Kvintetten Olsson - De' ska vi* sjunga

 
Det är viktigt att vara tydlig och metodisk, och här har vi ett gäng som vet hur man gör. "De' ska vi sjunga" lät käckt och bra, en titel att satsa på. Men där någonstans var det någon som sa ifrån, kanske var det Kurt.

-Vaddå VI, det kan ju misstolkas fullständigt. Jag vill ha med min ko på bilden, och jag vill ha mitt hus i bakgrunden. Då kan man ju tro att det är de som ska sjunga, eller två av oss och huset, eller åkern och träden i bakgrunden. Vi behöver en asterisk, det är viktigt med tydlighet. Varför kommer du i beige skjorta förresten, varför måste du förstöra hela tiden? Jag blir så trött.

Slutligen valde de att ställa sig bakom den motvilliga kossan, som förgäves försöker vända bort huvudet. Notera det smarta draget att välja grön textfärg mot grönt gräs.

Inget årtal.

Det är sång i min själ idag!

Det är min själ sång idag! Fem oskyldiga barn har släppts iväg utan sina föräldrar, och har här fösts in i ett buskage uppe på en höjd. De tvångsunderhålls av tre uniformerade främlingar som spelar kornett, handklapp och psalmbok. Den som någonsin hört ett musikaliskt stycke framfört på kornett, handklapp och oförstärkt sång vet att det blir ett mycket sparsamt och obalanserat arrangemang som är svårt för de flesta att uppskatta. Parallellen till Sydkust-Teamet är förstås uppenbar.

Bilden är tagen av en person som ville få till ett fotografi ur ett läckert fågelperspektiv, men som saknade en pall att stå på. Lösningen blev att ta bilden med kameran på raka armar uppåt sträck, vilket vi tydligt kan se av skuggan i bildens nederkant.

Slutligen pryds skivan av ett typsnitt som man vanligen finner på Absolute Irish folk songs 14 eller på etiketten till någon obskyr whisky som det är lite tufft att tycka om.

1976.

Det är fullkomnat

Här har vi att göra med en jubileumskör som lovsjunger tillsammans, och ett bättre uttryck för glädje och jubel har sällan skådats! De enades om att låta sin fröjdefulla samvaro representeras av en genomgrå bild av slask, plogvallar, en död fasad, ett stripigt grenverk och en tom flaggstång.

Det är fullkomnat, fullkomligt bombtråkigt. Kom, låt oss skrika oss varma!

1976.

The romantic string orchestra and singers - The best songs of 1981

På denna bild fångades en ung man på bar gärning när han smygtittade ner i en ung dams dekolletage, och bilden valdes ut som omslagsbild till en skiva. Trots den läskiga killen ser det ganska så trevligt ut där de hänger avslappnat vid staketet. Det ser dock inte alls lika bekvämt ut när man upptäcker att flickan vridit upp sin fot i ett udda polisgrepp mot den nedersta bjälken. Om det mot förmodan är mannens fot har han lyckats med en riktig exorcisten-vinkel och bör snarast uppsöka vård.

Skivan innehåller alltså de bästa låtarna från 1981. Detta förutsatt förstås att man inte tycker att någon av de 20 översta låtarna på det årets billboardlista platsar bland de 14 bästa låtarna, och förutsatt att man föredrar att höra de låtarna som urlökiga stråkorkester-covers. 
 
1981.

Zabaleta & Villa - Los Betos

 
Los Betos ("betorna") är två män som vet hur man klär sig. De har lyckats hitta var sin uppsättning skjortor och kavajer som är direkt fysiskt obehagliga att titta på. Notera de märkliga långa fickorna!
 
Det är i själva verket en sådan där optisk illusion. Om man tittar fokuserat i en minut mitt på en av kavajerna, och sedan sakta för ansiktet närmare bilden, så uppfattar hjärnan det som att man har slängt bort en minut av sitt liv, och det stämmer ju alldeles utmärkt.

De skålar glatt (även om den högra blicken mer förmedlar känslan "livrädd") i kiss framför en lila fond som skär sig härligt mot den röda loggan. Jag skulle gärna klaga på den rödgula texten mot den lila bakgrunden, men jag låter bli på grund av den kusliga likheten med omslaget på min egen bok.

En annan märklig sak är att denna skiva pressades så sent som 1993.

Ted Nugent - Scream dream

Efter olyckan tilldelades Ted handproteser, avancerade för sin tid men idag kan vi med lätthet se vilka besvär de måste ha medfört. Dagliga sysslor så som tandborstning, matlagning och ystande av ost blev avsevärt svårare med gitarrer istället för händer. Teds Mowgli-skynke kan uppfattas som vågat eller rent av stötande, men det var aldrig hans avsikt. Gitarrerna gjorde helt enkelt klädombyten väldigt besvärliga.

