i storlek XL med tecknade vargmotiv, de har indianprydnader från Hobbex hängande på väggarna, alla deras barn har nyskapande namn som Kärlek och Turkosia och i vardagsrummet står den svettigaste skinnsoffa man kan tänka sig och ett soffbord med kakelyta.

Så till omslaget. I någon sorts blankputsat rosa lusthus står en skitful enhörning. Den ser ut att le med sitt obönhörligt fula ansikte och har märkliga hårtofsar på axlarna. I bakgrunden ser vi en galax.

Den som målat omslaget (vars nuvarande adress troligen är Infernogatan 4c, 666 66, Helvetet) hade förmodligen tränat mycket på att måla klippor, och tyckte att det passade bra att klämma in en klippformation mitt på lusthusets golv. Märk även att klippan och enhörningen är belysta från varsitt håll.

JAK ER SNEL ENHÖRNINK

1986.

Jan Lindblad - Fri som fågeln

 
Karaktäristiskt för personer med downs syndrom är bland annat korta breda händer, korta fingrar som är överrörliga samt att de uppskattar spontana flygturer i strumplästen med flamingos.

Notera att jag fått tag i ett signerat exemplar av denna avskyvärda pjäs. Omslagsidén var ungefär lika bra som att vaska guld i badrummet.

1982.

Tommy Elfs - Frisbee

 
Detta är en pärla fullproppad med dåliga idéer.

"Den här nya flugan frisbee måste vi spinna vidare på" lär ju någon ha sagt. Så de tog en bild av en stor blå frisbee, plåtade sig själva i någon sorts rallydräkter och klippte in sig ovanpå. Det stod redan "frisbee" på frisbeen, men de skrev "Frisbee" en gång till på den. (Lägg märke till hur kass de flyttat om bokstäverna så att det ska se ut att stå på själva frisbeen! För det första ser texten inte alls ut att sitta på frisbeen, och för det andra så är det en fullständigt onödig grej att göra eftersom det redan står "frisbee" på den.)

För att balansera upp den dubbla titeltexten valde de att skriva bandnamnet "Tommy Elfs" två gånger högst upp, och dessutom sitter de redan på en tredje exemplar av loggan. Det är bara så jävla dumt, hur tänkte de?

En extra guldstjärna kammar de hem genom att använda bruna träplatåskor.

1978.

Jösses

 
Ja jösses. (Notera Jonas Inde andra från höger och den onde albinon Silas i bakgrunden.)

1976.