Hans eviga skrikande kunde dock inte skyllas på proteserna, utan kan ses som en logisk följd av att Ted var en jobbig jävel som sällan dämpade sig.

1980.

Greece is... "Free"

Jag hade väl snarare sagt "totalt bankrutt" eller "marinerat i sociala problem", men visst är det skönt att vara optimistisk! Bilden visar upp den grekiska modellen på ett härligt symboliskt sätt; vänd ryggen mot samhället, blunda och sluta lyssna på hur det ligger till. Vips bara, frihet!

Jag har haft den här skivan länge och inte tyckt att den varit katastrofal nog för att platsa här, men nu när läget i Grekland blivit så genomfisigt så ville jag lägga upp den.

1975.

Little Jimmy Osmond - Killer Joe

Jimmy har blivit iklädd lila skjorta och boots, och därpå har han regisserats till att stå i en pose som är bortom denna värld. Det är ju uppenbart så att en vuxen kommit på det här, troligen var det fotografen Ed som tyckte att det vore käckt om Jimmy ställde sig på det där viset. Problemet är förstås att ingen någonsin står så där, man kommer kort sagt inte undan med en sådan pose. Ställ dig med näven mot hakan själv om du tycker det ser så gulligt ut, gubbjävel. Så sa inte Jimmy, och därför kan vi idag beskåda det dumma omslaget.

Detta är en skiva från en annan tid, då man inte oroade sig för fula gubbar i samma utsträckning som idag. Därför kunde man skicka pengar till en adress tryckt på baksidan, och få hem bilder på Jimmy och hans bröder som man kan titta på medan man hör honom sjunga "Let me be your Teddy bear - Put a chain around my neck and lead me anywhere".

1972. 

Katastrofala omslag sex år!

Så var det jubileum! Idag är det sex år sedan jag delade med mig av de tre första katastrofskivorna här på bloggen, och sedan dess har jag lagt upp över 450 stycken. För att summera de gångna åren lite grann tänkte jag plocka ut en personlig favorit från varje år som har gått! (Klicka på titlarna för att komma till de ursprungliga inläggen.)

2007: The Gayes - Du vita lilla duva

Gänget med det underbara bandnamnet, de fem gubbarna som stod och myste i en tröstlös kombination av ljusa loafers, intensivt blå kostymer med vadderade kavajslag och polotröjor.

2008: Bergslagstrollet med Alexanders - Come along min cowboy / Tårar

 
En av dem var Bergslags-trollet och de resterande tillhörde Alexander, men vem var han? Han fanns inte med i förteckningen över musikanter. En Putin-lookalike med väldigt stort huvud tittade fram ur ett bländande ljust rum i bakgrunden, ett vanligt passfoto som de hade valt att klippa in mitt i bilden.

2009: Swington - Klackarna i taket 

Det fullkomligt blixtbombade omslaget där Swingtongänget klängde i ett mossigt träd, inklusive en man som putade med röven mot kameran, en oerhört trött man på högerkanten och flera stycken som chockades fullständigt av blixten.

2010: Black soul

Efter lång diskussion tilläts Lennart (mitten) vara med i bandet, då ingen kunde motbevisa hans påstående att hans själ faktiskt var svart.

2011: Gregg Allman - Laid back

Den hopplösa teckningen där Greggs ögon hamnade på olika höjd, illgult hår växte ut ur hans underläpp och små guldlockar hängde från kinderna. Även baksidan var spektakulär.

2012: Jan-Inges - Idag sköt jag ihjäl en okänd man 
 

Bilden med sju fromma gossar varav en kallblodigt hade mördat ihjäl en främling innan de träffades för att ta gruppbilden.

2013: Kjell-Åkes - Kann et'

Den absolut genomdystra bilden som skulle förmedla en sprittande sommarglädje.

Skål för sex fula år, och för många fler framöver!
/Herr Dryck

Rolf Bennys - Ge en blomma till en vän

Det här med dumma dubbelnamn i dansbandssvängen tar aldrig slut. Rolf Bennys utgörs till 40% av medlemmar från Rune Lennarts med Titti. Ej att förväxla förstås med Rolf Lennartz, Rolf Roberts, Bert Bennys, Bert Idoffs, Benkt Åscars, Kjell Åkes, Mathz Ronnies, Gert Jonny's, Paul Dennis, Thom Anderz, Tommy Bergs, Thor Erics, Sven Erics, Nils-Eriks, Kenth Erics, Kenth Eriks, Lasse Kent's, Lasse Stefanz, Jan-Inges, Max Rogers, Alf-Olles eller Kurt Reines till exempel.

Som så många andra före dem valde de att fotograferas framför byns fontän (i Ronneby i detta fall) och fylla omslagets nederkant med charmig nervgas.

1983.